AGM-12 Bullpup

	AGM-12 Bullpup
	En Martin AGM-12B Bullpup på US Air Force museum
Typ	attackrobot
Ursprungsland	USA
Servicehistoria
Brukstid	1959 – 1978
Används av	USA, Australien, Danmark, Grekland, Israel, Norge, Kina, Turkiet, Storbritannien
Medverkan i krig	Vietnamkriget
Produktionshistoria
Designer	Glenn Martin Company (Martin Marietta)
Designdatum	1953
Tillverkare	Maxson Electronics
Kostnad/enhet	4000 – 5000 USD
Produktionsperiod	1959 – 1970
Antal tillverkade	21100
Varianter	AGM-12A, AGM-12B, AGM-12C, AGM-12D, AGM-12E
Specifikationer
Längd	3,2 meter (AGM-12B); 4,14 meter (AGM-12C)
Vikt	259 kg (AGM-12B); 810 kg (AGM-12C)
Spännvidd	940 mm (AGM-12B); 1220 mm (AGM-12C)
Diameter	300 mm (AGM-12B); 460 mm (AGM-12C)
Stridsspets	högexplosiv sprängladdning (AGM-12B och AGM-12C); W45 kärnladdning (AGM-12D); Klusterladdning (AGM-12E)
Stridsspetsvikt	113 kg (AGM-12B); 453 kg (AGM-12C); 68 kg (AGM-12D)
Motor	Aerojet MK 8 (AGM-12A); Thiokol LR58-RM-4 (AGM-12B och AGM-12D); Thiokol LR62-RM-2/4 (AGM-12C)
Styrsystem	MCLOS via radiolänk
Vapenbärare	A-4 Skyhawk, A-6 Intruder, A-7 Corsair II, F-4 Phantom II, F-105 Thunderchief, F-35 Draken, P-3 Orion m.fl.
Prestanda
Räckvidd	11 km (AGM-12B); 16 km (AGM-12C)
Maxhastighet	mach 1,8

AGM-12 Bullpup var en amerikansk attackrobot som användes under vietnamkriget. Den ersattes under 1970-talet av AGM-65 Maverick och laserstyrda bomber.

Historia [redigera]

Under koreakriget blev det uppenbart att precisionsbombning med konventionella bomber eller ostyrda raketer mot små mål var svårt, i synnerhet under fientlig eldgivning. 1953 begärde därför US Navy in konstruktionsförslag på en radiostyrd raket som kunde avfyras från säkert avstånd men ändå träffa sitt mål med god precision. Uppdraget gick 1954 till Glenn Martin Company i Orlando, Florida och i april 1959 togs roboten i tjänst i US Navy. Denna fick beteckningen ASM-N-7.

Räckvidden visade sig vara otillräcklig och 1960 togs ASM-N-7A i tjänst. Den nya modellen hade en Thiokol-motor som gav en räckvidd på 11 kilometer. Även flygvapnet införskaffade den och gav den beteckningen GAM-83.

1962 började man testa en uppskalad variant av roboten med dubbelt så stor sprängladdning och med kraftigare motor som gav ännu längre räckvidd. Den nya roboten fick beteckningen ASM-N-7B. I juni 1963 infördes nya försvarsmaktsgemensamma beteckningar för all materiel varvid ASM-N-7A blev AGM-12B och ASM-N-7B blev AGM-12C.

Flottans beteckning	Flygvapnets beteckning	Ny beteckning	Namn
ASM-N-7	GAM-83	AGM-12A	—
ASM-N-7A	GAM-83A	AGM-12B	Bullpup A
ASM-N-7B	—	AGM-12C	Bullpup B
—	GAM-83B	AGM-12D	Bullpup D

AGM-12D var en modifierad AGM-12B som i stället för en konventionell sprängladdning bar en W45 kärnladdning. Olika varianter hade sprängkrafter på ½, 1, 5, 8, 10, eller 15 kiloton. Flygvapnet beställde senare också varianten AGM-12E som var en AGM-12C med sprängladdningen utbytt mot en klusterladdning.

Vietnamkriget [redigera]

Både AGM-12B och AGM-12C användes i vietnamkriget med ganska mediokert resultat. Eftersom piloten var tvungen att både se och styra roboten under hela flygtiden så blev han, tvärt emot vad som hade avsetts, mer sårbar för fientlig eld. Dessutom visade det sig vara svårt för piloten att styra både roboten och sitt flygplan samtidigt.