AGM-12 Bullpup

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
AGM-12 Bullpup
AGM-12B Bullpup.jpg
En Martin AGM-12B Bullpup på US Air Force museum
Typ attackrobot
Ursprungsland USA
Servicehistoria
Brukstid 1959 – 1978
Används av USA, Australien, Danmark, Grekland, Israel, Norge, Kina, Turkiet, Storbritannien
Medverkan i krig Vietnamkriget
Produktionshistoria
Designer Glenn Martin Company (Martin Marietta)
Designdatum 1953
Tillverkare Maxson Electronics
Kostnad/enhet 4000 – 5000 USD
Produktionsperiod 1959 – 1970
Antal tillverkade 21100
Varianter AGM-12A, AGM-12B, AGM-12C, AGM-12D, AGM-12E
Specifikationer
Längd 3,2 meter (AGM-12B)
4,14 meter (AGM-12C)
Vikt 259 kg (AGM-12B)
810 kg (AGM-12C)
Spännvidd 940 mm (AGM-12B)
1220 mm (AGM-12C)
Diameter 300 mm (AGM-12B)
460 mm (AGM-12C)
Stridsspets högexplosiv sprängladdning (AGM-12B och AGM-12C)
W45 kärnladdning (AGM-12D)
Klusterladdning (AGM-12E)
Stridsspetsvikt 113 kg (AGM-12B)
453 kg (AGM-12C)
68 kg (AGM-12D)
Motor Aerojet MK 8 (AGM-12A)
Thiokol LR58-RM-4 (AGM-12B och AGM-12D)
Thiokol LR62-RM-2/4 (AGM-12C)
Styrsystem MCLOS via radiolänk
Vapenbärare A-4 Skyhawk, A-6 Intruder, A-7 Corsair II, F-4 Phantom II, F-105 Thunderchief, F-35 Draken, P-3 Orion m.fl.
Prestanda
Räckvidd 11 km (AGM-12B)
16 km (AGM-12C)
Maxhastighet mach 1,8

AGM-12 Bullpup var en amerikansk attackrobot som användes under vietnamkriget. Den ersattes under 1970-talet av AGM-65 Maverick och laserstyrda bomber.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under koreakriget blev det uppenbart att precisionsbombning med konventionella bomber eller ostyrda raketer mot små mål var svårt, i synnerhet under fientlig eldgivning. 1953 begärde därför US Navy in konstruktionsförslag på en radiostyrd raket som kunde avfyras från säkert avstånd men ändå träffa sitt mål med god precision. Uppdraget gick 1954 till Glenn Martin Company i Orlando, Florida och i april 1959 togs roboten i tjänst i US Navy. Denna fick beteckningen ASM-N-7.

Räckvidden visade sig vara otillräcklig och 1960 togs ASM-N-7A i tjänst. Den nya modellen hade en Thiokol-motor som gav en räckvidd på 11 kilometer. Även flygvapnet införskaffade den och gav den beteckningen GAM-83.

1962 började man testa en uppskalad variant av roboten med dubbelt så stor sprängladdning och med kraftigare motor som gav ännu längre räckvidd. Den nya roboten fick beteckningen ASM-N-7B. I juni 1963 infördes nya försvarsmaktsgemensamma beteckningar för all materiel varvid ASM-N-7A blev AGM-12B och ASM-N-7B blev AGM-12C.

Flottans
beteckning
Flygvapnets
beteckning
Gemensam
beteckning
Namn
ASM-N-7 GAM-83 AGM-12A
ASM-N-7A GAM-83A AGM-12B Bullpup A
ASM-N-7B AGM-12C Bullpup B
GAM-83B AGM-12D Bullpup D

AGM-12D var en modifierad AGM-12B som i stället för en konventionell sprängladdning bar en W45 kärnladdning. Olika varianter hade sprängkrafter på ½, 1, 5, 8, 10, eller 15 kiloton. Flygvapnet beställde senare också varianten AGM-12E som var en AGM-12C med sprängladdningen utbytt mot en klusterladdning.

Vietnamkriget[redigera | redigera wikitext]

Både AGM-12B och AGM-12C användes i vietnamkriget med ganska mediokert resultat. Eftersom piloten var tvungen att både se och styra roboten under hela flygtiden så blev han, tvärt emot vad som hade avsetts, mer sårbar för fientlig eld. Dessutom visade det sig vara svårt för piloten att styra både roboten och sitt flygplan samtidigt.

Användare[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]