AMX-13
| AMX-13 | |
|---|---|
 En fransk AMX-13 vid stridsvagnsmuséet vid Chemin des Dames i Aisne. |
|
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats |  Frankrike |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1953 – 1987 (Frankrike) |
| Använts av | Argentina, Chile, Cypern, Djibouti, Dominikanska republiken, Ecuador, Elfenbenskusten, Frankrike, Indien, Indonesien, Israel, Kambodja, Libanon, Marocko, Mexiko, Nederländerna, Peru, Singapore, Schweiz, Venezuela |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Atelier de Construction d'issy-les-Molineaux |
| Producerad | 1952 – 1985 |
| Antal tillverkade | 7 700 (inkl. varianter) |
| Specifikationer | |
| Vikt | 15 ton |
| Längd | 6,36 meter (inkl. kanon) |
| 4,88 meter (endast chassie) | |
| Bredd | 2,5 meter |
| Höjd | 2,3 meter |
| Besättning | 3 |
|
|
|
| Primär beväpning | 75 mm, 90 mm eller 105 mm räfflad kanon med automatladdare |
| Sekundär beväpning | 7,5 mm eller 7,62 mm koaxial kulspruta |
| Motor | SOFAM modell 8 GXb 8-cylindrig bensinmotor 250 hk |
| Effekt/vikt | 16,5 kh/ton |
| Operativ räckvidd | 350 km |
| Hastighet | 60 km/h |
AMX-13 är en fransk lätt stridsvagn från 1950-talet. Den var för sin tid en tekniskt avancerad konstruktion med oscillerande torn och automatladdare.
Innehåll |
Historia [redigera]
AMX-13 började konstrueras redan 1946 som en lätt stridsvagn som skulle kunna flygtransporteras för att understödja luftlandsättningar. Den första prototypen var färdig 1948 och serieproduktionen påbörjades 1952. 1960 flyttades produktionen från Atelier de Construction d'issy-les-Molineaux till Creusot-Loire där den fortgick ända in på 1980-talet. Totalt tillverkades 7 700 vagnar i olika varianter.
AMX-13 har exporterats till ett flertal länder. Den var påtänkt för köp till Sverige, men ansågs vara för klent bepansrad och Strv 81 Centurion valdes istället. AMX-13 har uppgraderats flera gånger, och är fortfarande i tjänst i till exempel Singapores armé.
Konstruktion [redigera]
AMX-13 har ett så kallat ”oscillerande torn” vilket innebär att tornet består av två delar; Den undre delen är monterad i en tornkrans i chassit och kan rotera 360°. Den övre delen är ledad mot den undre och kan tippas 6° framåt och 13° bakåt. Kanonen är fast monterad i den övre delen vilket medför att den kunde förses med automatladdare. Automatladdaren består av två stycken revolvermagasin. Det gör att skytten kan välja mellan två olika ammunitionstyper, till exempel pansarspränggranater eller spränggranater. Revolvermagasinen laddades om bakifrån vilket gjorde att besättningen var tvungen att lämna vagnen för att ladda om magasinen.
De första vagnarna var bestyckade med en 75 mm-kanon som var baserad på den tyska 7,5 cm KwK 42 från de Panther-stridsvagnar som användes av Frankrikes armé efter andra världskriget. Den byttes ut mot en grövre 90 mm-kanon med lägre utgångshastighet så snart man insåg att pansarspränggranater var effektivare än pansargranater. De förstnämnda har riktad sprängverkan vars effektivitet är beroende av laddningens storlek medan de sistnämnda förlitar sig på kinetisk energi och därmed kräver hög utgångshastighet. För exportkunder finns också en ännu grövre 105 mm-kanon som alternativ.
Varianter [redigera]
AMX-13 har tillverkats i ett otal varianter. Inta bara stridsvagnar utan även andra typer av fordon baserade på samma chassi.
Lätta stridsvagnar [redigera]
- AMX-13 – Ett fåtal förproduktionsvagnar med tornet från M24 Chaffee. Dessa fick senare kanonen bortmonterad och användes för övningskörning.
- AMX-13/75 – Första produktionsserien med 75 mm FL-11 och samma oscillerande torn som i pansarbilen Panhard EBR.
- AMX-13 T75 – AMX-13/75 försedd med lavetter för fyra stycken SS.11 pansarvärnsrobotar.
- AMX-13SM1 – Moderniserad version av de singaporianska vagnarna med ny dieselmotor, laseravståndsmätare och mörkersikte.
- Leichter Panzer 51 – Producerade på licens i Schweiz.
- AMX-13/90 – Uppgraderad med grövre 90 mm F3-kanon.
- AMX-13/90 LRF – AMX-13/90 försedd med laseravståndsmätare.
- AMX-13/105 – Exportversion med 105 mm-kanon. Användes av Argentina och Nederländerna.
Luftvärnskanonvagnar [redigera]
- AMX-13 DCA – Luftvärnskanonvagn med två stycken 30 mm automatkanoner och eldledningsradar.
- AMX-13M51 – Venezuelansk luftvärnskanonvagn med två stycken 40 mm automatkanoner.
Bandkanonvagnar [redigera]
- AMX Mk 61 – Bandkanonvagn med en 105 mm haubits monterad i en svetsad överbyggnad.
- Mk F3 155mm – Bandkanonvagn med en 155 mm haubits i öppet montage.
Pansarskyttefordon [redigera]
- AMX-VTP – Ursprunglig Pansarskyttebandvagn baserad på AMX-13 med öppet monterad 7,62 mm kulspruta.
- AMX-VTT – AMX-VTP med kulsprutan monterad i torn.
- AMX-VCI – Förbättrad version med större torn med en 12,7 mm tung kulspruta eller 20 automatkanon.
- AMX-VCPM – Granatkastarbandvagn med en 80 mm eller 120 mm granatkastare.
Övriga [redigera]
- AMX-D – Bärgningsbandvagn.
- AMX-13 PDP – Broläggningsbandvagn.
- AMX-13 VCG – Ingenjörsbandvagn.
Källor [redigera]
- David Miller (2000) (på engelska). Tanks of the world. London: Salamander Books Ltd. sid. 78–83. Libris 6415189. ISBN 1-84065-176-8
- ”AMX-13”. Svensk Pansarhistorisk förening. 6 september 2009. http://www.sphf.se/Axvall/AMX13.htm. Läst 2011-12-31.
- ”AMX-13” (på engelska). Army Guide. http://www.army-guide.com/eng/product1390.html. Läst 2011-12-31.
|
|||||||||||||||||||||||||||||
