ARL-44
| ARL-44 | |
|---|---|
En ARL-44 uppställd vid Mourmelon-le-Grand. |
|
| Typ | Stridsvagn |
| Ursprungsplats | Frankrike |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1947 – 1953 |
| Använts av | Frankrike |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Atelier de Construction de Rueil |
| Designad | 1938 – 1944 |
| Tillverkare | Renault |
| Antal tillverkade | 60 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 40 ton |
| Längd | 10,52 meter |
| Bredd | 3,4 meter |
| Höjd | 3,2 meter |
| Besättning | 5 |
|
|
|
| Primär beväpning | DCA-45 90 mm kanon |
| Sekundär beväpning | 7,5 mm coaxial ksp 7,5 mm lv-ksp |
| Motor | Maybach bensinmotor 700 hk |
| Effekt/vikt | 14,6 hk/ton |
| Operativ räckvidd | 150 km |
| Hastighet | 37 km/h |
ARL-44 var en fransk stridsvagn som började byggas direkt efter Frankrikes befrielse för att så snabbt som möjligt börja återuppbygga Frankrikes militära styrka.
Innehåll |
Historia [redigera]
En stor nackdel med Char B1 var att dess kraftigaste vapen, en 75 mm kanon, var monterad i chassiet och inte i ett torn. Därför började Atelier de Construction de Rueil 1938 att konstruera en modifierad Char B1 med en tornmonterad grovkalibrig kanon. Projektet som kallades ARL-40 var fortfarande bara på ritningsstadiet vid Frankrikes fall 1940.
Projektet ARL-40 lades ned, men konstruktionsbyråerna fortsatte i hemlighet att arbeta under Vichyregimen efter Nazitysklands ockupation och vid befrielsen 1944 fanns en färdig konstruktion klar att ta i produktion.[1] Den första vagnen stod färdig 1946. Från början planerades en serie om 600 vagnar, men bara 60 tillverkades. ARL-44 var en interimslösning i väntan på den mer avancerade vagnen AMX-50 som dock aldrig kom att byggas. Det sextio vagnarna tjänstgjorde vid 503:e pansarregementet fram till slutet av 1960-talet då de ersattes av AMX-30.
Konstruktion [redigera]
Jämfört med Char B1 var ARL-44 både större och tyngre. Trots det var många detaljer kopierade rakt av från Char B1, till exempel drivbanden, bärhjulen och upphängningen. Lärdomar från kriget gjorde att ARL-44 fick en långpipig kanon i kaliber 90 mm, fullt jämförbar med den tyska 88 mm KwK 43 och den amerikanska 90 mm M3.
Källor [redigera]
- David Miller (2000) (på engelska). Tanks of the world. London: Salamander Books Ltd. Sid. 76–77. Libris 6415189. ISBN 1-84065-176-8
Referenser [redigera]
- ^ Jeudy, Jean-Gabriel (1997). Chars de France. Boulogne. Sid. 210. ISBN 2-7268-8369-9
|
|||||||||||||||||||||||||||||