ARL-44

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
ARL-44
ARL-44 at Mourmelon le Grand.JPG
En ARL-44 uppställd vid Mourmelon-le-Grand.
Typ Stridsvagn
Ursprungsplats Frankrike
Tjänstehistoria
I tjänst 1947 – 1953
Använts av Frankrike
Produktionshistoria
Designer Atelier de Construction de Rueil
Designad 1938 – 1944
Tillverkare Renault
Antal tillverkade 60
Specifikationer
Vikt 40 ton
Längd 10,52 meter
Bredd 3,4 meter
Höjd 3,2 meter
Besättning 5

Primär beväpning DCA-45 90 mm kanon
Sekundär beväpning 7,5 mm coaxial ksp
7,5 mm lv-ksp
Motor Maybach bensinmotor
700 hk
Effekt/vikt 14,6 hk/ton
Operativ räckvidd 150 km
Hastighet 37 km/h

ARL-44 var en fransk stridsvagn som började byggas direkt efter Frankrikes befrielse för att så snabbt som möjligt börja återuppbygga Frankrikes militära styrka.

Historia[redigera | redigera wikitext]

En stor nackdel med Char B1 var att dess kraftigaste vapen, en 75 mm kanon, var monterad i chassiet och inte i ett torn. Därför började Atelier de Construction de Rueil 1938 att konstruera en modifierad Char B1 med en tornmonterad grovkalibrig kanon. Projektet som kallades ARL-40 var fortfarande bara på ritningsstadiet vid Frankrikes fall 1940.

Projektet ARL-40 lades ned, men konstruktionsbyråerna fortsatte i hemlighet att arbeta under Vichyregimen efter Nazitysklands ockupation och vid befrielsen 1944 fanns en färdig konstruktion klar att ta i produktion.[1] Den första vagnen stod färdig 1946. Från början planerades en serie om 600 vagnar, men bara 60 tillverkades. ARL-44 var en interimslösning i väntan på den mer avancerade vagnen AMX-50 som dock aldrig kom att byggas. Det sextio vagnarna tjänstgjorde vid 503:e pansarregementet fram till slutet av 1960-talet då de ersattes av AMX-30.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Jämfört med Char B1 var ARL-44 både större och tyngre. Trots det var många detaljer kopierade rakt av från Char B1, till exempel drivbanden, bärhjulen och upphängningen. Lärdomar från kriget gjorde att ARL-44 fick en långpipig kanon i kaliber 90 mm, fullt jämförbar med den tyska 88 mm KwK 43 och den amerikanska 90 mm M3.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jeudy, Jean-Gabriel (1997). Chars de France. Boulogne. sid. 210. ISBN 2-7268-8369-9