Aaliyah

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För hennes självbetitlade album, se Aaliyah (musikalbum).
Aaliyah
Födelsenamn Aaliyah Dana Haughton
Pseudonym(er) Aaliyah
Född 16 januari 1979
Brooklyn, New York, New York, USA
Död 25 augusti 2001 (22 år)
Marsh Harbour, Abaco, Bahamas
Bakgrund Detroit, Michigan, USA
Genre(r) Soul / R&B, pop, hiphop
Roll Sångerska, skådespelerska, modell, dansare
Instrument vokalmusik
År som aktiv 19912001
Skivbolag Blackground, Jive, Atlantic, Virgin
Webbplats www.aaliyah.com
Logotyp
Aaliyah logo (2001).png

Aaliyah Dana Haughton (artistnamn Aaliyah, uttal; ah-lee-yah), född 16 januari 1979 i Brooklyn i New York, död 25 augusti 2001 i Marsh Harbour i Abaco i Bahamas, var en amerikansk artist, skådespelare och modell. Hon föddes i Brooklyn i New York, men växte upp i Detroit i Michigan. Som barn var hon med i TV-showen Star Search och uppträdde tillsammans med Gladys Knight. Som tolvåring skrev hon kontrakt med Jive Records och Blackground Records tack vare hennes farbror Barry Hankerson. Han presenterade henne för R. Kelly som blev hennes mentor, och även låtskrivare och producent på hennes debutalbum Age Ain't Nothing but a Number. Albumet sålde tre miljoner exemplar i USA och blev certifierad dubbel platina av Recording Industry Association of America (RIAA). Efter anklagelser om ett olagligt äktenskap med Kelly, avbröt Aaliyah sitt kontrakt med Jive och skrev på för Atlantic Records.

Aaliyah jobbade tillsammans med producenterna Timbaland och Missy Elliott på sitt andra album, One in a Million, som sålde 3,7 miljoner exemplar i USA och över åtta miljoner exemplar över hela världen. År 2000 var Aaliyah med i sin första stora film, Romeo Must Die. Hon bidrog till filmens soundtrack, vilket bland annat gav singeln "Try Again". Låten toppade Billboard Hot 100 och har även gett Aaliyah en nominering till Grammy Award för bästa kvinnliga R&B-sångare.

Efter Romeo Must Die var Aaliyah med i filmen Queen of the Damned. Hon släppte sitt tredje och sista album, Aaliyah 2001. Den 25 augusti 2001 omkom Aaliyah och åtta andra personer i en flygplanskraschBahamas efter att ha gjort en musikvideo till singeln "Rock the Boat". Piloten, Luis Morales III, var olicensierad vid tidpunkten för olyckan och hade spår av narkotika och alkohol i kroppen. Aaliyahs familj stämde senare Blackhawk International Airways, och en uppgörelse nåddes utanför domstolen mellan parterna. Efter hennes bortgång har Aaliyahs musik fortsatt att uppnå kommersiell framgång med flera nya utgåvor. Med en albumförsäljning som är uppskattad till mellan 24 och 32 miljoner exemplar över hela världen, har Aaliyah fått smeknamnet "Princess of R&B". Tillsammans med de jämngamla sångerskorna Brandy och Monica anses hon ha satt ny agenda för R&B-genren under början av 90-talet med sin unga ålder och innovativa musik.[1]

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

1979–1990: Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Aaliyah Dana Haughton föddes den 16 januari 1979 i Brooklyn, New York.[2] Hon var den andra och yngsta dottern till Diane och Michael Haughton,[3] som var av afroamerikansk härkomst, till viss del hade hon även påbrå från USA:s ursprungsbefolkning.[4][5] Tack vare sin mor började hon vid en ung ålder med sånglektioner,[2] och på grund av det började Aaliyah uppträda på bröllop, välgörenhetshändelser och sjunga i en kyrkkör.[5] När hon var fem år, flyttade hennes familj till Detroit, Michigan, där hon växte upp tillsammans med Rashad.[6][7] Hon gick på den katolska skolan "Gesu Elementary", där hon fick en roll i teaterpjäsen Annie i första klass. Från och med då var hon fast besluten att bli artist.[8] Aaliyahs mamma var sångare och hennes farbror Barry Hankerson, är en jurist som har varit gift med Gladys Knight.[7] Som barn reste Aaliyah med Knight och arbetade med en agent i New York för audition till reklamfilmer och TV-program, bland annat Räkna med bråk, där hon var med i Star Search som nioåring.[2][9] Hon var senare på audition till flera olika skivbolag och uppträdde på konserter tillsammans med Knight som elvaåring.[7][10]

1991–1995: Age Ain't Nothing but a Number[redigera | redigera wikitext]

R. Kelly var ett tag Aaliyahs mentor, låtskrivare och producent.

Efter att Hankerson skrivit på ett distributionsavtal med Jive Records, fick han Aaliyah att som tolvåring skriva på för hans skivbolag Blackground Records.[11][12] Hankersons presenterade henne senare för artisten och producenten R. Kelly,[10] som blev Aaliyahs mentor och även låtskrivare och producent av hennes album som hon spelade in som fjortonåring.[2][12][13] Albumet som släpptes i juni 1994, fick som bäst placering 18 på Billboard 200 och såldes i mer än tre miljoner exemplar i USA.[14][15] Aaliyahs debutsingel "Back & Forth", toppade Billboard Hot R&B/Hip-Hop Songs i tre veckor och blev certifierad som guldskiva av RIAA.[16][17] Hennes andra singel som var en cover av The Isley Brothers sång "At Your Best (You Are Love)", fick som bäst placering 6 på Billboard Hot 100 och blev även certifierad Guld av RIAA.[16][17] Sången "Age Ain't Nothing But a Number", fick som högst placeringen 75 på Hot 100.[16] Dessutom släppte hon "The Thing I Like" som var en del av soundtracket till filmen A Low Down Dirty Shame.[18]

När albumet Age Ain't Nothing but a Number släpptes, började rykten cirkulera om ett förhållande mellan Aaliyah och Kelly.[10][19] Strax efter det kom spekulationer om ett hemligt äktenskap under tiden "Age Ain't Nothing but a Number" lanserades angående det brådmogna innehållet som Kelly hade skrivit till Aaliyah.[20] Tidningen Vibe avslöjade senare genom ett vigselbevis, att paret påstås ha gift sig redan den 31 augusti 1994 i Sheraton Gateway Suites i Rosemont, Illinois.[10][20] Aaliyah som då endast var 15 år, var skriven som 18-åring på certifikatet och det illegala äktenskapet ogiltigförklaras i februari 1995 av hennes föräldrar.[13][20][21] Paret fortsatte att förneka att de varit gifta.[19]

1996–1999: One in a Million[redigera | redigera wikitext]

1996 lämnade Aaliyah Jive Records och skrev på för Atlantic Records.[10] Där jobbade hon med producenterna Timbaland och Missy Elliott som hjälpte henne med sitt andra studioalbum One in a Million.[7] Albumet innehöll singeln "If Your Girl Only Knew" som toppade Billboard Hot R&B/Hip-Hop Songs i två veckor.[16] Även singlarna "Hot Like Fire" och "4 Page Letter" fanns med på albumet. Året därpå var Aaliyah med på Timbaland & Magoos debutsingel "Up Jumps da Boogie".[22] One in a Million blev som bäst nummer 18 på Billboard 200,[14] men sålde över 3,7 miljoner exemplar i USA och över åtta miljoner exemplar över hela världen.[23][24]

Aaliyah gick på Detroit School of Arts, där hennes huvudämne var drama och där hon gick ut 1997 med betyget 4,0.[10][25][26] Aaliyah började sin skådespelarkarriär samma år när hon spelade sig själv i TV-serien New York Undercover.[27] Under denna tid deltog Aaliyah i Children's Benefit Concert, som är en välgörenhetskonsert som tog plats i Beacon Theatre i New York.[28] Hon var med i soundtracket till filmen Anastasia, då hon uppträdde med en cover av "Journey to the Past" som gav låtskrivarna Lynn Ahrens och Stephen Flaherty en nominering till en Oscar för bästa sång.[18][24][29] Aaliyah sjöng den sången på Oscarsgalan 1998 och blev då den yngsta personen som någonsin uppträtt på Oscarsgalan.[30][31]

2000–2001: Romeo Must Die och ett självbetitlat album[redigera | redigera wikitext]

År 2000 fick Aaliyah sin första stora roll i filmen Romeo Must Die, som är en lätt bearbetning av William Shakespeares Romeo och Julia, där Aaliyah spelar mot Jet Li, som är ett par som förälskar sig i varandra trots att de har familjer som strider mot varandra. Filmens inkomst den första helgen var 18,6 miljoner dollar.[32] Förutom skådespeleriet, var Aaliyah exekutiv producent för filmens soundtrack, där hon bidrog till fyra sånger.[33] "Try Again" släpptes som singel från soundtracket och toppade Billboard Hot 100, vilket gjorde att Aaliyah blev den första artisten att toppa låtlistan baserat enbart på airplay, vilket gjorde att singeln även släpptes som 12" vinyl och 7" singel.[16][34] Musikvideon vann pris som Bästa kvinnliga video och Bästa video från en filmMTV Video Music Awards 2000.[35] Det gav henne även en Grammy Award-nominering för Bästa kvinnliga R&B-sångare.[36] Soundtracket sålde 1,5 miljoner exemplar i USA.[37]

Efter att ha avklarat Romeo Must Die började Aaliyah jobba med sin andra film, De fördömdas drottning. Hon spelade rollen som en gammal vampyr, Queen Akasha, som hon beskrev som en "manipulativ, galen, sexuell varelse".[12] Hon var planerad att vara med i uppföljaren av The Matrix som karaktären "Zee".[10][38] Aaliyah släppte senare sitt självbetitlade album, Aaliyah i juli 2001. Främst producerad av Timbaland,[2] debuterade albumet som nummer två på Billboard 200 och sålde 187 000 exemplar den första veckan.[39] Albumets första singel, "We Need a Resolution" fick som högst placering 59 på Billboard Hot 100.[16]

Flyghaveriet, döden och dödsrättegången[redigera | redigera wikitext]

Ett Cessna 402B-plan, liknande det Aaliyah omkom i.

Den 25 augusti 2001 klockan 06:45 (EST), omkom Aaliyah och flera medlemmar av skivbolaget när en tvåmotorig Cessna 402B (N8097W) havererade. Planet startade i Marsh Harbour, Abaco, Bahamas och skulle till flygplatsen i Opa-locka, Florida efter att de avslutat inspelningen av musikvideon för "Rock the Boat".[40] Flygningen var planerad följande dag, men efter att filmningen blivit klar tidigt var Aaliyah och hennes följe angelägna att få återvända till USA. De tog beslutet att lämna omedelbart. Trots att bagagehanteraren och piloten bad dem att inte ta med allt bagage så gjorde de det och all utrustning från filmningen lastades på planet.[41] Gruppen var omedveten om att planet, en Cessna 402, inte kunde klara av att ta all utrustning, trots att det var ett liknande flygplan som det Cessna 404 de flugit dit i.[42] Därför överskreds standardvikten och balanstoleransgränsen på flygplanet.[41] Flygolyckan inträffade strax efter starten, cirka 60 meter från startbanan.[40] Aaliyah, piloten Luis Morales III, hårstylisten Eric Forman, Anthony Dodd, säkerhetsvakten Scott Gallin, videoproducenten Douglas Kratz, stylisten Christopher Maldonado och Blackground Records-arbetarna Keith Wallace och Gina Smith omkom vid haveriet.[43]

Efter resultat från en rättslig undersökning som genomfördes på rättsläkarens kontor i Bahamas dödades Aaliyah av "svåra brännskador och ett slag mot huvudet". Dessutom fick hon kraftiga stötar och hon hade redan innan olyckan ett svagt hjärta.[44] Rättsläkarens teori var att även om Aaliyah hade överlevt haveriet, skulle ett tillfrisknande varit praktiskt taget omöjligt med tanke på hennes allvarliga skador.[45] I National Transportation Safety Boards (NTSB) rapport anges det att "flygplanet sågs lyfta från banan, sedan åkte framdelen neråt, och havererade i ett träsk på södra sidan av bana 27."[46] Kommissionen uppgav också att föraren inte var godkänd som pilot på planet han försökte flyga. Morales fick felaktigt sin licens av Federal Aviation Administration (FAA) genom att visa papper på att han flugit i över 100 timmar trots att han inte gjort det. Han förfalskade även det antal timmar han hade flugit för sin arbetsgivare, Blackhawk International Airways.[47] Senare efter en obduktion av Morales kropp, hittades det spår av narkotika och alkohol i hans blod.[48] Ytterligare undersökningar visade att planet var lastat över sin totala vikt med cirka 318 kg och med en passagerare mer än tillåtet.[49] John Frank som är med i Cessna Pilots Association konstaterade att planet "absolut var överlastat".[50] NTSB rapporterade att den totala tillåtna vikten på planet "betydligt överskridits".[46]

Ingången till Ferncliff Cemetery, där Aaliyah ligger begravd.

Aaliyahs begravning hölls den 31 augusti 2001 i Saint Ignatius Loyola Church i New York. Hennes kropp låg i en silverkista, som kom i en hästdragen vagn.[51] Uppskattningsvis 800 sörjande var närvarande vid begravningen.[13][52] Bland de närvarande till den privata ceremonin fanns Missy Elliott, Timbaland, Gladys Knight, Lil' Kim och Sean Combs.[51][53][54] Efter begravningen släpptes 22 vita duvor loss för att symbolisera de 22 år Aaliyah levt.[55] Hon begravdes på Ferncliff Cemetery.[56]

Dagen för olyckan var Morales första officiella dag med Blackhawk International Airways. Dessutom var Morales inte registrerad hos FAA att flyga för Blackhawk. Som en följd av olyckan, lämnades en stämningsansökan in av Aaliyahs föräldrar och som senare avgjordes i domstol.[57] Barry & Sons, Inc., ett företag som grundades 1992 för att utveckla och främja Aaliyah, genom att övervaka produktionen och distribution av hennes skivor och musikvideor, väckte en misslyckad rättegång i New Yorks högsta domstol mot Instinct Productions LLC, det företag som anlitades i augusti 2001 för att producera musikvideon för "Rock the Boat". Ärendet avskrevs på grund av att delstaten New Yorks lagstiftning endast medger rätt för vissa personer till skadeståndsersättning för "olovlig död".[58][59]

2001–2005: Efter hennes död[redigera | redigera wikitext]

Veckan efter att Aaliyah avlidit steg hennes tredje studioalbum, Aaliyah, från nittonde plats till första plats på Billboard 200.[60] Även singeln "Rock the Boat" släpptes efter hennes död. Musikvideon visades på Black Entertainment Televisions Access Granted, och blev programmets mest sedda och högst rankade episod.[61] Sången nådde som högst placeringen 14 på Billboard Hot 100 och nummer 2 på Billboard Hot R&B/Hip-Hop Songs.[62] Sången fanns även med i samlingsalbumet Now That's What I Call Music! 8, där en del av albumets vinst skänktes till Aaliyahs minnesfond.[63] Ytterligare två singlar till släpptes senare, "More Than a Woman" och "I Care 4 U", båda fick en topp 25 placering på Billboard Hot 100.[62] Albumet blev certifierat dubbelt Platinum av RIAA och sålde 2,6 miljoner exemplar i USA.[17][64]

Hon vann två priser på American Music Awards 2002, Favorite Female R&B Artist och Favorite R&B/Soul Album.[65] Den andra och sista filmen som hon medverkade i, Queen of the Damned, släpptes i februari 2002. Innan filmen släpptes dubbade Aaliyahs bror Rashad några av hennes repliker.[66][67] Filmens inkomst den första helgen var 15,2 miljoner dollar.[68] På den första årsdagen av Aaliyahs död hölls en ljusvaka i Times Square, där miljontals fans höll en tyst minut. I hela USA spelade radiostationer hennes musik till minne av henne.[69] I december 2002, släpptes en samling av tidigare outgivet material som Aaliyahs första album efter hennes död, I Care 4 U. En del av intäkterna som skänktes till Aaliyah Memorial Fund, gick till ett program som gynnar Revlon UCLA Women Cancer Research Program och Harlem's Sloan Kettering Cancer Center.[70] Albumet debuterade som nummer tre på Billboard 200 och sålde 280 000 exemplar den första veckan.[71] Albumets huvudsingel, "Miss You", nådde som bäst en tredje placering på Billboard Hot 100 och toppade Hot R&B/Hip-Hop Songs.[62] I augusti följande år donerade klädförsäljarföretaget Christian Dior vinster från sin försäljning för att hedra Aaliyah.[72]

Aaliyah skulle ha medverkat i flera framtida filmer, däribland Honey (rollen gick istället till Jessica Alba).[73] Some Kind of Blue och en Whitney Houston-producerad nyinspelning av filmen Sparkle från 1976 ställdes in på grund av Aaliyahs död.[4][74] Före sin död hade Aaliyah filmat en del av sin roll i The Matrix Reloaded och var planerad att vara med i The Matrix Revolutions som Zee.[22] Rollen övertogs senare av Nona Gaye.[38] Aaliyahs scener var senare med i hyllningsdelen av serien Matrix Ultimate Collection.[75] 2005 släpptes Aaliyahs andra samlingsalbum, Ultimate Aaliyah i Storbritannien av Blackground Records.[76] Ultimate Aaliyah är en tre skivor, som innehåller en greatest hits CD och en DVD.[76] Andy Kellman från Allmusic ansåg att "Ultimate Aaliyah väl motsvarar den förkortade karriär som en enorm talang som Aaliyah hade och att hon drog nytta av några av de bästa låtskrivarna och produktionsarbetarna som Timbaland, Missy Elliott och R. Kelly."[76]

Musikstil och image[redigera | redigera wikitext]

Aaliyahs röstläge var sopran.[10] Vid releasen av hennes debutsingel, "Back & Forth", uttryckte Dimitri Ehrlich vid Entertainment Weekly att Aaliyahs "mjuka sång är kvickare än den självutnämnda drottningen av hip-hop soul; Mary J. Blige."[77] Aaliyah själv beskrev sitt sound som "street but sweet" (gatuaktigt men sött) tillsammans med sin "lätta" sång och "aggressiva" tempo.[78] Trots att Aaliyah inte skrev några låttexter själv beskrevs de som mycket djupgående.[79][80] Hon blandade R&B, pop och hiphop i sin musik.[7][81] Låtarna var ofta i upptempo och i melankoli med innehåll som kretsade kring "saker nära hjärtat".[82] Hennes låtar har förklarats ha "fräsch produktion" och "staccato-arrangemang" som "tänjde på genrens gränser" samtidigt som den fortfarande behöll tillräckligt med "old-school" soul. Allteftersom sångerskans karriär fortskred kände kritiker att Aaliyah mognade och beskrev hennes utveckling som "en deklaration av styrka och frihet".[80][83] Stephen Thomas Erlewine vid Allmusic beskrev hennes självbetitlade studioalbum Aaliyah som "ett uttryck av mognad och ett beundransvärt artistiskt kliv framåt" och hyllade det som den starkaste urban soul-inspelningen för sin tid.[80] Hon porträtterade "okända sound, stilar och känslor" men lyckades ändå att nöja kritikerna med dess samtida sound som inspelningarna innehöll.[80] Ernest Hardy vid Rolling Stone kände att Aaliyah reflekterade en starkare teknik där hon levererade sina bästa sångprestationer.[84] Andra kände att hon var "tillfredsställande snarare än enastående" och uttryckte att hon lutade mera åt det moderna R&B-hållet.[85][86]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Aaliyahs diskografi
Studioalbum
Samlingsalbum

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

År Titel Roll Noteringar
1997 New York Undercover Som sig själv "Fade Out" (säsong 3, episod 65)
2000 Romeo Must Die Trish O'Day
2002 De fördömdas drottning Queen Akasha

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Aaliyah, 29 september 2010.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”3 oktober 2010: Aaliyah/Brandy/Monica”. sverigesradio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2680&artikel=4048929. Läst 30 oktober 2010. 
  2. ^ [a b c d e] Huey, Steve. ”Aaliyah > Biography”. Allmusic. http://www.allmusic.com/artist/aaliyah-p44722. Läst 1 oktober 2010. 
  3. ^ Sutherland 2005, s. 1
  4. ^ [a b] Vibe Magazine's Emil Wilbekin: Remembering Aaliyah”. CNN. 27 augusti 2001. http://archives.cnn.com/2001/COMMUNITY/08/27/welbekin.cnna/index.html. Läst 1 oktober 2010. 
  5. ^ [a b] Sutherland 2005, s. 9
  6. ^ Kenyatta 2002, s. 3
  7. ^ [a b c d e] Bogdanov, Vladimir; Woodstra, Chris; Erlewine, Stephen Thomas (2002). All Music Guide to Rock. Hal Leonard Corporation. sid. 1. ISBN 087930653X 
  8. ^ Farley 2002, s. 23
  9. ^ Sutherland 2005, s. 15
  10. ^ [a b c d e f g h] Perrone, Pierre (27 augusti 2001). ”Aaliyah - Obituaries, News”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/obituaries/aaliyah-755377.html. Läst 1 oktober 2010. 
  11. ^ Farley 2002, s. 35
  12. ^ [a b c] Aaliyah”. The Daily Telegraph. 22 november 2001. http://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/1338606/Aaliyah.html. Läst 8 oktober 2010. 
  13. ^ [a b c] Aaliyah: Latest Victim of Crashes That Cut Short Fame - Obituary”. Ebony. november 2001. http://findarticles.com/p/articles/mi_m1077/is_1_57/ai_79515051/. Läst 8 oktober 2010. 
  14. ^ [a b] ”Artist Chart History - Aaliyah - Albums”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/artist/aaliyah/chart-history/36610?f=305&g=Albums. Läst 8 oktober 2010. 
  15. ^ ”Aaliyah's Profile”. SS Music. http://www.ssmusic.tv/artist_profile.php?Opt=2. Läst 8 oktober 2010. 
  16. ^ [a b c d e f] ”Chart Beat Bonus”. Billboard. Nielsen Business Media. August 31, 2001. http://www.billboard.com/#/news/chart-beat-bonus-1036092.story. Läst 8 oktober 2010. 
  17. ^ [a b c] ”RIAA - Gold & Platinum”. Recording Industry Association of America. http://riaa.com/goldandplatinumdata.php?resultpage=1&table=SEARCH_RESULTS&artist=aaliyah&sort=Artist&perPage=25. Läst 8 oktober 2010. 
  18. ^ [a b] Farley 2002, s. 103
  19. ^ [a b] Kenyatta 2002, s. 25
  20. ^ [a b c] ”R. Kelly: Indecent Proposal”. Vibe. Vibe Media Group. 18 september 18 2008. http://www.vibe.com/news/online_exclusives/2008/09/rkelly_day_part3/. Läst 8 oktober 2010. 
  21. ^ Anees, Saira (29 januari 2008). ”Gone Before 30: Stars Who Died Young”. ABC News. http://abcnews.go.com/Entertainment/Story?id=4174733. Läst 8 oktober 2010. Okänd parameter medförfattare
  22. ^ [a b] Singer Aaliyah, Eight Others Die in Plane Crash in Bahamas”. Jet (Johnson Publishing Company): sid. 56. 10 september 2001. ISSN 0021-5996. http://books.google.com/?id=-7QDAAAAMBAJ&pg=PA1. Läst 8 oktober 2010. 
  23. ^ Aaliyah:”. Univision. 25 augusti 2010. http://musica.univision.com/fotos/slideshow/2010-08-25/aaliyah-a-nueve-anos-de-su-muerte. Läst 8 oktober 2010. 
  24. ^ [a b] Simmonds 2008, s. 454
  25. ^ Jones, Steve (28 augusti 2001). USA Today. http://www.usatoday.com/life/music/2001-08-25-aaliyah.htm. Läst 8 oktober 2010. 
  26. ^ Farley 2002, s. 77
  27. ^ Sutherland 2005, s. 79
  28. ^ Sutherland 2005, s. 128
  29. ^ Academy Award nominations in full”. BBC News. 10 februari 1998. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/55317.stm. Läst 8 oktober 2010. 
  30. ^ Singer Aaliyah, Eight Others Die in Plane Crash in Bahamas”. Jet. 10 september 2001. http://findarticles.com/p/articles/mi_m1355/is_13_100/ai_78545740/. Läst 8 oktober 2010. 
  31. ^ ”Remembering Aaliyah”. Black Entertainment Television. http://www.bet.com/Music/photos/msc_photos_RememberingAaliyah.htm?i=6. Läst 8 oktober 2010. 
  32. ^ Wolk, Josh (26 mars 2000). ”'Romeo' and Julia”. Entertainment Weekly. Time. http://www.ew.com/ew/article/0,,85088,00.html. Läst 15 oktober 2010. 
  33. ^ Pareles, Jon (27 augusti 2001). ”Aaliyah, 22, Singer Who First Hit the Charts at 14”. The New York Times. The New York Times Company. http://www.nytimes.com/2001/08/27/arts/aaliyah-22-singer-who-first-hit-the-charts-at-14.html. Läst 15 oktober 2010. 
  34. ^ Bronson, Fred (2003). The Billboard Book of Number 1 Hits. Billboard Books. sid. 896. ISBN 0823076776 
  35. ^ ”MTV Video Music Awards: The winners”. BBC News. 8 september 2000. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/915759.stm. Läst 15 oktober 2010. 
  36. ^ ”R&B's Aaliyah dies in plane crash”. BBC News. 26 augusti 2001. http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/1510034.stm. Läst 15 oktober 2010. 
  37. ^ Hall, Rashaun (20 juli 2001). ”Aaliyah Returns To Music”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/aaliyah-returns-to-music-963309.story. Läst 15 oktober 2010. 
  38. ^ [a b] Goodman, Abbey (11 april 2002). ”Aaliyah's 'Matrix' Role to Be Given to Nona Gaye”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1453366/20020411/gaye_nona.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  39. ^ Martens, Todd (26 juli 2001). ”Keys Wards Off Aaliyah, Foxy At No. 1”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/keys-wards-off-aaliyah-foxy-at-no-1-968867.story. Läst 15 oktober 2010. 
  40. ^ [a b] Schumacher-Rasmussen, Eric (26 augusti 2001). ”Aaliyah Killed In Plane Crash”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1448402/20010826/aaliyah.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  41. ^ [a b] Peisner, David (1 april 2009). ”10 Worst Rock Star Plane Crashes”. Blender. Alpha Media Group. http://www.blender.com/lists/68556/10-worst-rock-star-plane-crashes.html. Läst 15 oktober 2010. 
  42. ^ Sutherland 2005, s. 119
  43. ^ ”U.S. investigators to probe Aaliyah crash”. CNN. 27 augusti 2001. http://archives.cnn.com/2001/SHOWBIZ/Music/08/26/death.aaliyah/. Läst 15 oktober 2010. 
  44. ^ ”Coroner Delivers Verdict Over Aaliyah Death Crash”. NME. 20 november 2003. http://www.nme.com/news/aaliyah/15575. Läst 15 oktober 2010. 
  45. ^ ”Bahamas Coroner delivers verdict in Aaliyah death crash”. Caribbean News. Caribbean Net News. 21 november 2003. http://www.caribbeannetnews.com/2003/11/21/aaliyah.htm. Läst 15 oktober 2010. 
  46. ^ [a b] ”NTSB Identification: MIA01RA225”. National Transportation Safety Board. http://www.ntsb.gov/ntsb/brief2.asp?ev_id=20010907X01905&ntsbno=MIA01RA225&akey=1. Läst 15 oktober 2010. 
  47. ^ Simmonds 2008, s. 455
  48. ^ Holguin, Jaime (11 november 2003). ”Aaliyah Crash Pilot Was On Cocaine”. CBS News. http://www.cbsnews.com/stories/2003/11/19/entertainment/main584494.shtml. Läst 15 oktober 2010. 
  49. ^ Moss, Corey (16 juli 2002). ”Cocaine, Alcohol Found In Pilot Of Aaliyah's Plane”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1456119/20020716/aaliyah.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  50. ^ Schumacher-Rasmussen, Eric (31 augusti 2001). ”Report Shows Aaliyah's Plane Was Overloaded”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1448577/20010831/aaliyah.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  51. ^ [a b] ”Hundreds Say Good-Bye to Aaliyah”. CBS News. 26 augusti 2001. http://www.cbsnews.com/stories/2001/08/26/entertainment/main308179.shtml. Läst 15 oktober 2010. 
  52. ^ Miliano, Lou (31 augusti 2001). ”Hundreds Say Good-Bye To Aaliyah”. CBS News. http://www.cbsnews.com/stories/2001/08/26/entertainment/main308179.shtml. Läst 15 oktober 2010. 
  53. ^ Lopez, Molly (25 januari 2008). ”Frank E. Campbell's Service to the Stars”. People. Time. http://www.people.com/people/article/0,,20173693,00.html. Läst 15 oktober 2010. 
  54. ^ ”In Pictures: Adieu to Aaliyah”. BBC News. 31 augusti 2001. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/1519692.stm. Läst 15 oktober 2010. 
  55. ^ Reid, Shaheem (31 augusti 2001). ”Fans, Artists Pay Last Respects To Aaliyah”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1448581/20010831/aaliyah.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  56. ^ Silverman, Stephen M. (31 augusti 2001). ”Friday: Funeral, Memorial for Aaliyah”. People. Time. http://www.people.com/people/article/0,,622609,00.html. Läst 15 oktober 2010. 
  57. ^ Silverman, Stephen M. (26 augusti 2002). ”Aaliyah Remembered One Year Later”. People. Time. http://www.people.com/people/article/0,,624572,00.html. Läst 15 oktober 2010. 
  58. ^ Rashbaum, Alyssa (7 januari 2005). ”Aaliyah's Label Can't Sue Video Producer Who Booked Ill-Fated Flight”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1495396/20050107/aaliyah.jhtml. Läst 15 oktober 2010. 
  59. ^ Sullivan, J. (6 januari 2005). ”Barry & Sons, Inc. v Instinct Prods. LLC”. New York State Law Reporting Bureau. http://www.courts.state.ny.us/reporter/3dseries/2005/2005_00096.htm. Läst 15 oktober 2010. 
  60. ^ Martens, Todd (6 september 2001). ”Aaliyah Posthumously Tops Album Chart”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/aaliyah-posthumously-tops-album-chart-1046803.story. Läst 16 oktober 2010. 
  61. ^ ”Complex's Wifey Hall of Fame: Aaliyah”. Complex. Complex Media Network. 25 augusti 2009. http://www.complex.com/blogs/2009/08/25/complexs-wifey-hall-of-fame-aaliyah/. Läst 16 oktober 2010. 
  62. ^ [a b c] ”Aaliyah = Charts & Awards”. Allmusic. http://www.allmusic.com/artist/aaliyah-p44722. Läst 16 oktober 2010. 
  63. ^ Jeckell, Barry A. (16 november 2001). ”'NOW! 8' Dedicated to Aaliyah”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/now-8-dedicated-to-aaliyah-1108342.story. Läst 16 oktober 2010. 
  64. ^ ”The Decade in Music: Top 50 Moments”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/features/news/the-decade-in-music-top-50-moments-1004055326.story#/news/the-decade-in-music-top-50-moments-page-1004055327.story. Läst 16 oktober 2010. 
  65. ^ D'Angelo, Joe (10 januari 2002). ”Alicia Keys, Destiny's Child, Aaliyah Excel At AMAs”. MTV News. http://www.mtv.com/news/articles/1451722/20020110/keys_alicia.jhtml. Läst 16 oktober 2010. 
  66. ^ Silverman, Stephen M. (11 april 2002). ”Nona Gaye to Fill in for Aaliyah”. People. Time. http://www.people.com/people/article/0,,623745,00.html. Läst 16 oktober 2010. 
  67. ^ ”Movie Preview - Queen of the Damned”. Entertainment Weekly. Time. 8 februari 2002. http://www.ew.com/ew/article/0,,201771,00.html. Läst 16 oktober 2010. 
  68. ^ ”Aaliyah film tops US box office”. BBC News. 25 februari 2002. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/1839630.stm. Läst 16 oktober 2010. 
  69. ^ ”Young Legends Who Live On Through Their Music”. Jet. Johnson Publishing Company. 9 september 2002. sid. 59. http://books.google.com/?id=IbYDAAAAMBAJ&printsec=frontcover&q. Läst 16 oktober 2010. Okänd parameter issn
  70. ^ Cohen, Jonathan (28 oktober 2002). ”Unreleased Aaliyah Track Hits The Net”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/unreleased-aaliyah-track-hits-the-net-1749813.story. Läst 16 oktober 2010. 
  71. ^ Martens, Todd (18 december 2002). ”Holiday Sales Keep Shania 'Up' On Top”. Billboard. Nielsen Business Media. http://www.billboard.com/#/news/holiday-sales-keep-shania-up-on-top-1780686.story. Läst 16 oktober 2010. 
  72. ^ ”Aaliyah Honoured By Dior”. Vogue. Condé Nast Publications. 5 augusti 2003. http://www.vogue.co.uk/news/daily/2003-08/030805-aaliyah-honoured-by-dior.aspx?DisplayComments=true. Läst 16 oktober 2010. 
  73. ^ ”Honey (2003)”. Torque. SPH Magazines. juli 2008. sid. 103. http://books.google.com/?id=VPcDAAAAMBAJ&pg=PA103. Läst 16 oktober 2010. Okänd parameter issn
  74. ^ Bautz, Mark (26 augusti 2001). ”Music News - Obituary”. Entertainment Weekly. Time. http://www.ew.com/ew/article/0,,172512,00.html. Läst 16 oktober 2010. 
  75. ^ Sutherland 2005, s. 101
  76. ^ [a b c] Kellman, Andy (2005). ”Ultimate Aaliyah Overview”. Allmusic. http://www.allmusic.com/album/ultimate-aaliyah-r743273. Läst 16 oktober 2010. 
  77. ^ Ehrlich, Dimitri (17 juni 1994). ”Age Ain't Nothing but a Number - Music Review”. Entertainment Weekly. Time. http://www.ew.com/ew/article/0,,302670,00.html. Läst 18 oktober 2010. 
  78. ^ Farley, Christopher John (22 juli 2001). ”Street But Sweet”. Time. Time. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,168489,00.html. Läst 18 oktober 2010. 
  79. ^ Cinquemani, Sal (2001). ”Slant Magazine Music Review: Aaliyah: Age Ain't Nothing But A Number”. Slant. http://www.slantmagazine.com/music/review/aaliyah-age-aint-nothing-but-a-number/414. Läst 18 oktober 2010. 
  80. ^ [a b c d] Erlewine, Stephen Thomas. ”Aaliyah - Overview”. Allmusic. http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=A180e4jj75wat. Läst 18 oktober 2010. 
  81. ^ Sutherland 2005, s. 168
  82. ^ Seymour, Craig (23 juni 2001). ”Aaliyah - Music Review”. Entertainment Weekly. Time. http://www.ew.com/ew/article/0,,168502~4~~aaliyah,00.html. Läst 18 oktober 2010. 
  83. ^ Farley 2002, s. 6
  84. ^ Hardy, Ernest (2 augusti 2001). ”Aaliyah - Aaliyah - Review”. Rolling Stone. Wenner Media. Arkiverad från originalet den 15 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090115212959/http://www.rollingstone.com/reviews/album/123191/review/6067616/aaliyah. Läst 18 oktober 2010. 
  85. ^ Mulvey, John (11 juli 2001). ”Aaliyah - Aaliyah - Album Reviews”. NME. Time. http://www.nme.com/reviews/aaliyah/5400. Läst 18 oktober 2010. 
  86. ^ ”Album: Aaliyah - Reviews, Music”. The Independent. Independent News & Media. 13 juli 2001. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/music/reviews/album-aaliyah-677489.html. Läst 18 oktober 2010. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Farley, John (2002). Aaliyah: More Than a Woman. Simon & Schuster. ISBN 0743455665 
  • Kenyatta, Kelly (2002). An R&B Princess in Words and Pictures. Amber Books Publishing. ISBN 0970222432 
  • Simmonds, Jeremy (2008). The Encyclopedia of Dead Rock Stars. Chicago Review Press. ISBN 1556527543 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]