Abaddon

En kristen i strid mot Apollyon. Från Kristens resa av John Bunyan.

Abaddon (hebr: אבדון), i Gamla Testamentet "undergång, avgrund", därför ofta synonymt med scheól, "dödsriket". Likaså i den rabbinska litteraturen: helvetets nedersta rum. Abaddon var en ängel som drogs med av Satan i revolten mot Gud enligt senare författare. I helvetet beskyllde han djävulen för högmod och blasfemi och tog avstånd från djävulens plan att döda Kristus.

I Nya Testamentet namn på "avgrundens" ängel (Uppb. 9: 11, där även omskrivet med grekiskans Apollyon, fördärvaren. Likaså i Talmud.

Upp 9:11 "Över sig har de en kung, hans namn på habreiska är Abbadon och på grekiska är det Apollyon."

I Klopstocks Messias är Abbadona namnet på en fallen ängel som ångrar sitt avfall från Gud. Samma figur Abbadon förekommer i Bengt Lidners Messias i Getsemane (1791) och Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita (1940).

Källor

Denna artikel eller detta avsnitt är helt eller delvis baserat på material från Nordisk familjebok, Abaddon, 1904–1926.

• Henrikson, Alf (1992). Hexikon som lexikon. Trevi. sid. 9. ISBN 91-7160-987-3 
• Nationalencyklopedin 1. Bra Böcker. 1989. sid. 4. ISBN 91-7024-621-1