Abborre

Från Wikipedia
Version från den 14 december 2017 kl. 13.47 av Nordelch (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 178.22.205.75 (diskussion) till senaste version av Nordelch)
Abborre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Abborre FAO-kod FPE
Systematik[2]
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljAbborrfiskar
Percidae
SläktePerca
ArtAbborre
P. fluviatilis
Vetenskapligt namn
§ Perca fluviatilis
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag
Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag
Hitta fler artiklar om djur med

Abborre (Perca fluviatilis) är en sötvattenslevande fisk som jagar i stim och tillhör familjen abborrfiskar och släktet Perca.[3]

Utseende och anatomi

Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag

Vanligtvis blir abborren 20-40 cm lång, men vissa exemplar kan bli drygt 60 cm långa.[4] Den har kamformade fjäll, och på främre sidan av huvudet finns munnens överkäke och underkäke, ett par näsborrar och ögonlockslösa ögon. På de bakre sidorna finns gällocket, som skyddar gälarna. Det finns också ett sidlinjeorgan som är känsligt för vibrationer i vattnet. De har ett par bröst- och bukfenor. Den har två ryggfenor, där den första är taggig och den andra mjuk. Den har även en taggig analfena och en stjärtfena.

Stora honor kan uppnå en vikt på över 3 kg[5]. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. I vissa sjöar planteras bara abborre av en viss storlek ut. En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp till exempel från kärnkraftverk, där den ökade vattentemperaturen gör att fisken växer fortare.

Ekologi

Abborren är företrädesvis bottenlevande men stora abborrar jagar ofta ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjöns brackvatten, och även i Bottenhavets inte så salta vatten.

Fortplantning

Rom från abborre

Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen. Med honan följer istället de andra hanarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane. Rommen läggs i långa mjölkvita, sammanhängande strängar.

Abborren och människan

Namn

Trivialnamnet abborre lydde ursprungligen aghborre, där 'agh' betecknar något spetsigt och tandat. Ordet förekommer med samma betydelse i namnet på växten ag, inom starrsläktet. "Borre" har också betydelsen 'taggigt', som i exempelvis ordet kardborre. "Borre" återfinns också i tyskan och engelskan, för Barsch (abborrfiskar) och bass (havsabborre).[6] Jämför exempelvis med det det spetsiga verktyget borr.

Bygdemål

Namn Trakt Referens
Abbar Närke, Västerbotten, Ångermanland [7]
Abbur Gotland [7]
Aburr Kalmartrakten [7]

Inom kulturen

En sägen berättar att abborren fick sina ränder då Sankte Per tappade nycklarna i en damm och abborren vägrade ta upp nycklarna. De andra fiskarna blev arga och randade (slog) abborren så hårt, att ränderna sitter i än idag.[8]

Abborren är Medelpads landskapsfisk.[9]

Fiske

Svenska rekordet för sportfiske ligger på 3,15 kg fångad i Hällers myr.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

  1. ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Perca fluviatilis. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
  2. ^ Standard Report Page: Perca fluviatilis (på engelska). ITIS. 2004. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168470. Läst 21 juli 2010. 
  3. ^ R. Froese; D. Pauly (20 april 2010). Perca fluviatilis, European perch” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/Summary/speciesSummary.php?ID=358. Läst 21 juli 2010. 
  4. ^ ”Fish eco”. Fish eco. http://www.fisheco.se/news.php?modulID=2&newsID=11067. Läst 21 augusti 2017. 
  5. ^ ”Havs- och vattenmyndigheten”. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/lista-over-vanliga-arter-i-svenska-vatten/arter/abborre.html. Läst 27 oktober 2014. 
  6. ^ Bergman, Gösta (2001). Ord med historia (sjätte uppl). Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-3857-5 
  7. ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 1 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  8. ^ Gunnar Brusewitz (1957) Kallblodigt sällskap: om kräldjur, groddjur och fiskar
  9. ^ ”Sveriges landskapsfiskar”. Havs- och vattenmyndigheten. https://www.havochvatten.se/hav/fiske--fritid/arter/landskapsfiskar.html. Läst 11 april 2017. 
  10. ^ ”Sportfiskerekord i sötvatten”. Sportfiskarna. http://www.sportfiskarna.se/storfisk_registret/Sportfiskerekords%C3%B6tvatten/tabid/381/Default.aspx. Läst 27 oktober 2014. 

Externa länkar