Abd ar-Rahman (1845–1901)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Abd ar-Rahman (1845-1901))
Hoppa till: navigering, sök
Abd ar-Rahman

Abd ar-Rahman Emir av Afghanistan, son av Afsal kan och sonson av Dost Muhammed, född 1845 (?), död 1901, deltog jämte sin far i kampen mot dennes broder Sjir Ali, den rättmätige emiren, och erövrade 1866 Kabul, varefter Afsal kan utropades till emir. Då efter dennes död (1867) Sjir Ali återkom till makten, flydde Abd-ar-rahman efter ett nederlag mot Sjir Alis son Jakub kan in på persiskt område och vistades sedan som rysk pensionär i Samarkand, tills Jakub kan 1879 besegrats av engelsmännen och som fånge förts till Indien. Han återvände då, kastade sig in i afghanernas inbördes strider och lyckades 1880 bli erkänd av engelsmännen som emir, varpå han bistod dem i deras strid (1881) mot Jakubs broder Ejub kan. Under engelsmännens beskydd lyckades sedan Abd-ar-rahman till sin död upprätthålla sin myndighet och fasthöll städse, mera av politisk klokhet än av personlig böjelse, vid förbundet med England. Abd-ar-rahman egnade sig med nit åt regeringsgöromålen. Hans självbiografi utkom 1900 i engelsk översättning ("The life of Abdur Rahman, amir of Afghanistan", 2 band).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Abd-ar-rahman, 1904–1926.