Abel-François Villemain
| Abel-François Villemain | |
 | |
| Född | 9 juni 1790[1][2][3] Paris |
|---|---|
| Död | 8 maj 1870[4][1][5] (79 år) Paris |
| Begravd | Père-Lachaise och Villemans grav |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand  |
| Sysselsättning | Politiker, författare[6], akademiker |
| Befattning | |
| Stol nummer 17 i Franska akademien (1821–1870)[7] Statsråd (1826–) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare julimonarkins första parlament, Eure (1830–1831) Ledamot av Pairkammaren (1831–1848) Ständig sekreterare i Franska akademien (1834–1870) Société des gens de lettres ordförande (1837–1839)[8] Ministre de l'Instruction publique (1839–1840) Ministre de l'Instruction publique (1840–1844) Ordförande, Geografiska sällskapet i Paris (1841–1842) | |
| Arbetsgivare | Universitetet i Paris |
| Politiskt parti | |
| doktrinära | |
| Maka | Louise Desmousseaux de Givré |
| Utmärkelser | |
| Storofficer av Hederslegionen Concours général | |
| Redigera Wikidata | |
Abel-François Villemain, född den 9 juni 1790 i Paris, död där den 8 maj 1870, var en fransk författare och statsman.
Villemain ägnade sig åt läraryrket, men idkade tidigt skriftställeri. Han prisbelöntes av Franska akademien 1812 för Éloge de Montaigne och 1816 för Éloge de Montesquieu, blev 1814 professor i fransk litteratur vid Sorbonne och valdes 1821 till ledamot av nämnda akademi. Han utnämndes 1819 till "maître de requêtes", men avsattes 1827, då han ådrog sig Villèles och ultrarojalisternas hat genom att tillsammans med Chateaubriand och Lacretelle författa den böneskrift, som Franska akademien inlämnade till Karl X mot censuren. Han upphöjdes av Ludvig Filip till pär 1831, valdes 1834 till Franska akademiens ständige sekreterare och var undervisningsminister 29 oktober 1840-6 januari 1845.
Ernst Wallis skriver i Nordisk Familjebok: "Som historisk och litteraturhistorisk författare är V. utmärkt genom grundliga studier, sundt omdöme, opartiskhet och hofsamhet samt klar och glänsande stil." Wallis avger även omdömet: "Han var en af de utmärktaste föreläsare Frankrike någonsin egt." Mest berömda är de föreläsningar, som Villemainn höll 1827-1830 och vilka strax därefter utgavs i tryck med titlarna Cours d'éloquence (1827) och Cours de littérature française (6 band, 1828-30). Bland hans övriga skrifter märks Histoire de Cromwell (2 band, 1819), den historiska romanen Lascaris (1825), Études de litteraturs ancienne et étrangère (1846; 3:e upplagan 1865), Choix d'études sur la litterature contemporaine (1857) och Histoire de Grégoire VII (1873). Hans samlade arbeten utgavs i 15 band 1854-1858.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Villemain, Abel François i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Abel, François Villemain, 13574, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Roglo, Abel Villemain.[källa från Wikidata]
- ^ Rekonstruerad civilstånd i Paris, s. 37, 5Mi1 79, läs online, läst: 2 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Alexis Brézet (red.), Le Figaro, Société du Figaro, 9 maj 1870, s. 2, läs online .[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 2 juni 2022, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Franska akademien, läs online, läst: 2 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.sgdl.org .[källa från Wikidata]
|