Aberration (optik)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Aberration, avbildningsfel i linser och speglar.

De vanligaste typerna av aberration är sfärisk aberration och kromatisk aberration, men det finns även koma och astigmatism.

En sfärisk lins med kort brännvidd förmår inte att helt fokusera alla ljusstrålarna från vänster till en enda punkt

Sfärisk aberration[redigera | redigera wikitext]

Sfärisk aberration uppstår då ljus bryts igenom en lins som är sfäriskt slipad, och orsakas av att ljuset som bryts i kanten av linsen inte fokuseras på samma brännpunkt som ljuset i optikens centrum (dvs. ljus närmare linsens optiska axel). Problemet med detta är att man inte entydigt kan bestämma en brännpunkt i bildplanet och därmed måste skärpan ställas in där majoriteten av ljusstrålarna har sin brännpunkt. Sfärisk aberration kan minimeras genom att bygga ihop kombinationer av positiva och negativa linser. På äldre objektiv som lider av sfärisk aberration kan man komma undan problemet genom att minska bländaröppningen.

Ljus av olika färg kommer ut i olika riktningar från linsen, även när de infaller i samma punkt och i samma riktning.

Kromatisk aberration[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kromatisk aberration

Kromatisk aberration syns som blödande, ofta med lila ton, linjer längs med kanter med stor skillnad i kontrast. Problemet var mycket vanligt på i stort sett samtliga digitala kompaktkameror som tillverkades i början av 2000-talet. Den kromatiska aberrationen uppstår vid refraktion i glas etc. Vid reflektion i speglar, spegelteleskop etc uppstår inte kromatisk aberration.

Se även[redigera | redigera wikitext]