Abrahamus Andreæ Angermannus
| Ärkebiskop Abraham Angermannus | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Uppsala stift |
| Period | 1593–1599 |
| Företrädare | Andreas Laurentii Björnram |
| Efterträdare | Nicolaus Olai Bothniensis |
| Biskopsvigd | 19 februari 1594 av Petrus Benedicti |
| Född | Cirka 1540 Sidensjö, Ångermanland |
| Död | December 1607 Gripsholms slott, Mariefred |
Abrahamus Andreae Angermannus, även kallad Mäster Abraham, född cirka 1540 i Sidensjö, död i december 1607 på Gripsholms slott, var en svensk ärkebiskop mellan 1593–1599.
Biografi
Efter studier vid Gävle trivialskola och därefter Rostocks universitet[1] blev Angermannus skolmästare och predikant i Stockholm där han kritiserade Johan III och de katolikvänliga i skarpa ordalag, bland annat genom att skicka bittra verser till jesuiten Laurentius Nicolai Norvegus, känd som "Klosterlasse". Denna motsättning gjorde att han förflyttades till Öregrund 1576 som predikant och ställdes under ärkebiskopens särskilda uppsikt. Året efter blev han återigen förflyttad till Saltvik på Åland där han utnämndes till kyrkoherde. Situationen blev dock med tiden omöjlig och efter en tid i fångenskap på Åbo slott tvingades han i landsflykt till Tyskland och levde där i 13 med hela sitt hushåll rikeligen försörgder af Konung Carl IX, tå warande Hertig af Södermanlad [2]. All uppståndelse gav Angermannus ett ganska starkt stöd i Sverige, eftersom han av flera ansågs vara en man med integritet som vågade slåss för vad han trodde på.
När Johan III avled 1592 valdes Angermannus året därpå till ärkebiskop och biskopsvigdes 1594 av Petrus Benedicti.
Angermannus utförde Sigismunds kröning. Det var Angermannus som personligen drev igenom kravet att Sigismund skulle svära trohet mot lutherdomen och att Sverige skulle befrias från utländskt inflytande. Som ett led i detta företog han under en stor inspektionsresa genom Sverige 1596–1597 en "rensning" av allt som inte motsvarade lutherdomens dogmer i de olika församlingarna, vilket innefattade allt från gamla katolska och hedniska traditioner till utomäktenskaplig sexualitet; det orsakade också en rad häxprocesser, vilka dock inte tycks ha lett till dödsdomar (se Gunnil från Visingsö).
Trots denna religiösa tvist stod han med prästeståndet på Sigismunds sida när Karl IX förklarade krig (se kriget mot Sigismund). Detta berodde bland annat på att Karl IX hade förhindrat honom att visitera landets gudstjänster för att kontrollera att en rent evangelisk linje hölls ute i landet, men framför allt på en principiell kungatrohet (avståndstagande gentemot uppror). Denna lojalitet med Sigismund fick till följd att Angermannus sattes i fängelse på Gripsholms slott efter en dom vid riksdagen i Jönköping 1599, då han efterträddes som ärkebiskop av sin motståndare Nicolaus Olai Bothniensis. Han avled där efter åtta år i fängsligt förvar 1607.
Angermannus var gift med Magdalena, en dotter till ärkebiskop Laurentius Petri Nericius.
Psalmer
- Ett godt beråd och wälde nr 226 i 1695 års psalmbok under rubriken "Om Guds ord och församling"
Källor
- ^ Se registreringar av Abrahamus Andreae Angermannus i Rostocker Matrikelportal
- ^ Högmarck, Lars. Psalmeopoeographia, Stockholm 1736
- Ankarloo, Bengt (1935-2008); Satans raseri - en sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder, Stockholm, Ordfront, 2007, ISBN 9173249262, ISBN 9789173249263
- Lindqvist, Herman (1943-); Historien om Sverige, Gustav Vasa och hans söner och döttrar, Stockholm, Norstedts, 1993, ISBN 9119126522, ISBN 9789119126528
Vidare läsning
- E. Hildebrand: Abrahamus Andreæ Angermannus i Svenskt biografiskt lexikon (1918)
| Företrädare: Andreas Laurentii Björnram |
Ärkebiskop i Uppsala 1593–1599 |
Efterträdare: Nicolaus Olai Bothniensis |
|