Abraham Leijonhufvud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Abraham Leijonhufvud (olika betydelser).

Broder Abraham Leijonhufvud, född 31 mars 1823 i Örebro, död 31 augusti 1911 i Lidingö, var en svensk friherre, sjöminister och generallöjtnant.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Militär karriär[redigera | redigera wikitext]

Leijonhufvud utbildades till officer vid Krigsakademien i Karlberg. De första åren tjänstgjorde han inom Ingenjörskåren.

Leijonhufvud var fortifikationsbefälhavare i Karlskrona 1859–1868, chef för Fortifikationen 1868–1891, chef för Sjöförsvarsdepartementet 1870–1874 och inspektör för Militärläroverken 1881–1888. Han lämnade tjänsten som officer 1891.

Leijonhufvud var militär ledamot av Högsta Domstolen 1881–1893. Han var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien från 1859 och invaldes som hedersledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet 1872.

Utnämningar[redigera | redigera wikitext]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

1856–1866 deltog Leijonhufvud i ståndsriksdagarna. Han representerade Stockholms stad i riksdagens andra kammare 1876–1884 och Kopparbergs läns landsting i riksdagens första kammare 1884–1893.

Som riksdagsman var Leijonhufvud ordförande i statsrevisionen 1866 och ledamot av statsutskottet 1885–1893.

Politiskt var Leijonhufvud anhängare av ett starkt försvar. Han tillhörde frihandelssidan i tullstriden1880-talet och förespråkade ett tillmötesgående av de norska kraven i unionsfrågan.

Övriga uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Magnus Thulstrup
Sveriges sjöförsvarsminister
1870–1874
Efterträdare:
Fredrik von Otter