Achille Baraguey d'Hilliers

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Achille Baraguey d’Hilliers)
Hoppa till: navigering, sök
Achille Baraguey d'Hilliers

Achille Baraguey d'Hilliers, född 6 september 1795, död 6 juni 1878, var en fransk greve och militär, son till Louis Baraguey d'Hilliers.

Baraguey d'Hilliers blev officer vid kavalleriet 1812, överste 1830, divisionsgeneral 1843 och marskalk av Frankrike 1854. Han deltog i fälttågen 1812 och 1813-15, där han i slaget vid Leipzig förlorade sin vänstra hand, samt i expeditionen till Algeriet 1830. År 1833 blev Baraguey d'Hilliers chef för krigsskolan i Saint Cyr och 1843 guvernör i Constantine. Under Krimkriget 1854 erhöll han befälet över landstigningstrupperna på Östersjöflottan och erövrade Bomarsund. I 1859 års fälttåg förde han 1:a armékåren och utmärkte sig i slaget vid Solferino. Vid krigsutbrottet 1870 var han intill 12 augusti militärguvernör i Paris och utsågs efter kriget slut till president i undersökningskommissionen rörande nederlagen under kriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]