Ackord

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För övriga betydelser, se Ackord (olika betydelser).
I denna artikel
används tonnamnen
Bess (B) och B.

Music ClefG.svgMusic 1b1-.svg Music ClefG.svgMusic 1b1.svg

Se olika skrivsätt.
I ett dur-ackord i grundläge harmoniserar de tre tonerna varje gång den lägsta tonen (grundtonen) har svängt 4 gånger. De andra tonerna har då svängt 5 respektive 6 gånger. Detta eftersom det består av en durters, som motsvarar frekvensförhållandet 25%, och en kvint, som motsvarar 50% vid ren stämning.
I ett moll-ackord harmoniserar de tre tonerna vid olika tillfällen. Alla tre harmoniserar dock varje gång den lägsta tonen har svängt 10 gånger. De andra tonerna har då svängt 12 respektive 15 gånger. Detta eftersom en mollters motsvarar frekvensförhållandet 20%, och en kvint motsvarar 50% vid ren stämning.

Ackord (från medeltidslatinets accordo – "bringa att överensstämma" – via franskans accord[1]) är inom musiken en benämning på två eller fler toner som klingar tillsammans[2] eller av någon annan anledning, exempelvis att de klingar i ett visst rytmiskt mönster, upplevs som en enhet. Ackord kan spelas på ackordinstrument som gitarr, piano, bas eller dragspel, men även av flera melodiinstrument tillsammans såsom i en symfoniorkester eller en kör.

Grundläggande begrepp[redigera | redigera wikitext]

Även om varje samklang av två eller fler toner teoretiskt sett skulle kunna ses som ett ackord arbetar man oftast med en standardiserad uppsättning ackord som är väl inarbetade inom västerländsk konst- och populärmusik.[1] De vanligaste formerna av ackord i den västerländska traditionen är durackord och mollackord. Dessa är tersstaplade treklanger. En treklang består av tre toner, att treklangen är en tersstapling betyder att dessa toner ligger på tersavstånd från varandra. Ett annat sätt att beskriva detta är att treklangen består av två tersintervall staplade på varandra. Tonerna i treklangen kallas grundton, ters och kvint. Grundtonen fungerar som referenston för de övriga tonerna i ackordet, ackordet anses också vara mer stabilt om grundtonen även är baston. Tersen får sitt namn av att den befinner sig på tersavstånd från grundtonen. Den kan vara liten eller stor, en liten ters ger ackordet mollkaraktär medan en stor ters ger ackordet durkaraktär. Kvinten får sitt namn av att den befinner sig på kvintavstånd från grundtonen (medan den befinner sig på tersavstånd från tersen). I ett vanligt dur- eller mollackord är det alltid en ren kvint från grundton till kvint, men i andra typer av tersstaplingar kan kvinten även vara överstigande eller förminskad. Ackord med fler än tre toner kallas ofta för färgade. Dessa kan också beskrivas som intervallstaplingar, men inte alltid som tersstaplingar.

Ackorden kan benämnas, skrivas och analyseras på flera olika vis:

  • Inom ackordanalys får ett ackord sitt namn efter vilken ton som är ackordets grundton.
  • Inom steganalys får det namn efter vilket skalsteg grundtonen ligger på i tonartens skala, detta noteras med romerska siffror till exempel I, II, III, IV.
  • Inom funktionsanalys benämns ackordet efter sin funktion i det musikaliska sammanhanget till exempel tonika, dominant eller subdominant.
  • Inom Generalbas utgår man från ackordets baston (som anges med notskrift. Siffror under basstämman anger vilka intervall, räknat från bastonen, som skall bilda ackordet).
  • Ackord kan naturligtvis även skrivas med tabulatur eller vanlig notskrift, men här har ackorden inga egna namn. Endast greppet på ett visst instrument (till exempel gitarr) eller ackordets toninnehåll anges.

Färgningar[redigera | redigera wikitext]

Att "färga" ett ackord innebär att man tillför en eller flera toner som inte ingår i grundackordet.

Exempel i dur I grundackordet C-dur ingår tonerna C (Grundton), E (Stor ters) och G (Kvint), följande är exempel på några färgningar:

C7, ett septimaackord, är den vanligaste färgningen. C7 är en fyrklang som förutom C-durackordets toner (C, E och G) även innehåller en liten septima B. Septimaackordet utgör ofta dominantackord, det vill säga ackord nummer V (romersk femma) i tonarten, och följs vanligen av tonikaackord, det vill säga ackord nummer I i tonarten. Exempelvis är C7 vanligt i tonarterna F-dur och F-moll, och följs då av ett F-durackord respektive ett F-mollackord. Vid blues är samtliga ackord i allmänhet septimaackord eller mollseptimaackord. I modern jazz (1950-tal och senare) är C7 ovanligt, utan ersättes med mer avancerade färgningar, exempelvis C9, C11 och C13.

CΔ7, , Cmaj7 eller CM7 betecknar "major 7", som betyder "Stor septima" på engelska. Ackordet består förutom av ett C-durackord (C, E och G) även av tonen B, som utgör stor septima. Ackordet skulle i teorin även kunna betecknas em/C (e-moll med C i basen). Notera att M7 inte skall sammanblandas med m7 (moll7). Färgningen är vanlig av tonikaackord (ackord nummer I i tonarten) såväl som subdominantackord (ackord nummer IV i tonarten). I tonarten C-dur är således CΔ7 såväl som FΔ7 vanliga.

C6 betecknar en fyrklang bestående av C-durackordet toner (C, E och G) samt tonen A, som utgör sext. C6 och Am7 (Amoll7) består av samma toner, med skillnaden att Amoll7 har A som grundton, medan C6 har C som grundton. Färgningen är vanlig vid tonikaackord (ackord nummer I i tonarten), exempelvis som slutackord i äldre jazzmusik.

C5 eller Cno3, "kvintackord" eller "power chord", är i egentlig mening inte riktigt ackord, utan enbart ett intervall bestående av grundton C och kvint G, ibland toppad med oktavtonen C. Eftersom varken durters (E) eller mollters (Ess) ingår saknar ackordet tydlig dur- och mollkaraktär.

C#5, C5+, C+ eller Caug, "plusackord", betecknar en treklang bestående av grundton C, ters E och överstigande kvint G#, (som ersätter durackordets kvint G). Observera att baskomp med växelbas (omväxlande grundton och kvint) inte passar till detta ackord. Ackordet kan beskrivas som stora terser staplade på varandra. C5+ består av samma toner som E5+ och G#+, men med basen C. Således kan man säga att det bara finns fyra "plusackord": C5+, C#5+, D5+ och D#5+. Övriga åtta plusackord innehåller samma toner som något av dessa, men med annan baston.

Csus2 är en relativt ovanlig treklang bestående av grundton C, stor sekund D och kvint G. Tersen E uteblir i detta ackord. Fyrklangen Cadd9 (stor nona) består av samma toner, med skillnaden att det även innehåller stor ters E. Csus2 skulle således i teorin även kunna betecknas Cadd9no3.

Csus4 eller Csus är en treklang bestående av grundton C, kvint G och kvart F. Tersen E uteblir i detta ackord. Den relativt ovanliga beteckningen Cadd11 avser en fyrklang som består av samma toner, men även innehåller durters E. Ofta kombineras susackord med en septima, resulterande i fyrklangen C7sus4. Kombineras det dessutom med en stor nona, resulterar det i femklangen C9sus4, som innehåller samma toner som gm7/C (gmoll7 med C i basen). Båda dessa septimaackord är starkt besläktade med C11, se nedan.

C9 är en femklang bestående av ett C7-ackord (C, E, G och liten septima B) samt en stor nona (i detta fall tonen D). Notera att i allmänhet inkluderas septima i ackord med färningar högre än 8. Ackordet skulle i teorin även kunna betecknas gm6/C (gmoll6 med C i basen). Ackordet får ofta funktion av septimaackord, och är således vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten).

Cadd9 är en fyrklang bestående av ett rent C-ackord (C, E, G) samt en stor nona (D). Notera att "add" innebär undantag från regeln att septiman alltid inkluderas vid färgningar högre än 8. Nonan läggs inte sällan som en stor sekund, det vill säga en oktav ned. Ackordet är således starkt besläktat med Csus2. Färgningen är vanlig i synnerhet i country- och popmusik, vid samtliga durackord i tonardet (ackord nummer I, IV och V, det vill säga tonika, subdominant och dominat).

CΔ9, Cmaj9 eller CM9 ett femklang bestående av ackordet Cmaj7 (C, E, G och B) kompletterad med en stor nona (tonen D). Alternativt kan det beskrivas som ackordet C9, där liten septima (B) ersatts med stor septima (B). Ackordet skulle i teorin även kunna betecknas em6/C eller G6/C, och tas ofta som fyrklangen G/C. Notera att CM9 inte får sammanblandas med Cm9 (Cmoll9). Färgningen är vanlig i jazz och pop vid tonikaackord (ackord nummer I i tonarten) såväl som subdominantackord (ackord nummer IV i tonarten).

C7♭9 är en femklang bestående av ackordet C7 (tonerna C, E, G, B) samt en förminskad nona (D). Ackordet skulle i teorin även kunna betecknas C#dim7/C, Edim7/C, Gdim7/C eller Bdim7/C.

C7#9 eller C7♭10 är en femklang bestående av C7-ackord (C, E, G, B) samt stor nona (D#), som alternativt kan kallas liten decima (E). Av dessa toner är kvinten (G) minst viktig. Ackordet är en blandning av dur- och mollseptimackord, och är vanligt i blues. Bland annat associeras det i rockkretsar till Jimi Hendrix.

C11 är en femklang bestående av samma toner som C9, kompletterad med den elfte tonen F. C11 betecknar väsentligen samma ackord som C9sus4, och är besläktad med C7sus4. I teorin ingår även en ters i elvaackordet, men den tas sällan. Ett D11-ackord kan ofta förenklas och tas som C/D (C-ackord med D i basen). Ackordet får ofta funktion av septimaackord, och är vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten), bland annat i gospel och soul.

C13 är en sexklang bestående av samma toner som C11 samt den trettonde tonen A. Ibland tar man det som femklangen Bmaj/C. Ibland betraktar man det som kombination av septima- och sextdurackord, och tar det då som fyrklangen C, B, E och A. Förr förekom ackordbeteckningen C76 för ungefär samma ackord. Ackordet får ofta funktion av septimaackord, och är således vanligt som dominantackord (ackord nummer V i tonarten) inom modern jazz.

Cdim7 eller (dimackord, förminskat septimaackord) är en fyrklang bestående av grunton, liten ters E, förminskad kvint G samt förminskad septima A. Såväl kvint G som ters E uteblir i det här ackordet, varför det inte passar att spela växelbas till ackordet. Notera att förkortningen Cdim vanligen betecknar dimfyrklangen Cdim7, men i vissa jazzböcker och musikteoriböcker betecknar Cdim den ovanliga dimtreklangen Cm5-, som består av tonerna C, E och G. Ackordet kan beskrivas som små terser staplade på varandra. Cdim7 består av samma toner som D#dim7, F#dim7 och Adim7, men med basen C. Man kan säga att det bara finns tre dim7-ackord: Cdim7, C#dim7 och Ddim7. Övriga dimfyrklangar innehåller samma toner som något av dessa, men med annan baston.

Exempel i moll I grundtreklangen C-moll (Cm, Cmi eller C-) ingår tonerna C (grundton), E (liten ters) och G (kvint).

Cm7, Cmi7 eller C7- är ett mollseptimackord, det vill säga en fyrklang bestående av C, E, G och B. Notera att Cm7 inte skall sammanblandas med CM7 (maj7). Cm7 skulle i teorin också kunna betecknas E/C. Cm7 och E6 består av samma toner, med skillnaden att i Cm7 är C grundtonen och i E6 är E grundtonen.

Cm6 är en fyrklang bestående av cmolltreklangen (C, E och G) samt sexten A.

Ackord kan delas in i 5 olika familjer baserat på vilka skaltoner som föreslås av ackorden i fråga. Ett ackord från en maj-familj föreslår till exempel en dur-skala osv. Ett annat sätt att se det är att tonerna i ett ackord är hämtade från en viss skala (som utgår från ackordets grundton). Här följer de olika familjerna specificerade med C-ackord:

Maj-familj: C, Cmaj7, Cmaj9, C6, C6/9

Moll-familj: Cm, Cm7, Cm9, Cm11

Dominant-familj: C7, C9, C11, C13 samt alla kombinationer av 7-ackord och så färgningarna -5 (+11),+5,-9,+9 (-10)

Dim-familj: Cdim7

Halvdim-familj: Cm-5, Cm7-5

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Eriksson, Ola. ”Ackord”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ackord/107828. Läst 2011-04-18. 
  2. ^ ”Chord”. Grove Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.ezproxy.ub.gu.se/subscriber/article/grove/music/05671. Läst 2011-04-21.  definierar ett ackord som "two or more notes" och har i egenskap av musiklexikon fått företräde här. Det är dock inte ovanligt att definiera ackord som tre eller fler toner, se till exempel”Chord”. Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Online. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/114441/chord. Läst 2011-04-19. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]