Adam Oehlenschläger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Adam Oehlenschläger (litografi 1846).

Adam Gottlob Oehlenschläger, född den 14 november 1779 i Köpenhamn, död där den 20 januari 1850, var en dansk skald och dramatiker.

Oehlenschläger föddes på Frederiksbergs slott, där hans far var slottsorganist och senare förvaltare. År 1796 avlade han realexamen vid Efterslægtsselskabets skola.

Han avbröt sin skolgång och försökte slå sig fram som skådespelare, samtidigt som han skrev poesi. År 1800 blev han student och inlämnade samma år en dikt till en pristävling vid universitetet, där han i stället för de brukliga motivet från den grekiska mytologin valde ett från den fornnordiska. Samma år förlovade han sig med Christiane Heger, som han kom att gifta sig med först 1810.[1]

Slaget vid Köpenhamns redd 1801 gjorde djupt intryck på honom, men hans andliga genombrott kom först genom bekantskapen med filosofen Henrik Steffens, som i juni 1802 kom till Köpenhamn och vann Oelenschläger för nyromantiken. Hans första dikt i den högromantiska andan och stilen var Guldhornene 1802.[2]

Redan vid jultiden 1802 utkom hans Digte 1803 som blev mycket populär bland ungdomen. För en bredare publik slog han igenom med Poetiske Skrifter (2 band, 1805). 1805-09 gjorde Oehlenschläger en resa till Tyskland, Frankrike, Schweiz och Italien. Detta blev en produktiv tid, bland annat hemsände han Nordiske Digte (1807). Han utvecklades nu som tragiker och nationell poet och distansierade sig från romantiken. Efter sin hemkomst blev han 1809 professor i estetik vid Köpenhamns universitet.[3]

Efter denna tid blev hans yttre liv tämligen händelselöst. En av de mer kända händelserna var dock Esaias Tegnérs lagerkröning av honom i Lunds domkyrka 1829, och den stora hedersbanketten som hölls i samband med hans 70-årsdag 1849, då i stort sett hela Danmarks kulturelit deltog i firandet av Oelenschläger. Han kom snarast att bli en nationalikon i Danmark, även om enstaka kritiska röster förekom. Jens Baggesen angrep 1813-19 Oelenschläger för formlöshet och att sakna begåvning, 1827-29 kom Johan Ludvig Heiberg att kritisera hans dramatiska produktion. Framför allt är det hans ungdomsverk som framhållit i hans stora produktion.[4]

Oehlenschläger skrev 1819 texten till Danmarks nationalsång Der er et yndigt land. Han finns representerad i 1986 års psalmbok med originaltexten till psalmen Lär mig, du skog, att vissna glad från 1813 (trots att han saknas i registret). I lustspelet S:t Hans aften spil driver han med upplysningstidens fantasilöshet. Hans pjäser är skrivna på ledig blankvers och språket är rikt på bilder. Dikten Hakon Jarls Død eller Christendommens Indførsel i Norge från Digte ingår i Danmarks kulturkanon. Några av hans tal föreligger i nyutgåva av Bengt Gustaf Jonshult.

Verk översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Aly och Gulhyndy, 1811
  • Axel och Walborg. Sorgespel, 1811
  • Correggio, sorgespel, 1812
  • Waulundurs saga, 1812
  • Hakon Jarl den rike. Sorgespel, 1817 (ny utgåva 1848: Hakon Jarl: Skådespel i fem akter)
  • Berättelser, 1818-19
  • En resa, berättad i bref till hemmet (2 vol.), 1820-21
  • Freyas altare: lustspel, 1821 (2:a uppl. 1834)
  • Nemesis eller Det straffande ödet, 1830
  • Helge: en dikt, 1830 (2:a uppl. 1874)
  • Starkodder: ett sorgspel, 1833
  • Sagor om nordens gudar, 1857
  • Wäringarne i Miklagård: tragedi i fem akter, 1865
  • Fornnordiska hjeltesagor: Vaulunders saga och Hroars saga, 1867
  • Orvar Odds saga: ett fornnordiskt äfventyr, 1889

Psalmer[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 614-15 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 614-15 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 614-15 
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 614-15 
  • Litteraturhandboken, 1971

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]