Adélaïde av Frankrike

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Adelaide av Frankrike)
Hoppa till: navigering, sök
Madame Adélaïde (1750)
Madame Adélaïde, av Adélaïde Labille-Guiard, 1787.
Jean-Marc Nattier - Marie Adelaide av Frankrike som Diana (1745). Galleria degli Uffizi, Florens.

Marie Adélaïde av Frankrike, född 23 mars 1732 i Versailles, död 27 februari 1800 i Trieste, var en fransk prinsessa. Hon var den fjärde dottern och sjätte barnet till Ludvig XV och drottning Marie Leszczyńska. Hon kallades "Madame Quatrième" ("Madame den fjärde") fram tills att hennes äldre syster Marie-Louise dog 1733. Hon blev då känd som "Madame Troisième" ("Madame den tredje") och till sist "Madame Adélaïde". Madame Adélaïde var en opinionsbildare av viss betydelse vid det franska hovet i Versailles.

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Adelaide växte upp i Versailles tillsammans med sin syster Henriette-Anne till skillnad från kungens övriga döttrar, som uppfostrades i Fontevraudklostret. Hon förblev ogift. Då hon i slutet av 1740-talet uppnådde den ålder som ansågs passande för att bli gift, fanns det ingen man tillgänglig i Europa för ett äktenskap, eftersom hon föredrog att förbli ogift framför att gifta sig med någon som inte var monark eller tronföljare.

Vid Versailles[redigera | redigera wikitext]

Adélaïde ansågs vara intelligent och beskrivs som den enda av de ogifta systrarna med politiska aspirationer, och hon försökte utan framgång vinna inflytande över statsangelägenheter genom sin far, sin bror och sin brorson. Tillsammans med sina systrar och sin bror tronföljaren, som hon dominerade, bedrev hon kampanjer för att socialt frysa ut sin fars mätresser, Madame de Pompadour och Madame du Barry. Liksom sina systrar intresserade hon sig för musik.

Under 1750-talet, då Madame de Pompadour led av allt sämre hälsa, blev Adélaïde, som beskrivs som en skicklig ryttare, under en tid sin fars favorit och sällskap och åtföljde honom under hans ridturer; det gick en tid rykten om att de hade ett förhållande, och Adélaïde uppgavs vara mor till Louis de Narbonne, som också ryktades ha Ludvig till far. Det finns dock inget som tyder på att detta var sant, och Ludvig tröttnade snart på Adélaïdes sällskap.

Efter broderns död 1765 och svägerskans död 1767 tog hon hand om deras efterlämnade papper med instruktioner om vem som skulle bli monark och premiärminister. Efter sin mors död 1768 blev Madame Adélaïde som den äldsta kvinnan i kungafamiljen Frankrikes "första dam" och fick spela drottningens roll i hovceremonierna, en roll hon miste vid Marie Antoinettes ankomst 1770.

I början av 1770-talet beskrivs hon och hennes systrar som bittra gamla oskulder som tillbringade sin tid med att sticka och skvallra på sin rum; då de lämnade sina rum bar de endast en kappa över sina paniers och förblev annars halvklädda hela dagen. De alternerade dock med Maria Josefina av Savojen om att åtfölja Marie Antoinette på officiella uppdrag. Adélaïde försökte vinna Marie Antoinettes stöd mot Du Barry, men då hon misslyckades 1772 skall hon ha blivit dennas antagonist.

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Vid faderns död 1774 öppnade hon de papper hon övertagit efter sin bror och svägerska med råd om vem som borde utnämnas till nästa premiärminister: dokumenten föreslog Jean-Frédéric Phélypeaux, comte de Maurepas, Emmanuel-Armand de Richelieu, duc d'Aiguillon och Jean-Baptiste de Machault d'Arnouville.

Madame Adélaïde och hennes systrar förlorade sin ställning vid hovet vid faderns död och hon flyttade till sitt eget slott Bellevue, där den del av adeln som var fientlig mot Marie Antoinette samlades. Härifrån spreds många av de rykten om hovet som piskade upp stämningen hos allmänheten inför revolutionen. År 1777 blev hon tillsammans med sina systrar utnämnd till titulärmonark (hertiginna) av hertigdömet Louvois av sin brorson, kung Ludvig XVI. Då Versailles stormades under franska revolutionen 1789, flyttade hon med sin syster Victoire permanent till slottet Bellevue.

Madame Adélaïde och hennes syster lämnade Frankrike 1791 med den efterlämnade ursäkten att de ämnade göra en pilgrimsfärd till Rom. De arresterades på vägen och kvarhölls i flera dagar innan de tilläts fortsätta. De besökte sin brorsdotter Clothilde av Frankrike vid hovet i Turin och anlände sedan till Rom i april 1791. År 1796 reste de vidare till Neapel, och 1799 till Korfu och Trieste, där Victoire dog. Adélaïde avled drygt ett halvår senare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Adélaïde av Frankrike.