Adenosintrifosfat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Adenosintrifosfat
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn [(2R,3S,4R,5R)-5-(6-aminopurin-9-yl)-3,4-dihydroxioxolan-2-yl]metyl(hydroxifosfonooxifosforyl)vätefosfat
Övriga namn ATP
Kemisk formel C10H16N5O13P3
Molmassa 507,181 g/mol
CAS-nummer 56-65-5
SMILES O=P(O)(O)OP(=O)(O)OP(=O)(O)OC[C@H]3O[C@@H](n2cnc1c(ncnc12)N)[C@H](O)[C@@H]3O
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Adenosintrifosfat, eller ATP, är en nukleotid[1] som spelar en central roll i cellens energihantering. Eftersom ATP har en energirik bindning används det för att driva kemiska processer i cellen som inte kan ske spontant (att de är energikrävande).[2] ATP är även en byggsten vid syntesen av nukleinsyror som till exempel DNA och RNA.

Kemiskt består ATP av adenosin och tre fosfatgrupper i en kedja. Den kemiska formeln är C10H16N5O13P3. Fosfatgrupperna sitter ihop med en fosfoanhydridbindning som är mycket energirik. Fosfatgrupperna betecknas alfa, beta och gamma räknat från adenosinmolekylen.

ATP bildas i glykolysen, citronsyracykeln och framförallt vid oxidativ fosforylering[2] driven av elektrontransportkedjan i mitokondrier.

ATP används även för att binda energin i samband med fotosyntes.[2]

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Energi frigörs när den tredje fosfatgruppen dissocierar genom hydrolys vilket resulterar i adenosindifosfat (ADP) och en fri fosfatgrupp. Ännu mer energi kan frigöras om ATP omvandlas till adenosinmonofosfat (AMP). ATP återbildas sedan från ADP via glykolys och oxidativ fosforylering. En vanlig missuppfattning är att citronsyracykeln genererar ATP men dess funktion är snarare att reducera flavin-adenosin-dinukleotid (FAD) och nikotinamid-adenin-dinukleotid (NAD+) som senare används i elektrontransportkedjan för att driva de protonpumpar i mitokondriens innermembran som genererar membranpotential som i sin tur kan driva fosforylering av ADP-molekylen genom oxidativ fosforylering. Fosforyleringen av ADP-molekylen och defosforyleringen av ATP-molekylen kan jämföras med ett uppladdningsbart batteri som laddas och urladdas.

Bränslet till ATP-syntesen är glukos, fettsyror samt aminosyror. ATP kan inte lagras, vilket gör att tillverkningen av ATP hela tiden måste anpassas till cellens förbrukning av energi. Detta sker genom att enzymer känner av kvoten mellan ATP och ADP, och tillverkar därför aldrig mer ATP än vad som behövs.

Människor behöver stora mängder ATP för att fungera. Exempelvis behöver en stillasittande man som väger 70 kilo ungefär 7400 kJ per dag. För att kunna tillgodogöra detta energibehov krävs ungefär 83 kilo ATP. En människa kan dock bara ha ungefär 250 gram ATP på en och samma gång, vilket kräver ett mycket snabbt återskapade av en ATP-molekyl efter det att den förbrukats. Detta återskapade sker främst genom oxidativ fosforylering i mitokondrierna. Totalt återvinns en och samma ATP-molekyl uppskattningsvis 300 gånger per dag.[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord nukleotid)
  2. ^ [a b c] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord ATP)
  3. ^ Berg, Jeremy M. et al. (2006). ”18”. Biochemistry (6:e upplagan). New York: W.H. Freeman and Company. sid. 502. ISBN 9780716767664