Adolf Deißmann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Adolf Deißmann

Gustav Adolf Deißmann (eller Deissmann), född 7 november 1866 i Langenscheid, död 5 april 1937 i Wünsdorf (numera en stadsdel i Zossen), var en tysk protestantisk teolog.

Deißmann blev professor i Nya testamentets exegetik 1897 i Heidelberg och 1908 i Berlin. Han ägnade huvuddelen av sitt vetenskapliga arbete åt utforskningen av den hellenistiska tidens grekiska språk. Han höll 1907 föreläsningar i Cambridge (han var teologie hedersdoktor vid flera brittiska universitet) samt 1910 och 1918, på inbjudan av Olaus Petristiftelsen, föreläsningar i Uppsala (om Paulus och om den tyska vetenskapliga teologins betydelse för kyrkans enhet). Under första världskriget var han en av Tysklands andliga ledare, ej minst genom publikationen "Evangelische Wochenbriefe" (1914-21). Genom ärkebiskop Nathan Söderblom brevväxlade han 1918 med ärkebiskopen av Canterbury, Randall Davidson, för att utverka fred och barmhärtighet. Deißmann invaldes 1930 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Bibelstudien (1895, 1897)
  • Licht vom Osten (1908; flera upplagor)
  • Urgeschichte des Christentums (1910)
  • Paulus. Eine kultur- und religionsgeschichtliche Skizze (svensk upplaga 1910, tysk upplaga 1911)
  • Die Stockholmer Bewegung. Die Weltkirchenkonferenzen zu Stockholm 1925 und Bern 1926 von innen betrachtet (1927)

Källor[redigera | redigera wikitext]