Adolf Ludvig Stierneld

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Adolf Ludvig Stierneld, målat av Jakob Björk.
Den 25-årige Adolf Ludvig Stierneld (1755-1835) som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena, vid målningens tillkomst 1780. Porträtt i olja av Ulrika Fredrika Pasch (1735-1796). Nationalmuseum, Statens porträttsamling.

Adolf Ludvig Stierneld, född den 1 september 1755 i Stockholm, död den 31 juli 1835Gripsholm, var en svensk friherre, politiker, hovman och samlare av historiska dokument, av senare historisk forskning avslöjad som en av Sveriges mest förslagna och produktiva dokumentförfalskare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Stierneld var son till Samuel Gustaf Stierneld, som var chef för Västmanlands regemente och lär ha antecknat sitt regemente bland den nyföddes faddrar. Sonen inskrevs även endast sex månader gammal som volontär i samma kår. Oaktat denna militärståtliga början hann sonen ej längre än till ryttmästare vid livregementet, vartill han utnämndes 1781.

Inom hovet anställdes Stierneld som kammarherre hos drottning Sofia Magdalena 1778. Han kom dock snart på mindre vänlig fot med Gustav III och tillhörde vid 1786 och 1789 års riksdagar ledarna för oppositionen inom adelsståndet. När kungen beredde sig att genomföra sina envåldsplaner, hörde Stierneld till de motståndare som arresterades. Till följd av sina förbindelser med ryske ministern hade han åsamkat sig konungens synnerliga ovilja, och när de övriga arresterade frigavs, sändes Stierneld till Varbergs fästning, där han kvarhölls till 1790.

Genom sitt 1790 ingångna äktenskap med grevinnan Kristina Charlotta Gyldenstolpe, dotter till Gustav III:s gunstling Nils Philip Gyldenstolpe, kom Stierneld snart åter på god fot med hovet och blev 1792 överkammarherre. Vid riksdagen 1800 sågs han också, i likhet med andra ur 1789 års opposition (Magnus Fredrik Brahe, Claes Axel Lewenhaupt med flera) i hovpartiets främsta led.

Statens porträttsamling[redigera | redigera wikitext]

Som mångårig ståthållareGripsholms slott påbörjade Stierneld arbetet med vad som 1822 officiellt skulle komma att kallas Statens porträttsamling. En serie riksrådsporträtt från Drottningholm lät Gustav III föra till Gripsholm. Samlingen utökades då och omfattade även enskilda svenskar och inte endast kungligheter. Fler porträtt fördes till Gripsholm efter Gustav III:s död. År 1822 grundades porträttsamlingen formellt. Adolf Ludvig Stierneld förestod och organiserade samlingen. Han såg också till att samlingen växte genom en offensiv förvärvspolitik. 1831 omfattade Statens porträttsamling på Gripsholm 1367 nummer. Nationalmuseum övertog ansvaret för porträttsamlingen när den nya museibyggnaden stod färdig 1866.

Den 23 januari 1821 blev Stierneld hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[1]

Eftermäle som historieförfalskare[redigera | redigera wikitext]

Under senare delen av sitt liv gjorde Stierneld sig känd som entusiastisk samlare av historiska urkunder och var en av de mest verksamma bakom instiftandet av Kungliga samfundet för utgivande av handlingar rörande Skandinaviens historia, i vilket sällskap han åtskilliga gånger var ordförande. Han publicerade också många egna uppsatser i samfundets skriftserie, ofta baserade på föregivna dokument i hans egen samling. Bland annat härledde Stierneld genom sådana dokument sin egen ätts (samt den befryndade ätten Eldstiernas) härstamning till ett äktenskap mellan Erik XIV:s son Gustav och en tidigare okänd Brita Karth.

Dessa stierneldska dokument har dock av senare historieforskning i stor utsträckning avslöjats som rena falsarier eller konstruktioner. Personhistorikern Bengt Hildebrand betecknar i Svenskt biografiskt lexikon (familjeartikeln "Eldstierna") Stierneld som "en historisk yrkesförfalskare av stora mått", och 1:e arkivarien i Riksarkivet Ingemar Carlsson har i sin bok om dokumentförfalskningar i arkiven, På lögnens väg, beskrivit honom som "den andre av våra storheter på området" efter Nils Rabenius. Carlsson skriver vidare om Stierneld:

Adolf Ludvig Stierneld, en gång hovman och oppositionsman mot Gustaf III, blev på äldre dagar "en gammal man med ungdomlig livlighet", men "med ytterst klen underbyggnad till den grad, att han knappt kunde sätta en mening logiskt riktigt på papperet". Detta hämmade dock inte på något sätt hans förfalskningskapacitet. Han var boksamlare med rader av falska ägaranteckningar på samvetet, en handskriftssamlare med skamlösa bidrag till vårt lands förgångna, en genealog som med bedrägeriets hjälp lyfte in sina förfäder i historiens centrum. Ogenerat nyttjade han sin ställning som en av de drivande krafterna bakom den förnämliga urkundsserien Handlingar rörande Skandinaviens historia (HSH) till att manipulera den. [- - -] Vi har med andra ord ännu en förfalskare av internationella mått, ändå bara delvis framdragen ur skumrasket.
— Ingemar Carlsson, På lögnens väg - historiska bedrägerier och dokumentförfalskningar (Lund 1999)

Också i sin tjänst som intendent vid Gripsholm gjorde sig Stierneld skyldig till tveksamma attribueringar av porträtt i tavelsamlingen där, så till exempel av ett föregivet porträtt av den ovannämnde prins Gustav Eriksson Vasa.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 29

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Adolf Ludvig Stierneld, Svenskt Biografiskt Lexikon. Adolf Ludvig Stierneld, urn:sbl:20161, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Widén med bidr av Lars-Olof Skoglund (Gustaf Algernon S)), hämtad 2012-12-21.
  • Paul Sjögren: "Erland Hjärne om Adolf Ludvig Stierneld som historieförfalskare" i Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen (1980)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]