Adolf von Wilbrandt
| Adolf von Wilbrandt | |
 Adolf von Wilbrandt, 1882. | |
| Född | Adolf Johann Albrecht Frierich Enoch von Wilbrandt 24 augusti 1837[1][2][3] Rostock[4] |
|---|---|
| Död | 10 juni 1911[2][3][5] (73 år) Rostock[6] |
| Begravd | Rostock |
| Medborgare i | Mecklenburg-Schwerin |
| Utbildad vid | Rostocks universitet Humboldt-Universität zu Berlin Münchens universitet  |
| Sysselsättning | Journalist, dramatiker, översättare, författare[7], diktarjurist |
| Maka | Auguste Wilbrandt-Baudius |
| Föräldrar | Christian Wilbrandt |
| Utmärkelser | |
| Franz Grillparzer-priset (1875) Schillerpriset (1878) Maximiliansorden för konst och vetenskap (1884) | |
| Redigera Wikidata | |
Adolf von Wilbrandt, född 24 augusti 1837 i Rostock, död där 10 juni 1911, var en tysk författare. Han var son till Christian Wilbrandt.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Wilbrandt studerade i sin födelsestad juridik, filosofi och historia, reste sedan till München, där han promoverades 1859, flyttade 1861 till Berlin, företog resor till Frankrike och Italien, var även 1865-71 bosatt i München. Sedan flyttade han till Wien, där han 1873 gifte sig med skådespelerskan Auguste Baudius och 1881-87 var Burgteaterns chef. 1887 flyttade han tillbaka till Rostock. Under sin första tid i München var Wilbrandt medredaktör av "Süddeutsche Zeitung".
Wilbrandt fick både Grillparzer- och Schillerpriset. 1907 mottog han en ståtlig hyllningsskrift. Redan 1884 blev han adlad av Ludvig II av Bayern.
Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]
- Geister und Menschen (1864)
- Der Licentiat (1868)
- Novellen (1869)
- Neue Novellen (1870)
- Monografi över Heinrich von Kleist (1863)
- Monografier över Hölderlin (1870) och Fritz Reuter (1890)
- Der Graf von Hammerstein (1870)
- Kriemhild (1877)
- Caius Gracchus (1873)
- Arria und Messalina (1874)
- Giordano Bruno (1874)
- Robert Kerr (1880)
- Die Tochter des Herrn Fabricius (1883)
- Der Meister von Palmyra (1889)
- Die Eidgenossen (1896)
- Unerreichbar (1870, "Fångad", 1893)
- Jugendliebe ("Ungdomskärlek", uppförd 1895 i Stockholm)
- Die Maler (1872, "Konstnärsliv", uppförd 1903 i Stockholm)
- Der Dornenweg (1893)
- Die Osterinsel (1894)
Romaner i svensk översättning[redigera | redigera wikitext]
- Lifsleda. Stockholm: Ad. Bonnier. 1889. Libris 1627514
- Rothenburgarne : roman. Stockholm: Beijer. 1896. Libris 1664280
- Smygande gift : roman. Stockholm: Beijer. 1899. Libris 1664281
Källor[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wilbrandt, Adolf, 1904–1926.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ SNAC, Adolf Wilbrandt, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, Adolf Wilbrandt, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, Adolf Wilbrandt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Adolf Wilbrandt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Adolf von Wilbrandt.
|