Afrikansk ibisstork

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Afrikansk ibisstork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Två adulta afrikanska ibisstorkar
Två adulta afrikanska ibisstorkar
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Storkfåglar
Ciconiiformes
Familj Storkar
Ciconiidae
Släkte Mycteria
Art Afrikansk ibisstork
M. ibis
Vetenskapligt namn
§ Mycteria ibis
Auktor Linné, 1766
Hitta fler artiklar om fåglar med

Afrikansk ibisstork (Mycteria ibis) är en mellanstor stork som lever i Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna mellanstora vita stork mäter i snitt 95 till 105 cm på längden och har ett vingspann på 150 till 165 cm. Den skiljs lättast från vit stork på sin kraftiga gula näbb och i flykten på sin svarta stjärt. Dess fjäderdräkt är övervägande vit med svart stjärt och svarta vingpennor. Dess vita hals ser ofta lite ullig ut. Den har en gul lång näbb, rött fjäderlöst ansikte med ett stort svart öga med gul orbitalring. Dess långa ben är rosa.

Subadult individ i närheten av Kerewan i Gambia.

I häckningsdräkt skimrar den vita fjäderdräkten i rosa. De subadulta fåglarna är mindre kontrastrika med smutsigt gråbrun fjäderdräkt och i flykten ser man mörkare fjädrar bland de undre vingtäckarna.

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den har en vidsträckt utbredning i tropiska Afrika söder om Sahara och den finns även på Madagaskar. Den är delvis en flyttfågel och återfinns om vintern även norr om sitt häckningsområde i exempelvis Egypten. Afrikansk ibisfågel har vid ett fåtal tillfällen observerats i bland annat Israel och Turkiet.

Till skillnad från vit stork befinner sig afrikansk ibisstork ofta i eller nära vatten för att födosöka. Man finner den vid träsk, sjöar och dammar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Mycteria ibis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Dave Richards, Birds of East Africa, 2000
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
  • Lars Larsson, Birds of the world, CD-rom, 2001