Vattenmockasin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Agkistrodon piscivorus)
Hoppa till: navigering, sök
Vattenmockasin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Florida Water Moccasin 056.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Familj Huggormar
Viperidae
Släkte Agkistrodon
Art Agkistrodon piscivorus
Vetenskapligt namn
§ Agkistrodon piscivorus
Auktor Lacépède 1789
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Ancistrodon piscivorus COPE 1860
Trigonocephalus piscivorus DUMÉRIL 1854[2]
Toxicophis piscivorus BAIRD 1853[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus)[4][5] är en ormart som beskrevs av Lacépède år 1789. Arten ingår i släktet Agkistrodon som hör till familjen huggormar.[6][7] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Vattenmockasinen är den största arten i släktet Agkistrodon, vuxna djur blir vanligtvis över 80 cm långa och hanarna blir i regel längre än honorna. Exemplar på över 180 cm har hittats.[8] Huvudet är relativt brett, ormens teckning är svart med olivfärgat till ljusbrunt färgmönster. I delar av USA kallas den för "cottonmouth" (svenska: bomullsmun) vilket avser dess helvita gap vilket visas då ormen känner sig hotad.[4]

Utbredningsområde[redigera | redigera wikitext]

Arten återfinns i östra och sydöstra USA från Texas i söder till Florida längs delstaterna vid USA:s östkust upp till Virginia. Arten finns så långt norrut som Indiana och i södra Illinois.[8] Dess habitat är vid vattendrag och vattenmockasinen är en skicklig simmare.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • A. p. conanti
  • A. p. leucostoma
  • A. p. piscivorus

Förhållande till människor[redigera | redigera wikitext]

Bett från vattenmockasin är relativt vanliga längs med Mississippifloden och längs kusten med Mexikanska golfen.[9] Ormens gift innehåller både vävnadsförstörande enzymer och hemotoxiner som bryter ned röda blodkroppar vilket kan orsaka blodtrycksfall samt försämrad koaguleringsförmåga. Dödsfall har förekommit.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2007 Agkistrodon piscivorus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
  3. ^ Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
  4. ^ [a b c d] http://www.ne.se/vattenmockasin
  5. ^ Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/agkistrodon+piscivorus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
  8. ^ [a b] Campbell JA, Lamar WW. 2004. The Venomous Reptiles of the Western Hemisphere. Comstock Publishing Associates, Ithaca and London. 870 ss. 1500. ISBN 0-8014-4141-2.
  9. ^ U.S. Navy. 1991. Poisonous Snakes of the World. US Govt. New York: Dover Publications Inc. 203 pp. ISBN 0-486-26629-X.


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]