Agnès Varda
Agnès Varda, född 30 maj 1928 i Ixelles, Belgien, är en filmregissör.
På 1960-talet var hon den enda kvinnliga regissörer som slog igenom i och med den Franska nya vågen. Hon var gift med filmregissören Jacques Demy, och hon har regisserat tre filmer baserade på honom eller hans verk: Lille Jacques från Nantes, Flickorna fyller 25 och L'Univers de Jacques Demy.
Varda har arbetat med både spel- och dokumentärfilm. Dessutom har hon varit verksam som fotograf och bildkonstnär. Hennes karriär som filmare inleddes med La Pointe Court (1954), en film som kan ses som en föregångare till Nya Vågen.[1]
Varda brukar grupperas tillsammans med Alain Resnais, Chris Marker och William Klein under rubriken "Rive Gauche" (i engelsk litteratur: "The Left Bank Group"). Dessa filmare experimenterade med form och teman som ligger nära modernistiska strömningar inom bildkonst och litteratur, och var mindre inspirerade av amerikansk populärfilm än Nya Vågens förgrundsfigurer [2] . Varda har myntat begreppet "cinécriture" (från franskans "écriture" = skrift, skrivande) för att beskriva sitt arbete som regissör, ett ord som för henne innebär alla de kreativa processer som leder fram till själva filmen, oavsett om den har ett manus eller ej.[3] På senare år har hon uppmärksammats för de personliga essäfilmerna Efterskörd (Les Glaneurs et la Glaneuse, 2000) och Agnes stränder (Les Plages d'Agnès, 2008).
Filmografi (urval) [redigera]
- La Pointe courte, 1954
- Ô saisons, ô châteaux, 1957
- Les Opéra mouffe, 1958
- Du côté de la côte, 1958
- Cléo från 5 till 7, 1961
- Salut les Cubains, 1963
- Min lycka, 1964
- Varelserna, 1966
- Oncle Yanco, 1967
- Loin du Viêt-nam, 1967
- Lions love, 1969
- Daguerrotyper, 1974
- Réponses de femmes, 1975
- Vagabond, 1985
- Jane B. par Agnes V., 1988
- Lille Jacques från Nantes, 1991
- Flickorna fyller 25, 1993
- Efterskörd, 2000
- Agnes stränder, 2008
