Akkalasamiska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Akkalasamiska
Áhkkilsámegiella
Talas i Ryssland
Region Kolahalvön
Status utdött[1]
Utdött 1990-talet
Klassificering uraliskt
 finsk-ugriskt
  finsk-permiskt
   samiskt
    östsamiskt
     akkalasamiska
Språkkoder
ISO 639-2 smi
ISO 639-3 sia

Akkalasamiska är ett uraliskt språk som räknas till den östsamiska gruppen. Närmast besläktade varieteter är enaresamiska, kildinsamiska, skoltsamiska och tersamiska.

Språket talades i de nu övergivna byarna Babino (Akkala) och Yokostrov vid sjön Imandra. Babinosamerna flyttades till Yona-kolchosen i början av 1900-talet.[2] Språket sågs tidigare som en dialekt av kildinsamiska, men kom under 1900-talets första hälft att ses som en egen varietet och är närmast besläktad med skoltsamiskan.

Några historiska noteringar[redigera | redigera wikitext]

I skrift omnämns Akkala i norska och svenska källor 1593 (”Ackala”) och 1594 (”Ackild”). Då fanns där elva familjer, som betalade skatt till Norge, eftersom Akkala vid den tiden var norskt skatteland. I ryska källor nämns Akkala första gången 1608.[3]

I akkalasamiskan finns lånelement från det karelska språket. Det hänger samman med karelsk bosättning i södra delen av Kolahalvön. Själv ordet ”Akkala” tros komma från karelskan.[3]

Akkalasamiskan dör ut[redigera | redigera wikitext]

Under 1990-talet hade språket mindre än tio talare som alla bodde i Ryssland. I december 2003 avled Marja Sergina, som var den sista infödda som talade akkalasamiska flytande.[4][5] Emellertid finns det åtminstone två personer i området, som är i 70-årsåldern och som har någorlunda god kunskap i språket.[6] Det finns också minst en talare som använder akkalasamiska aktivt i samtal med talare av andra besläktade samiska språk.[7]

Unesco betecknar i sin atlas över hotade språk akkalasamiskan som utdöd.[1] En bidragande orsak till språkets utdöende är den inställning som fanns till samer i området. Den har beskrivits av sondottern till Marja Sergina i ett radioprogram i svensk radio, där Ludmila Sergina berättar om skammen av vara same och att uppbära en annan kultur.[8]

Texter på akkalasamiska[redigera | redigera wikitext]

Det finns en akkalasamisk grammatik[9] en samling av akkalasamiska texter och ljudinspelningar på akkalasamiska som gjordes av Ryska Vetenskapsakademin på 1950-, 1960- och 1970-talet och som skulle kunna användas i språkrevitaliseringssyfte. Sammantaget är akkalasamiskan det minst dokumenterade av de samiska språken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”UNESCO Atlas of the World's Languages in Danger”. UNESCO. http://www.unesco.org/culture/languages-atlas/index.php. Läst 6 februari 2014. 
  2. ^ Sammallahti, Pekka (1998) (på eng). The Saami languages: an introduction. Kárášjohka: Davvi girji. Libris 7488696. ISBN 82-7374-398-5 
  3. ^ [a b] ”Nordisk samekonvensjon - Utkast fra finsk-norsk-svensk-samisk ekspertgruppe”. 2002-2005. sid. 287-294. http://www.galdu.org/govat/doc/nordisk_samekonvensjon.pdf. Läst 6 februari 2014. 
  4. ^ http://www.galdu.org/govat/doc/nordisk_samekonvensjon.pdf
  5. ^ Rantala, Leif, Aleftina Sergina 2009. Áhkkila sápmelaččat. Oanehis muitalus sámejoavkku birra, man maŋimuš sámegielalaš olmmoš jámii 29.12.2003. Roavvenjárga.
  6. ^ Scheller 2011, s. 79-96
  7. ^ Scheller 2011, s. 86-119
  8. ^ Eva Elke (2012). ”Ryska Ludmila fann sin samiska identitet i Norge”. Ođđasat.se och Sveriges Radio. sid. 287-294. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=4933665. Läst 6 februari 2014. 
  9. ^ Zajkov 1987

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Zajkov, P[jotr] M[efodievič]. 1987. Babinskij dialekt saamskogo jazyka (fonologo-morfologičeskoe issledovanie). Petrosawodsk: Karelien

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Rantala, Leif, Aleftina Sergina 2009. Áhkkila sápmelaččat. Oanehis muitalus sámejoavkku birra, man maŋimuš sámegielalaš olmmoš jámii 29.12.2003. Roavvenjárga.