Al Di Meola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Al Di Meola
Al Di Meola 2006 2.jpg
Födelsenamn Al Laurence Dimeola
Född 22 juli 1954 (59 år)
Bakgrund USA Jersey City, New Jersey, USA
Genre(r) Jazz fusion
Latin jazz
Instrument Gitarr
År som aktiv 1974 —
Artistsamarbeten Return to Forever
Go
Webbplats Officiell webbplats

Al Di Meola, född Al Laurence Dimeola, 22 juli, 1954 i Jersey City, New Jersey, är en amerikansk jazz fusion och Latin jazz-gitarrist.

Di Meola växte upp i Bergenfield, New Jersey och gick i Bergenfield High School.[1] Han är nu bosatt i Old Tappan, New Jersey.[2]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

1971 började han på Berklee College of Music i Boston, Massachusetts. 1974 började han spela med Chick Coreas band, Return to Forever, och spelade med bandet till 1976.

Di Meola gick vidare för att utforska och testa en rad av olika musikstilar, men är mest känd för sina Latin-inspirerande jazz fusion-album. Han är fyrfaldig vinnare som Best Jazz Guitarist i tidningen Guitar Player Magazine's Reader Poll.

Utöver hans solokarriär har han gjort succéfyllda samarbeten med basisten Stanley Clarke, pianisten Jan Hammer, violinisten Jean-Luc Ponty och gitarristerna John McLaughlin och Paco de Lucía. Han gästmedverkade även på "Allergies" från Paul Simons album Hearts and Bones (1983).

I början av sin karriär blev Di Meola uppmärksammad för sin tekniska skicklighet och snabbhet (som är bevisat på hans första soloalbum Land of the Midnight Sun, 1976), komplicerade gitarrsolon och kompositioner. Men på hans tidigare skivor hade han börjat utforska kulturer inom Mediterranean och akustiska genrer som flamenco. Bra exempel är "Mediterranean Sundance" och "Lady of Rome, Sister of Brazil" från hans andra album, Elegant Gypsy (1977). Hans tidiga album är även väldigt inflytelserik bland rock och jazzgitarristers "sound". Di Meola fortsatte att utforska latinsk musik inom jazz fusion-genren på album som Casino och Splendido Hotel. Han visade en mer utstuderad antydan på akustiska nummer som "Fantasia Suite for Two Guitars" från albumet Casino, och på det succéalbumet med McLaughlin och de Lucia, Friday Night in San Francisco. 1980 turnerade han med gitarristen Carlos Santana.

Med Scenario visade han en mer elektronisk sida av jazz i samarbete med Jan Hammer. Genom denna omväxling i musikstil gick han vidare med att expandera sina vyer med det akustiska albumet Cielo e Terra. Han började att inkorporera guitar synthesizers på album som Soaring Through a Dream. I början av 1990-talet spelade Di Meola in album med en smak World music och moderna latinska stilar än jazz.

Han har fortsatt att turnera och spela på mindre platser som The Birchmere i Alexandria, Virginia och House of Blues i Las Vegas, Nevada. De senare konserterna har inkluderat en samling av hans nyare material (en blandning av akustiska, "distorerad akustisk", och guitar synthesizer med ett friare format än låtarna på tidigare soloalbum) tillsammans med ett urval av elgitarrnummer från hans tidigare album.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Al Di Meola spelar på Granada Theater, 2006

Soloalbum[redigera | redigera wikitext]

  • 1976 - Land of the Midnight Sun
  • 1977 - Elegant Gypsy
  • 1978 - Casino
  • 1980 - Splendido Hotel
  • 1981 - Electric Rendezvous
  • 1982 - Tour De Force - Live
  • 1983 - Scenario
  • 1985 - Cielo e Terra
  • 1985 - Soaring Through a Dream
  • 1987 - Tirami Su
  • 1990 - Al Di Meola Plays Piazzolla
  • 1991 - Kiss My Axe
  • 1991 - World Sinfonia
  • 1992 - The Best of Al Di Meola: The Manhattan Years
  • 1993 - World Sinfonia II - Heart of the Immigrants
  • 1994 - Orange and Blue
  • 1998 - The Infinite Desire
    Germany, 2004
  • 1999 - Winter Nights
  • 2000 - World Sinfonía III - The Grande Passion
  • 2002 - Flesh on Flesh
  • 2003 - Al Di Meola Revisited
  • 2006 - Vocal Rendezvous
  • 2006 - Al Di Meola and Andrea Parodi
  • 2006 - Consequence of Chaos
  • 2006 - Diabolic Inventions And Seduction For Solo Guitar
  • 2011 - Pursuit of Radical Rhapsody

Samarbeten[redigera | redigera wikitext]

Go[redigera | redigera wikitext]

Return to Forever[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Al Di Meola, Telarc International Corporation. Accessed 20 september, 2007. "“In the ‘60s, if you didn’t play like Eric Clapton or Jimi Hendrix or Jimmy Page, you weren’t accepted,” he recalls of his high school years in Bergenfield, New Jersey."
  2. ^ The State of Jazz: Meet 40 More Jersey Greats, The Star-Ledger, 28 september, 2004.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]