Alamut

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alamut

Alamut var en gång en bergsfästning vid de torra kullarna söder om Kaspiska havet, nära Qazvin, ca 100 km från nuvaranade Irans huvudstad Teheran. Bara ruiner finns nu kvar av fästningen.

Fästningen som kallades "örnnästet" byggdes 840 på ett sätt som bara hade en möjlig ingång, vilket gjorde det extremt svårt att erövra fästningen. Fortet har ett väldigt ovanligt system för vattenförsörjning.

År 1090 invaderades fästningen och ockuperades av Hasan ibn Sabbah (1050-1124)som blev grundaren för den nizari-ismailitiska rörelsen som kom att använda detta fort som grundfäste till sin rörelse. Denna rörelse var redan innan Hasans invadering supporterad av folket i regionen. Nizari-ismailiterna fick sedan öknamnet Hashshashin (på engelska Assassins "lönnmördare"). Det har hävdats att ordet assassin etymologiskt kommer från arabiskans "haššāšīn" (حشاشين, som tolkades som "hasch-ätare" av européerna, när den korrekta översättningen var "folk som följer Al-Hassan". Alamut blev assassinernas fäste från 1090 till cirka 1200-talet, och fästningen var berömd bl.a. för ett omfångsrikt bibliotek. Alamut brändes sedan ner av mongolerna år 1256 eftersom den siste borgsherren kapitulerade pågrund av att Djingis Khans sonson (Hülegü Khan) hade tillfångatagit Assassinernas dåvarande ledare.

Alamut fästningen förstördes 15 december 1256 av Hülegü som en del av den mongoliska offensiven på islamiska Sydostasien. Fästningen kunde inte försvaras utan Ruknuddin Khor-schah kapitulerade utan strid i ett fåfängt hopp om att Hülegü skulle visa barmhärtighet.