Alan García Pérez

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alan Garcia tillsammans med George W. Bush i Vita huset.

Alan Gabriel Ludwig García Pérez, född 23 maj 1949 i Lima, är en peruansk politiker, landets president 19851990 och 20062011. Hans presidenttid 1985–1990 kännetecknades av utbrott av hyperinflation, socialt kaos, brott mot de mänskliga rättigheterna och ekonomisk nedgång.

Före presidentskapet[redigera | redigera wikitext]

Alan García föddes i en peruansk medelklassfamilj som hade nära förbindelser med APRA-partiet (American Popular Revolutionary Alliance, APRA. Garcías far, Carlos García Ronceros, var sekreterare för APRA under Manuel A. Odrías regering, som hade förklarat APRA som illegal. Fadern blev arresterad och satt fängslad i fem år för sin militanta politik.

Alan García började skolan vid Colegio Nacional José María Eguren i Barranco, södra Lima. Han fortsatte till universitetsstudier vid Pontificia Universidad Católica och erhöll sin juristexamen vid San Marcos universitet 1971, Lima. García ville öka sin akademiska karriär och flyttade till Europa, där han började studera i MadridUniversidad Complutense. Han tog sin examen i statskunskap, vilket gav honom doktorsgrad i politisk vetenskap. 1973 fortsatte han att studera vid Paris universitet, där han senare tog examen i sociologi.

Efter att ha levt många år i Paris, återvände han till Peru 1978 då övergång skulle ske från militärt styre till civil regering och bildandet av politiska partier tilläts.

Perus president 1985[redigera | redigera wikitext]

Den unge och karismatiske García valdes till president den 14 april 1985 med 45% av rösterna i första valomgången. Eftersom han inte hade fått 50% av rösterna vilket fordrades för att vinna omröstningen ställdes han i en andra valomgång emot den tidigare borgmästaren i Lima Alfonso Barrantes Lingán som representerade den förenade vänstern Izquierda Unida. Men Lingán, trots att han var en stark presidentkandidat, drog sig tillbaka och beslöt att inte delta i den andra omgången, för att inte förlänga den politiska osäkerheten i landet. García svor presidenteden 1 juni och tog över ämbetet 28 juli 1985. Det var första gången i sin 60-åriga historia som det populistiska APRA-partiet hade fått makten i Peru. García blev Sydamerikas yngste president och fick smeknamnet Sydamerikas John F. Kennedy. Han var endast 36 år gammal.

Trots hans stora popularitet bland de peruanska väljarna, blev det under hans presidentperiod utbrott av hyperinflation. År 1990 nådde den 7 649 % och hade mellan juli 1985 och juli 1990 en sammanlagd effekt på 2 200 200 % och kom att i grunden destabilisera den peruanska ekonomin.

På grund av en sådan kronisk inflation, ersattes den peruanska valutan Sol (uttalas "såll", och betyder sol) av Inti (quechua, betyder också sol) i mitten av 1985. Intin ersattes sedan av den nya solen juli 1991. Den nya solen hade då ett kumulativt värde av 1 miljard gamla sol. Under hans administration föll den årliga per capita-inkomsten till 720 USD (lägre än 1960 års nivå) och bruttonationalprodukten föll 20%. Vid slutet av hans valperiod, var valutareserven minus 900 miljoner USD.

García försökte att nationalisera bankerna och försäkringsbolagen. Han ådrog sig världsbankens och finansvärldens bannor genom att ensidigt fastställa ett tak för återbetalning av utlandsskulderna, 10% of BNP. Detta ledde till att Peru isolerades från den internationella finansvärlden fram till dess att Garcías efterföljare Alberto Fujimori, löste frågan i början av 1990.

Den ekonomiska turbulensen ledde till sociala spänningar i Peru och bidrog delvis till framgång för den våldsinriktade och maoistinspirerade rörelsen Sendero Luminoso. Garcíaadministrationen sökte utan framgång en militär lösning på den växande terrorismen, med brott mot de mänskliga rättigheterna som fortfarande är under utredning. Utredningarna innefattar Accomarcamassakern, där 47 bönder sköts till döds av peruanska beväpnade styrkor i augusti 1985, Cayaramassakern i maj 1988 där omkring 30 personer dödades och ett dussintal försvann, och den summariska avrättningen av mer än 200 fångar under fängelseupproret i Lurigancho, San Juan Bautista (El Frontón) och Santa Bárbara 1986. Enligt en officiell undersökning har det försvunnit uppskattningsvis 1 600 personer under Garcías presidentperiod.

1992 gick García i exil i Frankrike efter Fujimoris egna statskupp då militären gjorde en razzia mot hans hem. Den nya regeringen tog åter upp anklagelser mot honom att han skulle ha tagit miljoner dollar i mutor. Han nekade till anklagelserna. Högsta domstolen i Peru fastslog vid samma tid att preskriptionstiden hade gått ut. Efter att ha bott åtta år och 10 månader i (Colombia), återvände han till Peru 2001 för att ställa upp i presidentvalet. Endast 90 dagar efter att han hade kommit till Peru lyckades han få ihop 48% av rösterna men förlorade med liten marginal mot Alejandro Toledo. Sedan valet 2001 har García, som ledare av APRA-partiet, lett oppositionen i peruanska kongressen.

Trots den komplicerade bilden av hans presidentskap, är García fortfarande en populär person i Peru, till största delen tack vara hans vältalighet. Några peruaner har kallat honom "Latinamerikas bästa talare med kraft att övertyga". Hans kritiker hävdar emellertid att de många dåliga beslut han tog under sin tid vid makten gjorde det möjligt för en auktoritär ledare som Alberto Fujimori att komma fram. Några misstänker att García och APRA gjorde vissa överenskommelser med Fujimori under 1990 års val, bland annat stödde honom i kampen för åtalsfrihet, för att förhindra att Mario Vargas Llosa och dennes FREDEMO-parti, som då ledde gallupundersökningarna, kom till makten. Under kampanjen hade FREDEMO lovat att undersöka korruptionen i García-administrationen.

Publicerade arbeten[redigera | redigera wikitext]

Alan García är författare till flera böcker om det peruanska samhället och om Latinamerika. Hans publicerade verk inkluderar följande:

  • A la inmensa mayoría: discursos (1988)
  • El futuro diferente (1989)
  • El desarme financiero: pueblo y deuda en América Latina (1989)
  • La revolución regional (1990)
  • La defensa de Alan García (1991)
  • El nuevo totalitarismo (1992)
  • El mundo de Machiavello (1994)
  • La falsa modernidad (1997)
  • Siete tesis erróneas del neoliberalismo en América Latina (1997)
  • Mi Gobierno hizo la regionalización (1999)
  • La década infame: deuda externa 1990–1999 (2000)
  • Modernidad y política en el siglo XXI: globalización con justicia social (2003)

García väljs åter till Perus president 2006[redigera | redigera wikitext]

García började officiellt sin kampanj inför presidentvalet i Peru 2006 i Lima den 18 februari 2005. Hans parti ansåg att han gav APRA den största möjligheten att ta tillbaka makten när Alejandro Toledos presidentperiod skulle ta slut.

Enligt en gallupundersökning i april 2005 var populariteten inför 2006 års val följande (publicerad i dagstidningen El Comercio):

I första valomgången blev segraren dock en helt annan, vänsternationalisten Ollanta Humala, med stöd av Hugo Chavez i Venuzuela, som tillsammans med Garcia gick till en andra valomgång, medan den kvinnliga kandidaten kristdemokraten Lourdes Flores Nano kom på tredje plats, dock nära att slå ut Garcia.

I den fortsatta valkampanjen blev den tidigare vänsterpopulisten García, något av högerns och medelklassens kandidat, eftersom, Humala med viss inspiration från Chavez stod till vänster om García. Till stora delar propagerade Humala för en ekonomisk politik, liknande den García påstod sig vilja föra, under sin tidigare ämbetsperiod.

Detta drev alltså García klart åt höger vilket också kommit att påverka honom till en helt annan politik, under denna pågående ämbetsperiod. Man kan sammanfatta den politik han för närvarande driver med att den är mer besläktad med den som drivs i Chile av det chilenska socialistpartiet.

Den 4 juni 2006 segrade García över motkandidaten Ollanta Humala med röst siffrorna 52,8% mot 47,2 % i den andra avgörande omgången av presidentvalet. García tillträdde presidentposten på Perus nationaldag den 28 juli.

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Fernando Belaunde Terry
Perus president
1985–1990
Efterträdare:
Alberto Fujimori
Föregångare:
Alejandro Toledo
Perus president
2006–2011
Efterträdare:
Ollanta Humala