Albaniens litteraturhistoria

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den äldsta boken på albanska skriven av Gjon Buzuku

Under det osmanska styret (från 1500-talet till 1900-talets första årtionde) spelade turkiska och grekisk-ortodoxa legender och myter en viktig roll i albansk folkkultur. Berättelser fördes från generation till generation i form av hjältedikter, legender och berättelser. Denna muntliga tradition hjälpte det inhemska språket och den nationella identiteten att överleva tills materialet blev nedskrivet.

Det äldsta skrivna dokumentet på det albanska språket dateras till år 1462. På slutet av 1800-talet, under den osmanska regimen, skapade bröderna Naim och Sami Frashëri albansk underground-litteratur genom att kombinera språklig purism och patriotism. Denna nationalistiska rörelse inspirerade många författare i tiotals år, exempelvis poeten Gjergj Fishta. En annan framstående nationalistisk författare var Fan Noli, en ortodox biskop som utbildat sig i västlig miljö. Han blev landets ledare under 1920-talet. Förutom att skriva böcker översatte Noli västeuropeiska böcker och dikter till albanska.

Under kommunistregimen var censuren sträng, få ämnen var fria att diskutera, och som en följd härav kvävdes landets litterära liv. Sedan enpartisystemet kollapsat befriades litteraturen åter från det mesta av censuren och en rik ström av böcker publiceras och distribueras nu i landet. Kanske är den mest välkände albanske författaren Ismail Kadare, som skrivit romanen Den döda arméns general (1963).

Se även[redigera | redigera wikitext]