Albert Desjardins

Michel Albert Desjardins, född 28 april 1838 i Beauvais, död där 21 januari 1897, var en fransk jurist, bror till Achille Arthur Desjardins.

Efter att ha blivit dr. phil. et jur. knöts Desjardins 1864 till juridiska fakulteten i Nancy, 1869 i Paris. Efter fransk-tyska krigets slut blev han 1871 ledamot av deputeradekammaren, där han tillhörde högra centern, blev 1873 understatssekreterare i kulturministeriet, 1875 i inrikesministeriet och 1877 professor i straffrätt i Paris samt ledamot av Institut de France.

I besittning av omfattande intressen och kunskaper behandlade Desjardins inom rättsvetenskapen både romersk rätt och rättshistoria, civil-, process- och straffrätt. Som kriminalist följde han de vägar, som utstakats av Pellegrino Rossi, Faustin Hélie och Joseph Ortolan, vars "Éléments de droit pénal" (femte upplagan, I-II, 1885) han utgav.

Bibliografi (i urval)

• Essai sur les plaidoyers de Démosthène (1862)
• De la compensation et des demandes reconventionelles (1864)
• De l'enseignement de droit d'aprés Bacon (1865)
• De l'histoire critique des lettres (1866)
• Le pouvoir civil au concile de Trente (1869, ny upplaga 1870)
• Les moralistes français du seizième siècle (prisbelönt, två upplagor 1870)
• De l'action prescriptis verbis; étude historique sur les causes d'interruption de la prescription (1877)
• Étude sur l'inamovibilité de la magistrature (1880)
• Traité du vol dans les principales législations de l'antiquité et spécialement dans le droit romain (1881)
• Les cahiers des États-généraux en 1789 et la législation criminelle (1883)
• La méthode experimentale appliquée au droit criminel en Italie (1892)

Källor

• Desjardins, Michel Albert i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1917)
• Desjardins, 2. Michel Albert i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)