Albert Gaubier

Från Wikipedia
Albert Gaubier
Nils Poppe (t.v.), Ellen Halvorsen och Albert Gaubier (t. h.) på besök i Helsingfors år 1956.
Född13 september 1908[1]
Warszawa
Död1 december 1990 (82 år)
Alicante, Spanien
Medborgare iSverige
SysselsättningKoreograf[2], teaterregissör, dansare[2], regissör, filmregissör
Redigera Wikidata

Albert Gaubier född 13 september 1908 i Warszawa, död 1 december 1990 i Alicante, polsk-svensk regissör, koreograf och dansare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gaubier ville tidigt bli dansare och fick sin utbildning vid operan i Warszawa. Därefter kom han till Monte Carlo, där han fick anställning vid Sergej Djagilevs berömda danstrupp Ballets Russes. Senare var han verksam som balettmästare vid ett flertal operahus i Europa. Gaubier fann en fristad i Danmark, som inte fördömde judar och homosexuella, och bosatte sig i Köpenhamn 1932. Där öppnade han Gaubiers musikdramatiske skole och skapade sin egen corps de ballet, Gaubier-baletten. Kronprins Fredrik var en stor beundrare av Gaubier och blev beskyddare för skolan 1939.

Under Andra världskrigets judeförföljelser var han tvungen att fly till Sverige. Han engagerades av Oscar Winge på Hipp i Malmö, där han mötte Nils Poppe för första gången i revyn Guldgubbar. Samarbetet med Poppe resulterade i tolv långfilmer och teateruppsättningarr. I början av 1960-talet delade Gaubier och Nils Poppe för chefskapet på Södra Teatern i Malmö där man producerade revyer med eleganta shownummer.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Koreografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1958 Oh, mein Papa!
Das Feuerwerk
Erik Charell, Jürg Amstein och Paul Burkhard
Översättning Britt G. Hallqvist
Norrköping-Linköping stadsteater
Regi tillsammans med John Zacharias
1959 Här dansar Charleys tant
Where's Charley?
George Abbot och Frank Loesser Intiman
1969 Den glade soldaten Bom Carro Bergkvist Fredriksdalsteatern[3]
1971 Vita Hästen
Im weißen Rößl
Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller-Einigen
Bearbetning Kar de Mumma
Fredriksdalsteatern[4]

Koreografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1948 Vita hästen
Im weißen Rößl
Hans Müller och Ralph Benatzky
Bearbetning Kar de Mumma och Karl Ewert
Max Hansen Oscarsteatern[5]
1951 Lorden från gränden
Me and My Girl
L. Arthur Rose och Noel Gay
Bearbetning och sångtexter Gardar Sahlberg
Nils Poppe Helsingborgs stadsteater
1952 Elddonet
Fyrtøiet
L. Thane Ingrid Luterkort Helsingborgs stadsteater
Lorden från gränden
Me and my girl
L Arthur Rose och Noel Gay
Bearbetning och sångtexter Gardar Sahlberg
Nils Poppe Norrköping-Linköping stadsteater
1954 Popperetten Bom
Adolf Schütz, Paul Baudisch, Jules Sylvain och Gösta Rybrant Nils Poppe Vasateatern[6]
1955 Blåjackor
Boys in Blue
Lajos Lajtai och Lauri Wylie John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1956 Vita hästen
Im weißen Rößl
Hans Müller och Ralph Benatzky
Översättning Kar de Mumma och Karl-Ewert
John Zacharias Norrköping-Linköping stadsteater
1958 Spetsbyxor, vaudeville
P.A. Henriksson Nils Poppe Idéonteatern
1959 Här dansar Charleys tant
Where’s Charley
George Abbot och Frank Loesser
Översättning Esse Björkman
Lars-Erik Liedholm Norrköping-Linköping stadsteater
1970 Lorden från gränden
Me and My Girl
L. Arthur Rose och Noel Gay
Översättning Carro Bergkvist, Gardar Sahlberg och Arne Wahlberg
Martin Söderhjelm Fredriksdalsteatern[7]
1971 Vita Hästen
Im weißen Rößl
Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller-Einigen
Bearbetning Kar de Mumma
Albert Gaubier Fredriksdalsteatern[4]
1972 Pengar Nils Poppe, Arne Wahlberg och Nils Hansén Martin Söderhjelm Fredriksdalsteatern[8]
1982 Blomman från Hawaii
Die Blume von Hawaii
Paul Abraham, Alfred Grünwald, Fritz Löhner-Beda och Imre Földes Gösta Folke Fredriksdalsteatern[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Internet Movie Database, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Hans Axel Holm (1 juli 1969). ”Poppe fullfjädrad som soldaten Bom”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1969-07-01/174/10. Läst 31 maj 2018. 
  4. ^ [a b] Bengt Jahnsson (21 juni 1971). ”Poppe och 'Vita Hästen' - ett helgalet förnuft”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-06-21/165/16. Läst 29 mars 2022. 
  5. ^ ”Vita hästen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24990&pos=164. Läst 11 juni 2015. 
  6. ^ ”Popperetten Bom”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14151&pos=468. Läst 6 maj 2016. 
  7. ^ Barbro Hähnel (22 juni 1969). ”'Lorden från gränden': Poppes bravurnummer och mycket lågkomik”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-06-22/165/17. Läst 31 maj 2018. 
  8. ^ Hanserik Hjertén (23 juni 1972). ”Glada Poppekonster”. Dagens Nyheter: s. 8. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-06-23/168/8. Läst 14 januari 2022. 
  9. ^ Bengt Jahnson (18 juni 1982). ”Påkostat med Poppe”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-06-18/162/16. Läst 30 januari 2022. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]