Albert Ranft
| Albert Ranft | |
 | |
| Född | Albert Adam Ranft 23 november 1858 Stockholm, Sverige |
|---|---|
| Död | 5 oktober 1938 (79 år) Stockholm, Sverige |
| Aktiva år | 1876-193? |
| Maka | Alma Helin 1878 - ?? Lisa Ranft 1893 - 1941 |
| Betydande roller | |
| Stockholms allmänt erkända teaterkung i början av 1900-talet | |
| IMDb SFDb | |
Albert Adam Ranft, född 23 november 1858 i Stockholm, död 5 oktober 1938 i Stockholm[1], var en svensk teaterchef och teaterman som under en period ägde samtliga Stockholms privatteatrar och därmed förtjänade epitetet "teaterkungen".
Som regissör tillhörde han inte de mest konstnärligt högtstående och arbetade mest i lättare genrer såsom lustspel, men som teaterchef organiserade han både folklig nöjesteater och tidens spjutspetsdramatik som Strindberg. Hans storhetstid får förstås dels med bakgrund av Ranfts personliga förmågor att knyta rätt kontakter och engagera personer med talang, förmågan att vädra rätt i tiden och att han genom arv fått ekonomiska resurser att realisera sina planer, men också att tiden var gynnsam för teater som affärsverksamhet på ett sätt den varken varit förut eller blev senare; han befann sig i tiden efter teatermonopolets upphävande men innan man byggt upp system för statliga och kommunala subventioner av teatern (och före ljudfilmens genombrott). Efter epoken Ranft blev det, på grund av det offentligt finansierade teaterutbudet, allt svårare att driva privatteater med höga konstnärliga ambitioner.
Biografi
Ranfts debut som skådespelare är oklar men sommaren 1875 tog han anställning i F. Nelsons resande teatersällskap, året efter spelade han i den danska skådespelaren Magda von Dolckes teatersällskap i Örebro och sedan i Kurt Tivanders operettsällskap, en större och mer välkänd grupp. Till 1884 var han engagerad vid olika ambulerande teatersällskap samt vid Södra teatern och Mindre teatern[förtydliga] i Stockholm, och övertog sedan ett teatersällskap efter August Lindberg som han reste runt med i landsorten 1884-1886 som direktör och regissör.
Ranft engagerades 1886-1890 som regissör och skådespelare vid Stora teatern i Göteborg och hos Hjalmar Selander 1890-1892. Han blev åter självständig genom att överta Stora teatern i Göteborg samtidigt som han drev ett kringresande teatersällskap 1892-1893. Hösten 1893 fick han en stor framgång med Frans Hedbergs översättning av det danska sagospelet Et Folkesagn, vilket försvenskat och anknutet till lokalsägen om Ljungby horn och pipa fick heta Ljungby horn. Huvudrollerna spelades av Anders de Wahl och Constance Gottschalk och pjäsen gavs på Storan i Göteborg, i Malmö och på Djurgårdsteatern i Stockholm totalt 117 gånger på mindre än 10 månader.
1895 övertog Ranft Vasateatern i Stockholm, och drev därmed samtidigt scener i två olika svenska städer. Till Vasan knöt han skådespelarnamn som Anders de Wahl, Tore Svennberg, Julia Håkansson, Gerda Lundequist och regissören Harald Molander, som satte upp seriösa dramatiska verk som Ibsen och Shakespeare. Albert Ranft betecknades på tidigt 1900-tal som Stockholms teaterkung; han var under en tid chef för samtliga sju privatteatrar i Stockholm: Vasateatern 1895-1928, Svenska teatern 1899-1925, Södra teatern 1900-1926, Östermalmsteatern från 1903, Kungliga teatern från 1908, Oscarsteatern 1906-1926 samt Djurgårdsteatern somrarna 1892-1896 och från 1898. Dessutom drev han Stockholmsoperan 1908-1910[källa behövs] eller 1909-1911[2], Alhambrateatern 1919-1923 och även Stora Teatern i Göteborg 1899-1917 som operettscen. 1903 hade Ranfts företag omkring 400 fast anställda och nästan lika mycket tillfälligt anställd personal.
Svenska teatern på Blasieholmen fick det bli Ranfts seriösa huvudscen, dit ensemblen från Vasateatern flyttade. På Svenska teatern premiäruppfördes flera pjäser som har satt avtryck i teater- och filmhistorien, bland annat Strindbergs Ett drömspel, och teatern ansågs allmänt vara i klass med Dramaten. Hans övriga teatrar hade lättare repertoar med Södra teatern som scen för lustspel. Troligen användes en del av inkomsterna från teatrar med folkligare repertoar ibland för att finansiera den högre dramatiken på Svenska teatern.
Ranfts försök att driva Stockholmsoperan var ett riskabelt företag då operan redan gick dåligt. På det förlorade han mycket pengar, liksom på ett par andra felsatsningar. Filmen blev en allt värre konkurrent om publiken och ett par år in på 1920-talet fick Ranfts företag ekonomiska problem. 1925 brann Svenska teatern, som visserligen var försäkrad men Ranft hade inte råd att reparera och inreda på nytt. 1926 gick hans företag i konkurs. Han startade om på nytt, men gick igenom en ny konkurs 1929.
Ranft var en svuren fiende till filmen, och hans skådespelare var kontraktförbjudna att filma. Själv medverkade han dock i två statistroller på film.
Albert Ranft är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[3]
Familj
Ranft föddes i en tämligen välbärgad familj. Han var son till snickarmästare A. F. Ranft och Katarina Amalia Ranft, född Reijhell. Han var från 1878 gift med skådespelaren Alma Helin och från 1893 med skådespelaren Lisa Ranft, med vilken han hade barnen operettsångaren Kajsa Ranft och skådespelaren Nils Ranft.
Han var bror till skådespelaren Gustaf Ranft.
Filmografi
Teater
Regi (ej komplett)
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1889 | Ett köpmanshus i skärgården |
Frans Hedberg | Stora Teatern, Göteborg[4] |
| 1901 | Stiliga Agusta |
Gustaf af Geijerstam | Södra Teatern[5] |
| 1910 | Penelope |
Somerset Maugham | Vasateatern |
| 1911 | Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange |
Georges Feydeau och Maurice Desvalliéres | Oscarsteatern[6] |
| 1912 | Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange |
Georges Feydeau och Maurice Desvallieres | Vasateatern[7] |
| Frihetsbröderna Les Brigands |
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy | Oscarsteatern | |
| Leontines män Les Maris de Leontine |
Alfred Capus | Vasateatern | |
| 1913 | Borgmästarinnan La Présidente |
Maurice Hennequin och Pierre Veber | Vasateatern[8] |
| 1916 | Fruar på krigsstråt Le Dindon |
Georges Feydeau | Djurgårdsteatern |
| 1920 | Don Cesar |
Rudolf Dellinger och Oscar Walther | Oscarsteatern regi tillsammans med Elvin Ottoson |
| 1921 | Borgmästarinnan La Présidente |
Maurice Hennequin och Pierre Veber | Vasateatern[9] |
| Niniche |
Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud | Oscarsteatern | |
| Annonsera! It Pays To Advertise |
Roi Cooper Megrue och Walter Hackett | Vasateatern | |
| Frihetsbröderna Les Brigands |
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy | Oscarsteatern | |
| 1922 | Spökhotellet L'Hôtel du libre-échange |
Georges Feydeau och Maurice Desvallières | Vasateatern |
| 1923 | Fruar på krigsstråt Le Dindon |
Georges Feydeau | Vasateatern[10][11] |
| 1924 | Borgmästarinnan La Présidente |
Maurice Hennequin och Pierre Veber | Vasateatern[12] |
| 1925 | Herrn kommer klockan 5 Le Monsieur de 5 heures |
Maurice Hennequin och Pierre Veber | Vasateatern regi tillsammans med Knut Nyblom |
| 1926 | Borgmästarinnan La Présidente |
Maurice Hennequin och Pierre Veber | Vasateatern[13] |
| Niniche |
Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud | Vasateatern[14] | |
| 1932 | Onsdagsflickan Onsdagsveninde |
Paul Sarauw | Folkteatern[15] |
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1892 | Hotar | Ett silverbröllop Emma Gad |
Djurgårdsteatern[16] | |
| 1895 | Blanchon | Maskeraden Alexandre Bisson och Albert Carré |
Vasateatern[17] | |
| 1900 | Artur | En skandal Otto Benzon |
Svenska teatern, Stockholm[18] | |
| 1906 | Greve de Foucheron | Fruarna Montanbrèche Clairville och Victor Bernard |
Svenska teatern, Stockholm[19] | |
| 1907 | Fernands giftermål Georges Feydeau |
Vasateatern[20] | ||
| 1911 | Spökhotellet Georges Feydeau och Maurice Desvalliéres |
Oscarsteatern | ||
| 1912 | Celestin Pinglet | Spökhotellet Georges Feydeau och Maurice Desvallieres |
Albert Ranft | Vasateatern[7] |
| 1913 | Cyprien Gaudet | Borgmästarinnan Maurice Hennequin och Pierre Veber |
Albert Ranft | Vasateatern[8] |
| 1915 | Fernand Bois d'Enghien | Ferdinands giftermål Georges Feydeau |
Vasateatern[21] | |
| 1921 | Cyprien Gaudet | Borgmästarinnan Maurice Hennequin och Pierre Veber |
Albert Ranft | Vasateatern[9][22] |
| Ambrose Peale | Annonsera! Roi Cooper Megrue och Walter Hackett |
Knut Nyblom | Vasateatern[23][24] | |
| 1923 | Redillon | Fruar på krigsstråt Georges Feydeau |
Albert Ranft | Vasateatern[11] |
| 1924 | Cyprien Gaudet | Borgmästarinnan Maurice Hennequin och Pierre Veber |
Albert Ranft | Vasateatern[12] |
| Ambrose Peale | Annonsera! Roi Cooper Megrue och Walter Hackett |
Vasateatern[25] | ||
| 1925 | Léon Precardan | Herrn som kommer klockan 5 Maurice Hennequin och Pierre Veber |
Knut Nyblom Albert Ranft |
Svenska teatern[26] |
| 1926 | Greve de Montoire-Grandpré | De nya herrarna Robert de Flers och Francis de Croisset |
Gunnar Klintberg | Vasateatern[27][28][29] |
| Doktor Johnsson | Dollar Hjalmar Bergman |
John W. Brunius | Oscarsteatern[30] | |
| Cyprien Gaudet | Borgmästarinnan Maurice Hennequin och Pierre Veber |
Albert Ranft | Vasateatern[13] | |
| Greve Corniski | Niniche Marius Boullard, Alfred Hennequin och Albert Millaud |
Albert Ranft | Vasateatern[14] | |
| 1932 | Cyprien Gaudet | Borgmästarinnan Maurice Hennequin |
Folkteatern[31] | |
| Siegfrid Meyer, försäkringstjänsteman | Onsdagsflickan Paul Sarauw |
Albert Ranft | Folkteatern[32] | |
| Grosshandlaren | Hemslavinnor Christian Bogø och Axel Frische |
Folkteatern[33] |
Bilder
-
Albert Ranft i Alexander den Store. -
Albert Ranfts gravvård på Norra begravningsplatsen i Solna kommun.
Bibliografi
- Min repertoir 1892-1921. Stockholm. 1921. Libris 407967
- Albert Ranfts memoarer. Stockholm: Norstedt. 1928. Libris 407637
Källor
- ^ Lindorm, Erik (1940). Gustav V och hans tid: 1928-1938 : en bokfilm. Ny svensk historia, 99-0172400-7. Stockholm. sid. 17. Libris 1526679
- ^ Rosenquist, Claes: Albert Ranft i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997)
- ^ Hitta graven
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 4. 18 januari 1901. http://arkivet.dn.se/tidning/1901-01-18/11070A/4. Läst 6 april 2017.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 8. 24 april 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-04-24/14711/8. Läst 2 augusti 2015.
- ^ [a b] ”Spökhotellet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23285&pos=184. Läst 8 juli 2015.
- ^ [a b] ”Borgmästarinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14358&pos=204. Läst 8 juli 2015.
- ^ [a b] ”'Borgmästarinnan' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 10. 16 januari 1921. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-01-16/14/10. Läst 22 juli 2015.
- ^ Bo Bergman (2 december 1923). ”Fruar på krigsstråt på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1923-12-02/328/11. Läst 30 augusti 2015.
- ^ [a b] ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 november 1923. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1923-11-30/326/16. Läst 26 juli 2015.
- ^ [a b] ”'Borgmästarinnan' återuppstår snart på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 5. 6 mars 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-03-06/65/5. Läst 27 juli 2015.
- ^ [a b] ”Borgmästarinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22443&pos=322. Läst 11 juli 2015.
- ^ [a b] ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 7. 10 september 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-09-10/245/7. Läst 1 januari 2016.
- ^ ”'Onsdagsflickan' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 4. 13 februari 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-02-13/42/4. Läst 3 januari 201.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 3. 4 juni 1892. http://tidningar.kb.se/8224221/1892-06-04/edition/0/part/1/page/2/?q=silfverbr%C3%B6llop%20djurg%C3%A5rdsteatern&sort=asc&freeonly=1&page=2. Läst 15 september 2015.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens nyheter: s. 2. 5 september 1895. http://tidningar.kb.se/8224221/1895-09-05/edition/0/part/1/page/2/?q=maskeraden%20carr%C3%A9&sort=asc. Läst 15 november 2015.
- ^ Teaterkrönika 1901 i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1901) s. 390
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 28 mars 1906. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1906-03-28/12910A/3. Läst 7 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 1 februari 1907. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1907-02-01/13212a/3. Läst 5 augusti 2015.
- ^ ”Ferdinands giftermål”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22375&pos=230. Läst 9 juli 2015.
- ^ Tygård, Britt-Marie (2012). Tollie Zellman: "Damen i rosa". Stockholm: [s.n.]. Libris 13619752. ISBN 978-91-637-1333-0
- ^ ”Annonsera”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14361&pos=23. Läst 5 juli 2015.
- ^ ”Teater Musik”. Dagens Nyheter: s. 10. 9 november 1921. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1921-11-09/303/10. Läst 14 april 2016.
- ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 16. 8 september 1924. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1924-09-08/245/16. Läst 29 augusti 2015.
- ^ Bo Bergman (2 maj 1925). ”Albert Ranft på Svenskan, Textorius på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-05-02/117/5. Läst 2 juni 2016.
- ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 8. 6 februari 1926. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-06/35/8. Läst 2 augusti 2015.
- ^ Teateralmanack 1926 i Svenska Dagbladets Årsbok – fjärde årgången, händelserna 1926 (1927) s. 124
- ^ Bo Bergman (7 februari 1926). ”'De nya herrarna' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-02-07/36/11. Läst 2 augusti 2015.
- ^ Bergman, Hjalmar (1926). Dollar: Komedi i tre akter. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 5. Libris 1335534
- ^ Bo Bergman (2 januari 1932). ”'Borgmästarinnan' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-01-02/1/8. Läst 27 augusti 2015.
- ^ ”Teater Musik Film”. Dagens Nyheter: s. 7. 11 februari 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-02-11/40/7. Läst 3 januari 201.
- ^ ”Dagmar Ebbesen hemslavinna igen”. Dagens Nyheter: s. 10. 25 februari 1932. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-02-25/54/10. Läst 3 januari 201.
- Lindorm, Erik; Lindorm, Per-Erik (1958). Ett folk på marsch: en bokfilm. [2], 1872-1914. Ny svensk historia. Stockholm: Bonnier. sid. 222. Libris 8353
- Nationalencyklopedin, Webbupplaga: Albert Ranft
- Rosenquist, Claes: Albert Ranft i Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997A)
- Vem är det 1925 : svensk biografisk handbok. Stockholm: Norstedt. 1924. sid. 611. Libris 8261511
Vidare läsning
- Fromell, Axel (1929). Stora teatern i Göteborg 1893-1929 : några blad ur dess historia. Göteborg. Libris 8214995. http://runeberg.org/stgbg/
- Nyblom, Teddy (1956). Operetten på Oscars : från Albert Ranft till Anders Sandrew. Stockholm: Fridman. Libris 1834006
- Teater i Sverige utanför huvudstaden. Stockholm: Svensk litteratur. 1948. sid. 144-150. Libris 1430588
- Hoogland, Rikard 2016: Albert Ranfts roll i svensk teaterhistoria | Dokumenterat nr. 48. Bulletin från Musik- och teaterbibliotek
Externa länkar
- Albert Ranft på Svensk Filmdatabas
- Albert Ranfts arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)
- Albert Ranfts pjässamling, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)
|