Alberto Breccia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alberto Breccia
Född 15 april 1919
Födelseplats Uruguay Montevideo, Uruguay
Död 10 november 1993 (74 år)
Dödsplats Argentina Buenos Aires, Argentina
Verksamhet
Yrke/uppdrag serietecknare, serieförfattare
Verksam 1936–1993
Kända verk Mort Cinder, El Eternauta, Perramus
Genre äventyr, science fiction, skräckserier
Stil expressionism
Influerad av Héctor Germán Oesterheld
Influerat Enrique Breccia

Alberto Breccia, född 15 april 1919 i Montevideo, död 10 november 1993 i Buenos Aires,[1] var en uruguayansk-argentinsk serieskapare. Breccias mest kända serie är kanske hans och H.G. Oesterhelds konstnärligt avancerade skräckserie Mort Cinder,[2] men han blev också uppmärksammad för Perramus, en mörk allegori över terrorns Argentina. Han var känd för ett ständigt grafiskt experimenterande i olika stilar, inte minst i serier som El Eternauta och I miti di Cthulhu. Alberto Breccia var i sitt Argentina en av de mest inflytelserika serietecknarna, ihågkommen dels för sina nyskapande stilgrepp och dels som grundare av konstskolan Instituto de Arte.[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och tidiga år[redigera | redigera wikitext]

Alberto Breccia föddes i Montevideo, huvudstaden i Uruguay. Familjen flyttade dock över La Plata-viken när han bara var tre år gammal,[1] och det var i Buenos Aires han därefter kom att tillbringa resten av sitt liv. Den unge Alberto Breccia var självlärd som tecknare, och redan vid 17 års ålder tecknade han sagor i den litterära tidskriften El Resero, gjorde skämtteckningar till tidningarna Phenomene och Berretín samt producerade bokomslag. Två år senare (1939) kontaktades han av förlaget Lainez som satte honom i arbete med att producera äventyrsserier för tidningarna Tit-Bits, El Gorrión och Rataplan (serierna Kid del Rio Grande, El Vengador och Mariquita Terremoto). Han fick även uppdrag för andra förlag och tecknade snart både för La Razón och Bicheo Feo samt veckotidningen Pazurito. I Pazurito tog Breccia 1946 över tecknandet av Vito Nervio, en deckarserie med miljön förlagd till huvudstadens hamnkvarter;[1] serien skulle komma att fram till 1959 vara Breccias främst inkomstkälla.[4]

Alberto Breccia instruerandes konstskolestudenten Ballesteros (1953).
Alberto Breccia använde ibland modeller som förlagor till sina seriefigurer, som här på ett foto från 1953.

Senare grundade Breccia en egen tidning – Captura. Han fungerade under 1950-talet även som en av konstlärarna vid Escuela Panamericana de Arte, där även bland annat Hugo Pratt verkade. För Pazurito skapade han vid samma tid serien Club de Aventureros och skapade serien Sancho López för den nystartade tidningen med samma namn.[1]

Åren med Oesterheld[redigera | redigera wikitext]

1957 träffade Breccia för första gången Héctor Germán Oesterheld. Det kom att bli ett avgörande möte för dem båda, och duon skulle komma att skapa eller arbeta på några av Argentinas mest kända tecknade verk. Oesterheld var redaktör på förlaget Frontera, och under de kommande åren producerades ett antal serier för förlagets tidningar, med Oesterheld som manusförfattare och Breccia som tecknare. Serierna hade namn som Sherlock Time (i Hora Cero), Doctor Morgue (i Frontera Extra) och några avsnitt av Ernie Pike. Den sistnämnda serien fungerade som en plantskola för serietalanger och tecknades även av namn som José Muñoz, Hugo Pratt och Walter Fahrer.[1]

Därefter kom Oesterhelds och Breccias kanske mest kända skapelse – Mort Cinder – producerad för tidningen Misterix åren 1963–1964. Här fångade Breccia atmosfären hos klassiska brittiska skräckhistorier och förde över den i serieform. Titelpersonen ("fransk-engelska" för 'död aska') var en hjälte som återvände från de döda, men minst lika viktig för berättelserna var Ezra Winston, en antikvitetshandlare som bar Alberto Breccias anletsdrag – fast åldrad 30 år till. Skribenter har antagit att Breccias identifikation med antikvitetshandlaren förstärktes av att hans egen hustru då blivit svårt sjuk (hon gick bort 1966). Den spöklika stämningen i serien intensifierades också av des skuggrika, expressionistiska teckningar.[4]

Breccia drogs därefter på nytt till lärarpulpeten. Åren 1966–1971 lärde han ut teckning på Instituto del Arte, en skola som Breccia var medgrundare till och som mest hade 800 elever. 1969 tog sig Oesterheld och Breccia för att återstarta El Eternauta, en science fiction-serie som tidigare tecknats av Francisco Solano López (serieskapare). Serien producerades för veckotidningen Gente y la Actualidad och präglades av ett politiserat innehåll och Breccias allt mer experimentella teckningar. Tidningen fick arga läsarbrev från tidningsköpare som var vana vid seriefigurer tecknade som filmstjärnor. Så serien fick ett brått slut. Det gick inte mycket bättre för seriebiografin La Vida del Che, där sonen Enrique Breccia hjälpte till som tecknare. Den här albumutgåvan såldes visserligen i 60 000 exemplar, men först efter att den argentinska censuren skurit rejält i materialet. När militären tog över makten 1973 beslagtogs hela den resterande upplagan, och originalen fick lov att brännas upp. Först 1987 kunde serien tryckas i sin helhet, genom det baskiska förlaget Ikusagers försorg.[5]


Sista seriemanuset från Oesterhelds hand som Breccia tecknade var Miedo ('fruktan'), gjord 1975 för ett specialnummer av den italienska serietidningen Linus. Två år senare "försvann" Oesterheld, som ett av kanske 30 000 offer för militärdiktaturen.[4]

Italien och Trillo[redigera | redigera wikitext]

De sista åren[redigera | redigera wikitext]

Stil och eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Breccia på svenska[redigera | redigera wikitext]

Mindre delar av Alberto Breccias serieproduktion har översatts till svenska, i stort sett uteslutande av RSR Epix. Av hans och Oesterhelds suggestiva skräckserie Mort Cinder (1963–1964[6]) publicerades delar 1987 i tidningen Casablanca. Breccias och Buscaglias I miti di Cthulhu (tecknade för italienska Il Mago) trycktes 1986–1988 till fem åttondelar i Tung Metall,[7] medan en av Breccias och Carlos Trillos nytolkningar av klassiska sagor 1986 kom i Epix. I 1988 års Medusa-album De mänskliga rättigheterna trycktes Sasturains och Breccias Dibujar o no dibujar ('att teckna eller inte teckna').

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Titlar Manus Tidning/förlag På svenska Noter
1938 (1939) El vengador,
Ralph Norton,
Kid Río Grande
Argentina Tit-Bits/El Gorrión/Rataplan, Ed. Láinez
1939(–) Mu-Fa Argentina Berretín Parodi på USA:s Charlie Chan. Breccia tecknade ett avsnitt.
1940–41 (1939-) Mariquita Terremoto Argentina Espinaca, Ed. Láinez Breccias första humorserie.
tidigt 40-tal El jorobade de Notre-Dame m.fl efter Victor Hugo Argentina Aventuras
1944 Gentleman Jim Argentina Bicho Feo
1944-45 (1945–46) Puño Blanco Argentina La Razón
1945 (1945–) Jean de Martinica Issel Ferrazzano Argentina Patoruzito, Ed. Quinterno
1945–5(9) Vito Nervio Leonardo Wadel Argentina Serien hade tidigare skapats av duon Mirco Repetto/Emilio Cortinas. Breccia lät många år senare bränna upp alla serieoriginalen.[8]
1957 La luz comprada Mirco Repetto Argentina Patoruzito, Ed. Quinterno
1957 (1956) Pancho López Abel Santa Cruz Argentina Gatita, Ed. Nopra
1957, 1959 Doctor Morgue Argentina Frontera & Frontera Extra, Ed. Frontera Endast två avsnitt.
1957-58 (1958) Sherlock Time H.G. Oesterheld Argentina Hora Cero Extra & Hora Cero Semanal, Ed. Frontera
1958(–) Club de aventureros,
História del petróleo argentino,
Donde están los indios argentinos
Leonardo Wadel,
J. Fuchs,
Mirco Repetto
Argentina Patoruzito, Ed. Quinterno
1959 História de la Antártida prof. G. Fagnilli Fuentes Argentina Patoruzito, Ed. Quinterno Pedagogisk serie.
1959(–) Ernie Pike H.G. Oesterheld Argentina Hora Cero
1961 Armas de fuego D. Duncan Argentina Patoruzito, Ed. Quinterno Västernserie.
1961 Misión Thyuraine Leonardo Wadel Argentina
1960–61 "Passport to peril", "SPY13 : Mountains of terror", "SPY13: Gamble with danger", "SPY 13 and the sea scourge" Storbritannien Fleetway 240 sidor.
1963–64 (1962–64) Mort Cinder H.G. Oesterheld Argentina Misterix. Ed. Abril "Ögon av bly", Casablanca 3–8/87 Fr.o.m #714 av Misterix. Totalt 12 historier.
1965 (1966) "Richard Long" H.G. Oesterheld Argentina Karina, Ed. Atlántida Ett tresidigt avsnitt. Breccias första experiement med kollage.
1968 La vida del Che H.G. Oesterheld Argentina album 80 sidor. Teckningsmedverkan av Enrique Breccia. Publicerad starkt beskuren. Första ocensurerade utgåvan publicerad av baskiska Ikusager 1987.
1969 El Eternauta H.G. Oesterheld Argentina Gente y la Actualidad 50 sidor.
1970 Evita, vida y obra de Eva Perón H.G. Oesterheld Argentina album, Dodyeditores 64 sidor.
1971 ¡Platos voladores al ataque! H.G. Oesterheld Argentina
1972-74 Squadra Zenith,
La grande avventura della pace e della guerra
Italien Il Corriere dei Ragazzi 14 avsnitt.
1973 (1974) I miti di Cthulhu Norberto Buscaglia, efter H.P. Lovecraft Italien Il Mago 5 av 8 avsnitt, Tung Metall 10/86, 8/87, 10/87, 1/88, 9/88
1974-78 Un tal Daneri Carlos Trillo Argentina Mengano Åtta separata historier. Första samarbetet Breccia/Trillo.
1975 Vito Nervio Leonardo Wadel Argentina Chaupinella, Ed. de la Urraca
1975–77 El corazón delator m.fl. Carlos Trillo & Guillerom Saccomanno, efter Edgar Allan Poe 66 sidor.
1975 Miedo H.G. Oesterheld Italien Almanacco Linus '75
1976 "El aire" Guillermo Saccomanno Spanien Totem Ett avsnitt, i #14.
1976–81 "Hansel y Gretel", "Biancanieves" m.fl. Carlos Trillo Argentina Hurra, SuperHum "Rödluvan", Epix 11/86 Fem färghistorier efter klassiska barnsagor.
1977 (1976–) Nadie Carlos Trillo Argentina Tit-Bits, Ed. Récord 14 avsnitt.
1978(–) Viajero de gris Carlos Trillo
1979 'William Wilson Guillermo Saccomanno, efter Edgar Allan Poe
1981 Buscavidas Carlos Trillo 13 korta historier, sammanlagt 50 sidor.
1981 "Recordando al Señor K." Guillermo Saccomanno Argentina Ed. Récord En tolvsidig historia.
tidigt 80-tal fem historier, senare samlade som Sueños pesados Alberto Breccia & Norberto Buscaglia, efter olika författare Argentina Ed. Récord 58 färgsidor.
1983 (1982, 1984) ¿Drácula, Dracul, Vlad…? ¡Bah! Alberto Breccia Fem textlösa färghistorier, totalt 70 sidor. Trycktes på franska tidigt 1993, då Coppolas Bram Stokers Dracula nyligen haft premiär. Tecknades samtidigt som militärdiktaturen var på sitt yttersta.
1983–89 Perramus Juan Sasturain Argentina Fierro Påbörjad i #11 (april 1983). 460 sidor.
1985 "La gallina degollada" Argentina Fierro Ett avsnitt.
1985 "Dibujar o no dibujar" Juan Sasturain Argentina Albumet De mänskliga rättigheterna, Medusa, 1988
1991 Informe sobre ciegos Efter Ernesto Sabato
199(2) (1991) Cuentos/Histórias con moraleja:
* "El otro yo del Dr. Jekyll"
* "El guapo, la muerte y el tango"
R. Boucheron
199(3) (1992) El Dorado, el delirio de Lope de Aguirre Carlos Albiac
(outgiven) El Dibujado Juan Sasturain

Källor: [9][10][1][11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Gaumer, Patrick/Moliterni, Claude (1994): Dictionnaire mondial de la bande dessinée, Larousse, s. 91–92. (franska)
  2. ^ "skräckserie". NE.se. Läst 26 oktober 2013.
  3. ^ "Alberto Breccia". Lambiek.net. Läst 26 oktober 2013. (engelska)
  4. ^ [a b c] Legaristi 1993, s. 12
  5. ^ "Che / La vida del Che". Alberto-breccia.net. Läst 25 oktober 2013. (franska)
  6. ^ "skräckserie". NE.se. Läst 23 oktober 2013.
  7. ^ robotman: "Tung Metall". Mbnet.fi. Läst 23 oktober 2013.
  8. ^ Legaristi 1993, s. 10
  9. ^ "Alberto Breccia-serier (inte alla med de allra flesta)", index i Bild & Bubbla 4/1993, s. 14
  10. ^ Legaristi 1993, s. 10–14
  11. ^ "Bibliographie". Alberto-breccia.net. Läst 25 oktober 2013. (franska)

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]

  • Legaristi, Francisco (1993): Flykten i det okända, s. 10–14 i Bild & Bubbla.