Albrekt I av Tyskland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kung Albrekt skickar ett sändebud till påven. Okänd konstnär

Albrekt I av Tyskland, född cirka 1250, död 1 maj 1308; regeringstid 1298-1308.

Son till Rudolf I och Gertrud av Hohenberg.

Av sin far erhöll han som län Österrike med mera tillsammans med sin bror, men vid faderns bortgång 1291 lyckades han inte bli vald till tysk kung. Understödd av riksfurstarna inledde han 1298 ett krig mot Adolf av Nassau, Rudolf I:s efterträdare, och sedan denne stupat valdes Albrekt till kung.[1]

Som sådan strävade han eftera att befästa den centrala makten och uppehålla ordning i riket. Han mördades av sin brorson, Johannes Parricida.[1]

Gift (1274) med Elisabeth av Göritz.

Barn:

  1. Agnes (1281-1364)
  2. Rudolf I av Böhmen (1282-1307)
  3. Fredrik den sköne (1289-1330)
  4. Leopold I, hertig av Österrike (1290-1326)
  5. Albrekt II, hertig av Österrike (1298-1358)
  6. Otto, hertig av Österrike (1301-1339)
  7. Meinhard (1300-1309)
  8. Anna (död 1327)
  9. Katarina (död 1323)
  10. Gutta (död 1329)
  11. Elisabeth (död 1353)
  12. Henrik (död 1327)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1929). Svensk uppslagsbok. Malmö: Baltiska förlaget, band 521 s.


Föregångare:
Rudolf I
Regent i Österrike
12821308
Efterträdare:
Fredrik III (tysk kung)