Albrekt av Preussen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Albrekt av Preussen (olika betydelser).
Albrekt av Preussen

Albrekt av Brandenburg-Ansbach, född 16 maj 1490 i Ansbach, död 20 mars 1568 i Tapiau, nuvarande Gvardejsk. Son till Fredrik av huset Hohenzollern och Sofia, dotter till Kasimir IV av Polen och Elizabeth av huset Habsburg.

Albrecht blev 1511 korad till Tyska ordens stormästare 1511, men erkände som sådan inte den polske kungens överhöghet. Ett krig med Polen utbröt till följd av detta, som 1521 avslutades med ett vapenstillestånd på fyra år. Albrekt använde dessa till resor i Tyskland för att vinna förbudsvanter. I samband med denna resa stiftade han bekantskap med reformationen och vanns för denna. 1525 slöt han fred med den polske kungen. Han erkände denne som överherre, men erhöll samtidigt Ostpreussen som ärftligt, världsligt län. Han organiserade Ostpreussens förvaltning och införde där den lutherska läran. 1526 förmäldes han med Dorothea av Danmark. I grevefejden uppträdde han på svågern Kristian III:s och Gustav Vasas sida.[1]

På sin ålderdom råkade Albrecht i händerna på politiska äventyrare, som förorsakade slitningar mellan honom och hans undersåtar. Albrecht var en varm gynnare av vetenskapen och grundade 1554 universitetet i Königsberg efter honom själv benämnt Albertus-universitetet eller Albertina.[1]

Psalmer[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1929). Svensk uppslagsbok. Malmö: Baltiska förlaget, band 521 s.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Föregångare:
Första innehavare
Hertig av Preussen
1525-1568
Efterträdare:
Albrekt Fredrik av Preussen