Aleksandr Pusjkin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Aleksandr Pushkin)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Pusjkin” leder hit. För dansläraren, se Aleksandr Pusjkin (danslärare). För berget, se Pusjkin (berg).
Aleksandr Pusjkin
Aleksandr Pusjkin porträtterad 1827 av Vasilij Tropinin.
Aleksandr Pusjkin porträtterad 1827 av Vasilij Tropinin.
Född Aleksandr Sergejevitj Pusjkin
26 maj 1799
Moskva, Kejsardömet Ryssland
Död 29 januari 1837 (37 år)
Sankt Petersburg, Kejsardömet Ryssland
Yrke Poet, roman- och pjäsförfattare
Verksam 1814—1837
Influenser Nikolaj Karamzin, Lord Byron
Influerade Nikolaj Gogol, Fjodor Dostojevskij, Lev Tolstoj, Ivan Turgenjev, Maksim Gorkij, Henry James, Aleksandr Blok, Boris Pasternak, Anna Achmatova, Osip Mandelstam, Vladimir Majakovskij, Marina Tsvetajeva, Vladimir Nabokov, Konstantin Stanislavskij, Gabdulla Tukai
Namnteckning
Pushkin Signature.svg

Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (ryska: Алекса́ндр Серге́евич Пу́шкин, lyssna ); född 26 maj (n.s. 6 juni) 1799, död 29 januari (n.s. 10 februari) 1837, var en rysk nationalskald och grundläggare av det ryska litteraturspråket.

Pusjkin använde ett folkligt tal samt introducerade en berättarteknik som blandade drama, romantik och satir. Detta fick stor betydelse för senare ryska författare och är sedan dess intimt förknippat med rysk litteratur.

Pusjkins liv[redigera | redigera wikitext]

Pusjkins far härstammade från en av Rysslands äldsta adelsfamiljer som kunde belägga anor till så tidigt som 1100-talet, och hans mor var sondotter till Ibrahim Petrovitj Gannibal, en bortförd pojke från byn Lagon, norr om floden Mareb (dagens Eritrea). Han fördes bort av Sultanen Ahmed III från Konstantinopel. Ett år senare fördes han av företrädare för den ryske ambassadören Sawa Raguzinsky, till Ryssland och blev Peter den stores adopterade gudson. Alexander Pushkin själv var stolt över sin morfars fars ursprung och har omnämnt sitt ursprung i sina texter.

Pusjkin föddes i Moskva och publicerade sin första dikt vid femton års ålder. Vid det laget hade han gått ut i den första årskullen av studenter från tsarens lyceum i Tsarskoje Selo i närheten av Sankt Petersburg och var vida känd i litterära kretsar. Efter slutförd utbildning kastade han sig in i den livliga och burdusa ungdomskulturen i huvudstaden. 1820 utgav han sin första längre dikt Ruslan och Ludmila, som blev mycket kontroversiell på grund av ämnesval och stil.

Pusjkin blev snabbt engagerad som en förkämpe för social reform och framträdde som talesman för litterära radikaler. Detta retade den auktoritära tsarregimen, vilket ledde till att han förflyttades från huvudstaden. Han hamnade först i Kisjinev där han förblev till 1823; efter en sommarvisit till Kaukasus och Krim skrev han Fången i Kaukasus och Springbrunnen i Bachtjisaraj, två dikter som gjorde honom vida känd i Ryssland. Samma år flyttade Pusjkin till Odessa, där han åter kom i konflikt med regimen, som skickade honom i exil till hans mors ägor i norra Rysslands glesbygder åren 1824–1826. Han tilläts emellertid att besöka tsar Nikolaj I för att ansöka om att bli benådad, något som också beviljades. Oturligt nog för Pusjkin hade vissa medlemmar i dekabristupproret 1825 haft exemplar av hans verk i sin ägo, något regimen använde som ursäkt för att censurera hans alster och begränsa Pusjkins rörelsefrihet. Han hade vid det laget skrivit pjäsen Boris Godunov, hans mest kända pjäs, men publiceringen sköts upp ytterligare fem år på grund av myndighetsingripande.

1 rubel-mynt, 1999.

Senare blev Pusjkin och hans fru Natalja Gontjarova, som han gifte sig med 1831, del av hovsocieteten. När tsaren tilldelade Pusjkin den lägsta rangens hovtitel blev poeten ursinnig; han ansåg att det inte var för att hans fru skulle kunna komma in på hovbaler, utan såg det som ett sätt att förnedra honom. På grund av rykten att hans fru skulle ha haft en skandalös affär med Georges d'Anthès, såg Pusjkin sitt anseende så hotat att han utmanade den påstådde älskaren till en pistolduell 1837. Båda männen sårades, och Pusjkin avled två dagar senare av sina blessyrer.

Regimen fruktade en politisk demonstration vid Pusjkins begravning; denna flyttades därför till en mindre ort och begränsades till släkt och vänner. Hans kropp blev diskret bortsmugglad under natten och begravdes på moderns ägor.

Pusjkin som författare[redigera | redigera wikitext]

Pusjkins verk visar klara influenser från bland andra Voltaires satirer, Lord Byrons poesi och Shakespeares tragedier. Hans verk anses av kritiker vara litterära mästerverk, som dikten Bronsryttaren och pjäsen Stengästen, en berättelse om Don Juans nedgång och fall. Pusjkin själv ansåg sitt drama Jevgenij Onegin, skrivet på vers, som sitt bästa verk, och han arbetade med detta under hela sin karriär.

Troligen på grund av sitt inflytande på revolutionärer genom modern rysk historia, var han en av de få förrevolutionära författare som undkom bolsjevikernas kritik mot borgerlig litteratur. Han fick till och med en stad uppkallad efter sig när Detskoje Selo (f.d. Tsarskoje Selo) bytte namn 1937.

Pusjkins verk har inspirerat till många alster av kända ryska kompositörer. Tjajkovskijs operor Eugen Onegin från (1879) och Spader dam (1890) blev mer kända utomlands än i själva Ryssland, medan Musorgskijs monumentala Boris Godunov anses som en av Rysslands största och mest välskrivna operor någonsin.

Urval av Pusjkins diktning[redigera | redigera wikitext]

Ur "Vinterafton (Зимний вечер), 1829. Modern stavning. uppläsning på ryska

Буря мглою небо кроет,
Вихри снежные крутя;
То, как зверь, она завоет,
То заплачет, как дитя,
То по кровле обветшалой
Вдруг соломой зашумит,
То, как путник запоздалый,
К нам в окошко застучит.

Fri översättning:

Stormen med dis täcker himlen
Virvlande snökaskader;
Än som ett djur den ylar,
Än den gråter som ett barn,
Än på det slitna taket
Prasslar den plötsligt med halmen,
Än, likt en senkommen vandringsman,
Den knackar på vår fönsterruta.

Biografier[redigera | redigera wikitext]

T.J. Binyon har författat Pushkin en av de mest ansedda engelskspråkiga biografierna. Se även Feinstein, Pushkin och Vitale, Pushkin's Button.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Ruslan och Ludmila, 1820 (dikt)
  • Rövarbröderna, 1821 (dikt)
  • Fången i Kaukasus, 1822 (dikt)
  • Springbrunnen i Bachtjisaraj, 1824 (dikt)
  • Zigenarna, 1824 (dikt)
  • André Chénier, 1825 (dikt)
  • Vinterafton, 1825 (dikt)
  • Profeten, 1826 (dikt)
  • Poltava, 1829 (dikt)
  • Jag höll Er kär, 1829 (dikt)
  • Vintermorgon, 1829 (dikt)
  • Kaukasus, 1829 (dikt)
  • Stengästen, 1830 (drama)
  • Boris Godunov, 1830 (drama)
  • Bjelkins berättelser, 1831 (novellsamling)
  • Mozart och Salieri, 1831 (drama)
  • Till Rysslands belackare 1831 (dikt)
  • Sagan om tsar Saltan, 1831 (dikt)
  • Jevgenij Onegin, 1833 (roman på vers)
  • Angelo, 1833, (dikt)
  • Spader dam, 1834 (novellsamling)
  • Kaptenens dotter, 1836 (roman)
  • En resa till Arzrum, 1836 (prosa)
  • Bronsryttaren, 1837 (dikt)

Operor som bygger på Pusjkins verk[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]


Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]