Aleksandr Solzjenitsyn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn Nobelpristagare
Solzjenitsyn 1974.
Solzjenitsyn 1974.
Född Александр Исаевич Солженицын
11 december 1918
Kislovodsk, Terek oblast, Ryssland
Död 3 augusti 2008 (89 år)
Moskva, Ryssland
Nationalitet ryss
Framstående verk En dag i Ivan Denisovitjs liv
Framstående priser Nobelpriset i litteratur (1970)
Solzjenitsyn på ett tåg i Vladivostok, sommaren 1994, innan avfärd under en resa genom Ryssland.

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn (ryska Алекса́ндр Иса́евич Солжени́цын), född 11 december 1918 i Kislovodsk, död 3 augusti 2008 i Moskva, var en rysk författare, historiker och tidigare sovjetisk dissident. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1970. Han var tidigare kapten i sovjetiska armén och fånge i Gulag.

Solzjenitsyn var den som framför alla andra fäste omvärldens uppmärksamhet på det sovjetiska systemet av fångläger. Debutromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades under en politisk töperiod under Nikita Chrusjtjovs tid som sovjetisk ledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Solzjenitsyn föddes i Kislovodsk i Terek oblast i södra Ryssland. Fadern, som var officer i tsarens armé, hade omkommit i en jaktolycka ett halvår före sonens födelse och Alexandr uppfostrades av sin mor under fattiga förhållanden. Under Andra världskriget deltog han i Röda arméns framryckning genom Polen, men arresterades i början av 1945 sedan han uttalat sig nedsättande om Stalins militära förmåga i några brev till en vän. Han skickades i fängelse och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död.

Solzjenitsyn hade skrivit berättelser redan i tonåren och fortsatte med att i hemlighet föra anteckningar under sina år i sibiriska fångläger. År 1962 bestämde han sig för att våga framträda som författare med en realistisk och skakande roman om vardagen i ett fångläger, En dag i Ivan Denisovitjs liv. Ämnet var ömtåligt, ingen hade tidigare vågat ta upp det.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur. Han tvingades i exil 1974 då han också fick motta sitt Nobelpris. Efter sovjetväldets sammanbrott återvände Solzjenitsyn 1994 från exilen i Vermont i USA till hemlandet. Han bodde sedermera i Troitske-Lykovo, en liten by utanför Moskva.

Solzjenitsyn medverkade i en intervju med Aktuellts Stig Fredrikson i juni 2008 inför sin kommande 90-årsdag. Den 3 augusti samma år avled Solzjenitsyn 89 år gammal av hjärtsvikt och hyllades vid begravningen som en nationell hjälte.

Bibliografi - svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Alexander Solsjenitsyn: en bildbiografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1974. Libris 7279889. ISBN 91-46-12212-5 
  • Björkegren, Hans (1972). Alexander Solsjenitsyn: biografi och dokument. W & W-serien, 0509-5069 ; 324. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7279703. ISBN 91-46-11724-5 
  • Fredrikson, Stig (2011). Alexanders kurir: ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget. Stockholm: Carlsson. Libris 12051754. ISBN 978-91-7331-388-9 
  • Gustavsson, Sven (1971). Solženicyns språk.. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 4. Stockholm. Libris 661448 
  • Hegge, Per Egil; Mattsson Jan-Erik (1971). Solsjenitsyn kan inte komma. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 10053 
  • Jangfeldt, Bengt; Kantor Leo (1971). Officiella sovjetiska reaktioner på Solženicyns nobelpris. Meddelanden / Slaviska institutionen, Stockholms universitet, 99-0717879-9 ; 2. Stockholm. Libris 586208 
  • Johnsson, Melker (1985). Alexander Solzjenitsyn mellan öst och väst. Stockholm: Timbro. Libris 7648107. ISBN 91-7566-038-5 
  • Lukács, György (1970). Solsjenitsyn. Tema. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 99419 
  • Medvedev, Žores Aleksandrovic (1974). Tio år i Alexander Solzjenitsyns liv. Malmö: Bergh. Libris 7400605. ISBN 91-502-0031-3 

Källor[redigera | redigera wikitext]