Aleksandr Solzjenitsyn

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn
Solzjenitsyn på ett tåg i Vladivostok, sommaren 1994, innan avfärd under en resa genom Ryssland.
Född	Александр Исаевич Солженицын 11 december 1918 Kislovodsk, Ryssland
Död	3 augusti 2008 (89 år) Moskva, Ryssland
Nationalitet	ryss
Framstående verk	En dag i Ivan Denisovitjs liv
Framstående priser	Nobelpriset i litteratur (1970)

Aleksandr Isajevitj Solzjenitsyn (ryska Алекса́ндр Иса́евич Солжени́цын), född 11 december 1918 i Kislovodsk, död 3 augusti 2008 i Moskva, var en rysk författare, historiker och tidigare sovjetisk dissident. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1970. Han var tidigare kapten i sovjetiska armén och fånge i Gulag.

Solzjenitsyn var den som framför alla andra fäste omvärldens uppmärksamhet på det sovjetiska systemet av fångläger. Debutromanen En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades under en politisk töperiod under Nikita Chrusjtjovs tid som sovjetisk ledare.

Biografi

Solzjenitsyn föddes i Kislovodsk i Stavropol-regionen i södra Ryssland. Fadern, som var officer i tsarens armé, hade omkommit i en jaktolycka ett halvår före sonens födelse, och Alexandr uppfostrades av sin mor i fattiga villkor. Under Andra världskriget deltog han i Röda arméns framryckning genom Polen, men arresterades i början av 1945 sedan han uttalat sig nedsättande om Stalins militära förmåga i några brev till en vän. Han skickades i fängelse och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953, då han benådades efter Stalins död.

Solzjenitsyn hade skrivit berättelser redan i tonåren, och fortsatte med att i hemlighet föra anteckningar under sina år i sibiriska fångläger. 1962 bestämde han sig för att våga framträda som författare med en realistisk och skakande roman om vardagen i ett fångläger, En dag i Ivan Denisovitsjs liv. Ämnet var ömtåligt; ingen hade tidigare vågat ta upp det.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn nobelpriset. Han tvingades i exil 1974 då han också mottog nobelpriset. Efter sovjetväldets sammanbrott återvände Solzjenitsyn 1994 från exilen i Vermont i USA till hemlandet. Han bodde sedermera i Troitske-Lykovo, en liten by utanför Moskva.

Solzjenitsyn medverkade i en intervju med Aktuellts Stig Fredrikson i juni 2008 inför sin kommande 90-årsdag. 3 augusti samma år avled Solzjenitsyn av hjärtsvikt, 89 år gammal, och hyllades vid begravningen som en nationell hjälte.

Bibliografi utgivet på svenska

1963 En dag i Ivan Denisovitjs liv 1963 Två berättelser 1968 Cancerkliniken 1969 Den första kretsen 1970 Högra handen och andra noveller

1972 Självbiografi och nobelföreläsning i litteratur 1970 1973 Arbetets republik (pjäs, även känd som Fången och lägerhoran) 1973 Augusti Fjorton (utökad utgåva 1984) 1974-76 GULAG-arkipelagen (sju delar, fyra band, skriven 1959-68)

1975 En kalv med eken stångades (självbiografi) 1976 Kapitalisternas förräderi 1976 Lenin i Zürich 1981 Västerlandets misstag 1984 Det röda hjulet

Skrivet om Aleksandr Solzjenitsyn

• Lukács, Georg - Solsjenitsyn (1970)
• Hegge, Per Egil - Solsjenitsyn kan inte komma (1971)
• Björkegren, Hans - Alexander Solsjenitsyn, Biografi och dokument (1971)
• Fredrikson, Stig - Alexanders kurir, Ett journalistliv i skuggan av det Kalla kriget (2003)
• Melker Johnsson - Alexander Solzjenitsyn - mellan öst och väst (1986)

Se även

• Solzjenitsynaffären

Externa länkar

• SVT-intervju med Solzjenitsyn av Fredrikson från 2008
• Aleksandr Solzjenitsyns grav på Find A Grave (engelska)
• Aleksandr Solzjenitsyn i Libris
• Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1970
• Nobelprize.org, Aleksandr Solzjenitsyn - Självbiografi