Alexander Luria

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alexander Luria.

Alexander Romanovitj Luria, född den 16 juli 1902 i Kazan i Ryssland, död den 14 augusti 1977 i Moskva, var en rysk neuropsykolog, verksam vid Burdenko-institutet i Moskva.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Luria föddes av judiska föräldrar och studerade vid Kazan State University[ifrågasatt uppgift] (examen 1921), Kharkiv Medical Institute och 1st Moskva Medical Institute (examen 1937). Han utnämndes till professor (1944), blev doktor i pedagogiska (1937) och medicinska vetenskaper (1943).

Under hela sin karriär arbetade Luria inom en rad olika vetenskapsområden på sådana institutioner som Academy of Communist Education[ifrågasatt uppgift] (1920–1930-talet), Experimental Defectological Institute (1920–1930-talet, 1950–1960-talet, både i Moskva), ukrainska Psychoneurological Academy (Kharkiv, tidigt 1930-tal), All-Union Institute of Experimental Medicine, Burdenko Institute of Neurosurgery (sent 1930-tal), och andra institutioner.

I slutet av 1930-talet genomgick Luria läkarutbildning och efter andra världskriget, fortsatte han sitt arbete i Moskvas Institute of Psychology[ifrågasatt uppgift]. Under en tid var han borta från institutet för psykologi, främst till följd av ett uppblossande av antisemitism och flyttades till forskning om utvecklingsstörda barn vid Defectological Institute på 1950-talet. Från 1945 arbetade Luria vid universitet i Moskva och bidrog till grundandet av fakulteten för psykologi vid universitetet, där han senare ledde institutionerna för patho- och neuropsykologi.

Sammanfattning av Lurias forskning[redigera | redigera wikitext]

Lurias forskning under sin livstid kan sammanfattas på följande sätt:

  1. Det socio-historiska fastställandet av det mänskliga psyket,
  2. Det biologiska (genetiska) fastställandet av det mänskliga psyket,
  3. Högre psykologiska funktioner förmedlade av Signs-symboler; Det verbala systemet som huvudsystem,
  4. Den systematiska samordningen av psykologiska funktioner och medvetande (enligt Lurias välkända fyra delbeskrivningar av detta),
  5. Cerebral Mechanisms of the Mind (hjärna och psyke); Kopplingar mellan psykologi och fysiologi, och
  6. Förhållandet mellan teori och praktik.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Luria, AR (1932). The Nature of Human Conflicts - or Emotion, Conflikt, and Will: An Objective Study of Disorganisation and Control of Human Behaviour. New York: Liveright Publishers.
  • Luria, AR (1962) Higher Cortical Functions in Man. Moscow University Press. Library of Congress Nummer: 65-11340
  • Luria, AR (1963). Restoration of Function After Brain Injury. Pergamon Press.
  • Luria, AR (1966). Human Brain and Psycological Processes. Harper & Row.
  • Luria, AR (1970) Traumatic Aphasia: Its Syndromes, Psychology, and Treatment. Mouton de Gruyter. ISBN 90-279-0717-X.
  • Luria, AR (1973). The Working Brain. Basic Books. ISBN 0-465-09208-X .
  • Luria, AR (1976). The Cognitive Development: Its Cultural and Social Foundations. Harvard University Press. ISBN 0-674-13731-0.
  • Luria, AR; (1987). The Mind of a Mnemonist: A Little Book About A Vast Memory. Harvard University Press. ISBN 0-674-57622-5 .
  • Luria, AR, Solotaroff, Lynn (1987). The Man with a Shattered World: The History of a Brain Wound. Harvard University Press. ISBN 0-674-54625-3.
  • Luria, AR (2005) Självbiografi av Alexander Luria: A Dialogue with the Making of Mind. Lawrence Erlbaum Associates, Inc. ISBN 0-8058-5499-1 .

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]