Alexander Haig

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Alexander M. Haig, Jr.)
Alexander Haig
Född2 december 1924[1][2][3]
Philadelphia, Pennsylvania
Död20 februari 2010[4][2][3] (85 år)
Baltimore, Maryland
BegravdArlingtonkyrkogården[5]
kartor
Medborgare iUSA
Utbildad vidUnited States Military Academy
Edmund A. Walsh School of Foreign Service
Columbiauniversitetet
University of Notre Dame
United States Army War College
Columbia Business School
Naval War College
Lower Merion High School
St. Joseph's Preparatory School
SysselsättningDiplomat, arméofficer, politiker[6], affärsman
Befattning
Biträdande säkerhetsrådgivare till USA:s president (1970–1973)
USA:s vice arméstabschef (1973–1973)
Vita husets stabschef (1973–1974)
Supreme Allied Commander Europe (1974–1979)
USA:s utrikesminister (1981–1982)
Politiskt parti
Republikanska partiet
Barn3
Utmärkelser
Doublespeak Award (1981)
National Defense Service Medal
Defense Distinguished Service Medal
Distinguished Flying Cross
Army of Occupation Medal
Sydvietnams kampanjmedalj
Vietnams tapperhetskors
Vietnam Service Medal
Distinguished Service Cross
World War II Victory Medal
Vietnams nationalorden
Legionär av Legion of Merit
Bronze Star
Hedersdoktor vid Haifa Universitet
Purpurhjärtat
Silver Star
Air Medal
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors
Namnteckning
Redigera Wikidata

Alexander Meigs "Al" Haig, Jr., född 2 december 1924 i Philadelphia, Pennsylvania, död 20 februari 2010 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk yrkesmilitär (general i USA:s armé) och politiker (republikan). Han var USA:s utrikesminister 1981–1982 under president Reagan, och Vita husets stabschef under presidenterna Nixon och Ford.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Haig var yrkesofficer i armén med officersfullmakt från United States Military Academy 1947. Han deltog i Koreakriget och erhöll två Silver Star för hjältemod. Under tjänstgöring som yrkesofficer tog han 1955 en MBA från Columbia Business School och 1961 en masterexamen i internationella relationer från Georgetown University. I Vietnamnkriget erhöll han Distinguished Service Cross, den näst högsta utmärkelsen i armén för tapperhet i strid.

Han var stabschef i Vita huset under Richard Nixon. Under 1973 var han vice arméstabschef. Mellan 1974 och 1979 var han SACEUR/befälhavare för United States European Command och 19811982 utrikesminister i Ronald Reagans regering. Efter bara ett år som utrikesminister ersattes han av George P. Shultz.

Haig var en av republikanernas kandidater inför presidentvalet i USA 1988. Han var en skarp kritiker av George H.W. Bush som till sist blev nominerad och vann presidentvalet. Haig stödde Bob Dole i de resterande primärvalen efter att han själv hade dragit sig ur valkampanjen.

Haig meddelade i april 2007 tillsammans med tre andra tidigare republikanska utrikesministrar (Henry Kissinger, George P. Shultz och Lawrence Eagleburger) att de stödde John McCain i presidentvalet i USA 2008.[7] Haig avled den 20 februari 2010 i sviterna av en stafylokockinfektion.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, The New York Times.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Alexander Meigs Haig, Jr., läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Alexander Haig, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.boston.com.[källa från Wikidata]
  5. ^ Alexander M. Haig Jr. Dies at 85; Was Forceful Aide to 2 Presidents (på engelska), The New York Times, 20 februari 2010, läs online, läst: 1 maj 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.gettyimages.com.[källa från Wikidata]
  7. ^ Marre, Klaus (10 april 2007). ”McCain gets support from former secretaries of state”. The Hill. http://thehill.com/campaign-2008/mccain-gets-support-from-former-secretaries-of-state-2007-04-10.html. Läst 25 april 2008. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
H.R. Haldeman
Vita husets stabschef
1973–1974
Efterträdare:
Donald Rumsfeld
Företrädare:
Edmund Muskie
USA:s utrikesminister
1981–1982
Efterträdare:
George P. Shultz