Alexander Mackenzie (upptäcktsresande)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sir Alexander Mackenzie. Målning av Thomas Lawrence 1800.

Sir Alexander Mackenzie, född 1764Stornoway, Isle of Lewis, Skottland, son till Kenneth Mackenzie, en framstående lokal köpman, och Isabella Maciver, dotter till en lokal jordägare, död den 12 mars 1820 i Mulinearn, nära Dunkeld, Skottland, var en skotsk-kanadensisk pälshandlare, upptäcktsresande och författare, känd genom sina upptäcktsresor i norra Nordamerika. Alexander Mackenzie var den förste europé som korsade den Nordamerikanska kontinenten norr om Mexiko och har gett namn åt Mackenziefloden. Han riddarslogs 1802 som belöning för sina geografiska upptäckter.[1]

Ungdom och tidiga liv[redigera | redigera wikitext]

Sedan modern dött, flyttade fadern 1774 med delar av sin familj till New York där han hade en bror. När det amerikanska frihetskriget bröt ut, tog de båda bröderna värvning vid King's Royal Regiment of New York, ett lojalistiskt förband där fadern blev officer 1776. Tillsammans med sina fastrar flydde Alexander från New York till Mohawk Valley. När förhållandena även där blev svåra för lojalisterna skickades han 1778 till Montréal.[1] [2]

På Stornoway hade Alexander gått i sockenskolan och lärt sig läsa, räkna och skriva. Han hade förmodligen också fått lära sig köpmanskapets grunder av sin far: balansräkning, inventering, inköp, försäljning och hur man handskas med kunderna.[3] I Montréal fortsatte hans skolgång till 1779, då han blev lärling i pälshandelsfirman Finlay & Gregory (omdanad till Gregory, MacLeod & Company 1783). Av en pälshandelslärling krävdes kunskaper i flera språk, åtminstone engelska vilket var handelsspråket, franska som var arbetarnas språk och kanske också ett indianspråk. Förutom vad han redan lärt av sin far, lärde sig Alexander nu vilka varor som var attraktiva för de indianska kunderna och hur man värderade och behandlade pälsverk. Han måste också lära sig att vara arbetsledare, bourgeois, för de voyageurer och andra arbetare som företaget hade anställda.[4]

Efter fem år i företaget blev Mackenzie 1784 anförtrodd en mindre varulast vilken han med god vinst avsatte i Detroit i nuvarande Michigan. Han blev nu erbjuden ett delägarskap i företaget under förutsättning att han övervintrade som dess agent i Grand Portage, pälshandelsnavet i nuvarande Minnesota. Året därpå blev han tilldelad ansvaret för företagets handelsstation Île-à-la-Crosse vid Churchillfloden i nuvarande Saskatchewan. [1] Gregory, MacLeod & Company slogs samman med Nordvästkompaniet 1787 och Alexander Mackenzie erhöll en av handelskompaniets tjugo andelar. Han blev nu snart faktor för kompaniets handelsstation Fort Chipewyan vid Athabascasjön vilken blev bas för hans expeditioner till Ishavet 1789 och till Stilla Havet 1793. Dessa genomfördes på Nordvästkompaniets uppdrag för att finna en farbar sjöväg, en Nordvästpassage, genom den Nordamerikanska kontinenten till Stilla Havet.[1][5]

Expeditionen till Ishavet 1789[redigera | redigera wikitext]

Karta över Mackenziefloden.

Pälshandlarna vid Fort Chipewyan kände till landet upp till och med Stora Slavsjön från vilken en stor flod, Deh Cho, rann. Av chipewyernas berättelser antog man att denna flod med stor sannolikhet mynnade i Stilla Havet. Mackenzie lämnade Fort Chipewyan i början på juni 1789. I sitt sällskap hade han John Steinbruck, en tyskfödd pälshandlare i Nordvästkompaniet tjänst vilken ursprungligen hade kommit till Kanada som soldat i ett av de tyska regementen vilka britterna förfogade över under det Amerikanska frihetskriget. Med på expeditionen var fyra voyageurer vilka paddlade den kanot som Mackenzie färdades i. Två av dessa hade även sina hustrur med sig. Som vägvisare och tolk medföljde i en egen kanot en chipewyisk trading captain med namn Awgeenah (vilken Mackenzie kallade English Chief), som 1771 hade ingått i Samuel Hearnes expedition till Copperminefloden, och hans två hustur. I en tredje kanot färdades två av Awgeenahs följeslagare vars uppgift var att fungera som expeditionens jägare. På den första delen av färden från Fort Chipewyan fanns även en fjärde kanot under befäl av Laurent Leroux, en annan pälshandlare i Nordvästkompaniets tjänst, vilken redan hade anlagt en handelsstation vid Stora Slavsjön.[6] [7] [8]

Från Fort Chipewyan paddlade man nerför Slavfloden till man kom till Stora Slavsjön. Avfärden därifrån fördröjdes ända till slutet av juni eftersom sjön ännu var islagd. Efter omkring 500 kilometers paddling nedströms kunde Mackenzie fastslå att flodens huvudriktning ändrades i nordlig riktning och att det därför var osannolikt att den skulle utmynna i Stilla Havet. Mackenzie döpte därför floden till Disappointment River, men beslöt ändå att följa den till dess mynning. Fjorton dagar efter avfärden från Stora Slavsjön nådde man också det över 1 700 km avlägsna Norra Ishavet. Återfärden påbörjades i mitten av juli och expeditionen var tillbaka vid Fort Chipewyan tidigt i september, efter att ha färdats sammanlagt cirka 5 000 km på 102 dagar.[1]

Expeditionens resultat var en besvikelse för Mackenzie och mottogs med likgiltighet av Nordvästkompaniets övriga delägare.[9] Men Laurent Leroux öppnade området norr om Stora Slavsjön för Nordvästkompaniets handel. Mackenzies färd uppmuntrade också de lokala First Nations att påbörja en mellanhandel med pälsverk vilka man bytte till sig från längre bort boende människor, något som även slutligen kom Nordvästkompaniet tillgodo.[10] Den geografiska betydelsen av expeditionen var upptäckten av en betydligt framkomligare väg till Norra Ishavet än den Samuel Hearne funnit. Mackenziefloden var också den rutt som John Franklins tredje polarexpedition använde sig av när stora delar av Kanadas och Alaskas ishavskuster kartlades 1825-1827.[11]

Familjeliv[redigera | redigera wikitext]

Alexander Mackenzie gifte sig 1812 i Skottland med Geddes Mackenzie (född 1798), med vilken han hade tre barn, men innan dess hade han sedan omkring 1785 haft en indiansk hustru, Kitty eller The Catt (död 1804), med vilken han var gift à la façon du pays. En son i detta äktenskap döptes i Montréal och arbetade som vuxen för Nordvästkompaniet. När Mackenzie på äldre dar återvände till Skottland tog han med sig sin indianska familj till Montréal och det är känt att en dotter medföljde honom över Atlanten och sedan uppfostrades av hans syster.[1] [3] [4] [12] [13] [14] Han kan även ha ättlingar bland Nordvästkustindianerna.[15]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Dictionary of Canadian Biography Online: "MACKENZIE, Sir ALEXANDER." 2011-10-18.
  2. ^ Stornoway Historical Society: "Alexander Mackenzie From Stornoway to the Pacific" 2011-10-20.
  3. ^ [a b] "Exploring" a relationship (http://freepages.genealogy.rootsweb.ancestry.com/~coigach/siralex.htm) 2011-10-19.
  4. ^ [a b] Dorthea Calverley, Sir Alexander Mackenzie 2011-10-20.
  5. ^ Bil Gilbert, The Trailblazers (New York: Time Life Books, 1973), s. 25.
  6. ^ Dictionary of Canadian Biography Online: "AW-GEE-NAH (English Chief)."2011-10-21.
  7. ^ Barry M. Gough, First Across the Continent: Sir Alexander Mackenzie (Norman: University of Oklahoma Press, 1997), s. 55, 78-82.
  8. ^ Keith Lloyd, North of Athabasca: Slave Lake and Mackenzie River Documents of North West Company, 1800-1821 (Montréal: McGill-Queen's University Press, 2001), s. 378.
  9. ^ Robert E. Pinkerton, Hudson's Bay Company (New York: H. Holt & Company, 1931), s. 143.
  10. ^ William C. Wonders, Canada's Changing North ((Montréal: McGill-Queen's University Press, 2003), s. 131.
  11. ^ William J. Mills, Exploring Polar Frontiers: A Historical Encyclopedia (Santa Barbara, 2003), volym 1, s. 390.
  12. ^ North Tolsta Historical Society: "Sir Alexander Mackenzie – Up the Mackenzie River!" 2011-10-20.
  13. ^ Mackenzie's Indian Wife 2011-10-20.
  14. ^ Gough 1997, s. 54, 178, 203.
  15. ^ Derek Hayes, First Crossing: Alexander MacKenzie, His Expedition Across North America (Vancouver: Douglas & McIntyre, 2003), s. 76.