Alexandra David-Néel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I Lhasa 1924

Alexandra David-Néel född Louise Eugénie Alexandrine Marie David, 24 oktober 1868 i Val-de-Marne, död 8 september 1969 i Digne-les-Bains, var en belgisk-fransk äventyrare och författare.

David-Néel är mest känd för sin äventyrsresa till Lhasa i Tibet 1924. Lhasa var vid denna tid en förbjuden resplats för västerlänningar. David-Neel skrev över trettio böcker om österländsk religion och filosofi. Hennes skildring av resan till Tibet återfinns i Voyage d'une Parisienne à Lhassa (1927).

Alexandra David Neel var en osedvanligt kraftfull människa som redan i tidiga barnaår drevs av en passionerad längtan att lära känna världen. Hon rymde åtskilliga gånger för att utforska omgivningarna och väckte en hel del oro hos familjen och polisen. Som ung färdades hon vida i Europa på cykel eller till fots. Hon var rebell och småningom anarkist och kom att passionerat intressera sig för orientaliska studier, språk, religion och filosofi.

Hon skrev en bok om anarkism som var för progressiv för dåtidens förlag men som så småningom gavs ut och översattes till flera språk, däribland ryska. Hon hämtade inspiration hos teosoferna och var även etablerad inom frimurarna. Hon försörjde sig en tid som sångerska och sjöng flera huvudroller i olika operor, men tröttnade på den sortens äventyr som bara innebar resande mellan städer. Hon ville uppleva större vyer i såväl inre som yttre bemärkelse och mer än allt vara fri. Ett arv gjorde det möjligt för henne att resa till Indien och vistas där 1890-1891. Hon genomkorsade Indien på längden och tvären och mötte gurun Swami Bhaskarananda och fick en djup inblick i den vediska traditionen. Himalaya slog an en ton i hennes inre som aldrig dog ut och kom att driva henne till flera och längre resor, vilket på hennes tid var helt enastående. David-Néel var både forskningsresande, äventyrare och sökare. Hon var sedan unga år väl förtrogen med kristendomen, men intresserade sig även för islam och studerade Koranen.

Efter den första stora Indienresan reste hon en del i Nordafrika och mötte sin blivande make i Tunis. Hon gifte sig 36 år gammal 1904 med järnvägsingenjören Philippe Néel. Efter några månader var dock paret Néel överens om att deras äktenskap inte var av det vanliga slaget. Det ovanliga var att mannen Philippe älskade henne till den grad att han aktivt stödde henne i hennes resande och självförverkligande. Efter ytterligare orientaliska studier, i synnerhet i språk, anträdde Alexandra sin andra stora Indienresa. Den var planerad att vara ungefär ett år men kom att tänjas ut till 14. Hon reste 1911 och kom tillbaka först 1925.

Resan tog sin början i Sikkim där hon lärt känna landets styresman Sidkeong Tulku. Härifrån kunde hon i lugn och ro beta av kloster och heliga eremitage i Himalayaområdet och Tibets södra delar. I ett av klostren träffade hon munken Aphur Yongden som kom att bli hennes följeslagare under resten av livet och som hon sedermera adopterade som sin son och arvtagare. De färdades just som mor och son på pilgrimsfärd och smälte väl in bland människorna i de områden de vistades i. Hon var den enda europé som kunnat tränga in i det stängda Tibet och som praktiserande tibetansk buddhist fick hon autentiska och vittomfattande erfarenheter och kunskaper i tibetansk Kultur, språk och religion.

Efter tre himalayavintrar på runt 4000 meters höjd och många färder inne i det förbjudna Tibet blev hon ertappad och utvisad från Sikkim 1916. Resan gick vidare till Japan och de nordliga avläggarna av buddhismen. I Japan träffade David-Néel munken Ekai Kawaguchi, som hemligen vistats en tid i Tibet. Genom detta möte föddes den nya planen att ta sig till Lhasa via Kina. Tack vare Aphur Yongdens sällskap skulle det visa sig vara ganska enkelt att låtsas vara en del av befolkningen och kunna färdas utan att väcka allt för mycket uppmärksamhet. Under periodvis stora umbäranden och många äventyr lyckades uppsåtet och 1924 var resan fullbordad. I böckerna En parisiskas resa till Lhasa och Bland magiker och mystiker i Tibet öppnas för första gången dörrarna till Tibets unika och urgamla traditioner vad gäller inte minst psykisk och andlig vetenskap.

Alexandra David-Néel livsverk var en bedrift och inspirerande på många plan. Hon kom successivt att assimilera Himalayas och Tibets folkliga, andliga och kulturella traditioner, men vidmakthöll samtidigt sin kärna av europeiskt skolad kvinna. Det var en pionjärinsats som tyvärr inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Hon uppnådde den aktningsvärda åldern av 101 år. Det berättas att hon som hundraåring förnyade sitt pass då hon planerade ytterligare ett orientaliskt äventyr.

Böcker på svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Parmi les mystiques et les magiciens du Thibet
    • Bland mystiker och magiker i Tibet (översättning Aslög Davidson, Geber, 1933)
    • Bland mystiker och magiker i Tibet (översättning Britt Arenander, Alba, 1988)
  • Voyage d'une parisienne à Lhassa
    • En parisiskas resa till Lhasa: till fots och med tiggarstav från Kina till Indien genom Tibet (översättning Britt Arenander, Alba, 1987)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se vidare http://www.alexandra-david-neel.org/anglais/biog.htm