Alexandra David-Néel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
I Lhasa 1924

Alexandra David-Néel född Louise Eugénie Alexandrine Marie David, 24 oktober 1868 i Val-de-Marne, död 8 september 1969 i Digne-les-Bains, var en belgisk-fransk äventyrare och författare, som är mest känd för sin äventyrsresa till Lhasa i Tibet, 1924. Lhasa var vid denna tid en förbjuden resplats för västerlänningar. David-Neel skrev över trettio böcker om österländsk religion och filosofi. Hennes resa till Tibet finns återgiven i en reseskildring Voyage d'une Parisienne à Lhassa (1927). Alexandra David Neel var en osedvanligt kraftfull människa som redan i tidiga barnaår drevs av en passionerad längtan att lära känna världen och alltet. Hon rymde åtskilliga gånger för att utforska omgivningarna och skapade stundtals en hel del oro hos familjen och polisen. Som ung färdades hon vida i Europa på cykel eller till fots. Hon var rebell och småningom anarkist och kom att intressera sig med patos för orientaliska studier, språk religion och filosofi. Hon skrev en bok om anarkism som var för progressiv för förlagen men som småningom gavs ut och översattes till flera språk däribland ryska. Hon hämtade inspiration hos teosoferna och var även högt etablerad i frimureriet. Hon försörjde sig en tid som sångerska och sjöng flera ledande roller i olika operor men tröttnade på den sortens äventyr som bara innebar resande mellan städer. Hon ville uppleva större vyer i såväl inre som yttre bemärkelse och mer än allt annat vara fri. Ett arv gjorde det möjligt för henne att resa till Indien och vistas där 1890-91. Hon genomkorsade Indien på längden och tvären och mötte gurun Swami Bhaskarananda och erövrade en allt djupare inblick i den Vediska traditionen. Himalaya slog an en ton i hennes inre som aldrig dog ut och kom att driva henne till flera och längre resor som på hennes tid var helt enastående. A. D. N . var både forskningsresande, äventyrare och sökare. Hon var sedan unga år seriöst förtrogen med Kristendomen men intresserade sig även för Islam och studerade Koranen. Efter den första stora Indienresan reste hon en del i Nordafrika och mötte sin blivande make i Tunis. Hon gifte sig 36 år gammal 1904 med järnvägsingenjören Philippe Neel. Det dröjde dock inte mer än några månader innan paret Neel var införstådda med att deras äktenskap inte var av det vanliga slaget. Det ovanliga var att mannen Philippe älskade henne till den grad att han aktivt stödde henne i hennes resande och själv förverkligande. Efter ytterligare orientaliska studier och i synnerhet språk anträdde Alexandra sin andra stora Indienresa. Den var planerad att vara ungefär ett år men kom att tänjas ut till 14. Hon reste ut 1911 och kom tillbaka 1925. Resan började i Sikkim där hon blivit förtrogen med landets styresman Sidkeong Tulku. Härifrån kunde hon i lugn och ro beta av kloster och heliga eremitage i Himalaya och Tibets sydliga områden. I ett av klostren träffade hon munken Aphur Yongden som kom att bli hennes följslagare resten av livet och som hon sedermera adopterade som sin legitima son och arvtagare. De färdades just som mor och son på pilgrimsfärd och smälte mycket väl in bland människorna i de områden de vistades i. Hon var den enda Europé som kunnat tränga in i det stängda Tibet och som praktiserande tibetansk buddhist fick hon autentiska och vittomfattande erfarenheter och kunskaper i Tibetansk Kultur, språk och religion. Efter tre himalayavintrar på c:a 4000meters höjd och många färder inne i det förbjudna Tibet blev Hon ertappad och av politiska skäl utvisad från Sikkim 1916. Resan gick vidare till Japan och de nordliga avläggarna av Buddhismen. I japan träffade A.D.N. munken Ekai Kawaguchi och som hemligen vistats en tid i Tibet. Genom detta möte föddes den nya planen att ta sig till Lhasa via Kina. Tack vare Aphur Yongdens sällskap skulle det visa sig vara ganska enkelt att låtsas vara en del av befolkningen och kunna färdas utan att väcka allt för mycket uppmärksamhet. Under periodvis stora umbäranden och många äventyr lyckades uppsåtet och 1924 var resan fullbordad. I böckerna ”En Parisiskas resa till Lhasa”, på svenska 1927 samt 1987 och ”Bland magiker och mystiker i Tibet”, på svenska 1932 samt 1988, öppnas för första gången dörrarna till Tibets unika och urgamla traditioner vad gäller inte minst psykisk och andlig vetenskap. En oskattbar bedrift och oerhört inspirerande på många plan. Som äventyr och forskningsresa väl i klass med de klassiska världsupptäckarnas resor och äventyr. Som fysisk prestation också i en egen klass för sig. Alexandra David Neel kommer successivt att assimileras av Himalayas och Tibets folkliga, andliga och kulturella kompetens och kunde därigenom överleva och ta sig fram under betingelser som annars skulla varit omöjliga. Samtidigt vidmakthåller hon sin egen kärna av europeiskt skolad kvinna och speglar sina erfarenheter mot det etablerade moderna västerländska tänkandet. En pionjär insats som tyvärr inte har fått den större uppmärksamhet som den förtjänar. Alexandra David Neel är utan tvekan en av 1900-talets stora och mest intressanta personligheter och hon uppnådde till slut den aktningsvärda åldern 101 år. Det berättas att hon förnyade sitt pass som hundraåring då hon egentligen planerade ytterligare ett orientaliskt äventyr. Berömmelse vann hon välförtjänt genom sin resa till det då för tiden stängda och för utlänningar förbjudna Lhasa och Tibet. Se vidare:http://www.alexandra-david-neel.org/anglais/biog.htm