Alfhild Agrell

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alfhild Agrell
Alfhild Agrell.jpg
Pseudonym Thyra, Lovisa Petterkvist, Stig Stigson
Född Alfhild Teresia Martin
14 januari 1849
Härnösand
Död 19 november 1923 (74 år)
Flen
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Framstående verk Räddad (1882)
Dömd (1884)
Namnteckning
Alfhild Agrells signatur.png

Alfhild Teresia Agrell, född Martin 14 januari 1849 i Härnösand, död 8 november 1923 i Flen, var en svensk författare. Pseudonymer: Thyra, Lovisa Petterkvist och Stig Stigson.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alfhild Agrell 16 år

Agrell var dotter till konditor Erik Johan Martin och Carolina Margareta Adolphson samt hade en syster, senare gift Trolle. Hon flyttade 1868 vid giftermålet med grosshandlaren Per Albert Agrell till Sundsvall och 1876 till Stockholm. Efter skilsmässa 1895 flyttade hon mellan Stockholm, Gnesta, Köpenhamn och Aneby. Agrell avled barnlös 1923 i Flen.

Hon var som mest produktiv under 1880-talet, då hennes första drama, Räddad, gavs ut under pseudonymen "Thyra". Dramat ses av många som ett svar på Henrik Ibsens Ett dockhem, men Agrells pjäs är både radikalare och mer pessimistisk i sin framställning av kvinnans möjlighet till självförverkligande i äktenskapet.

Två av hennes övriga kända dramer Dömd och Ensam tar upp ogifta mödrars problem. I Dömd försöker en ung ogift mor kräva samma dom för sin förförare som samhället utkräver av henne själv. En av de viktigaste frågorna för henne var den sexuella dubbelmoralen, där en kvinna fördömdes för sådana sexuella handlingar som en man fritt fick utföra. Ensam handlar om relationen mellan en ogift och mycket idealistisk kvinna och hennes vuxna dotter.

Under 1890-talet vann Agrell stor framgång med sina humoristiska kåserier under pseudonymen Lovisa Petterkvist. Hon skrev även noveller och reseskildringar från Norrland, främst trakten kring hemstaden Härnösand. När hon dog var hon sedan länge borta från offentlighetens ljus.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Agrell var redan vid sin död en närmast bortglömd författare. 1936 fanns hon med i litteraturöversiktverket Levande svensk litteratur från äldsta tider till våra dagar. Vol. 1, men efter det var hon helt utelämnad i litteraturhistoriska verk fram till 1970-talet. 1977 utkom Nordanifrån i en ny upplaga och 1978 skrev Barbro Werkmäster artikeln I lifvet i Författarnas litteraturhistoria 2 som handlade om Agrells liv och gärning. 1981 utkom Ingeborg Nordin Hennels Dömd och glömd: en studie i Alfhild Agrells liv och dikt, den första boken som uteslutande handlar om Agrell. Nordin Hennel publicerade under 1980-talet flera vetenskapliga artiklar om Agrell. Även Christina Dalhede skrev två artiklar under 1980-talet där hon i den ena jämförde Agrells drama Räddad med Henrik Ibsens Ett dockhem och i den andra analyserade En lektion.[1]

Under 1990-talet fortsatte Agrell att uppmärksammas i flera artiklar. 1992 beskrev Rune M. Lindgren Agrell som folklivsskildrare och 1993 skrev Nordin Hennel artikeln Strid är sanning, frid är lögn, som berör Agrells och Anne Charlotte Lefflers författargärningar. 1993 utgavs också Agrells novell Skymning (ursprungligen i Hvad ingen ser 1885) som en del av samlingen Synd – Noveller av det moderna genombrottets kvinnor. Undantaget nyutgåvan av Nordanifrån 1977 var detta första gången som Agrell publicerades i bokform sedan 1919. 1997 utkom boken Bakom maskerna (red. Yvonne Leffler) som behandlar Victoria Benedictssons, Lefflers och Agrells författarskap.[1]

År 2000 utkom Margareta Wimarks avhandling Noras systrar: nordisk dramatik och teater 1879–99 som bland annat berör Agrell. Agrells dramatik beskrivs också i artikeln Ni är alltför skarpsinnig fru biskopinna!: tilltalsskick i några svenska 1800-talsdramer i Rapport från den fjärde nordiska konferensen om språk och kön, Göteborg den 6-7 oktober 2000. Med början 2004 digitaliserades de flesta av Agrells verk och gjordes tillgängliga på Projekt Runeberg och Dramawebben. 2007 utkom dramat Räddad i två olika nyutgåvor, den första på Atrium Förlag, med efterskrift av Nordin Hennel, och den andra på Rosenlarv Förlag.[1]

Räddad spelades 2007 som en del av Spetsprojektet med premiär på Östgötateatern i Norrköping den 15 september. Därefter spelades den i Linköpings stadsteater och sedan på turné under våren 2008. Pjäsen lovordades av pressen och Östgöta Correspondentens recensent menade att "Räddad hör numera till vår litterära och dramatiska kanon".[2] Under 2007 anordnade Dramaten läsning av Agrells dramer Ensam och Dömd.[3] 2008 instiftades Alfhildpriset av Riksteatern och Östgötateatern och delades ut 2008–2010.[4] 2008 lade Karin Berglund fram sin magisteruppsats En älskvärd uppenbarelse!: om receptionen av moster Lisen i Alfhild Agrells "Dömd".[1]

För första gången sedan 1904 utkom 2009 Agrells enda roman Guds drömmare i ny utgåva på Atrium Förlag. 2010 publicerades Agrells novell Skön Rosamunda i tidskriften Provins och samma år översattes Räddad till farsi av Farrah Mustajärvi.[1] Den 13 januari 2010 lästes översättningen högt av Mustajärvi vid Agrells grav på Säbrå kyrkogård utanför Härnösand.[5]

I oktober 2011 fick Agrell en sal uppkallad efter sig på Härnösands bibliotek, Alfhild Agrell-salen, för att hedra hennes författargärning samt att uppmärksamma hennes anknytning till orten.[6] I juni 2012 bildades Alfhild Agrell-sällskapet i Härnösand av bland andra Lena Fries-Gedin.[7] 2012 utkom också Agrells samlade dramatiska produktion på Atrium Förlag, se Dramatiska arbeten.[1]

År 2014 utgav Nordin Hennel en författarbiografi över Agrell, det hittills mest omfattande verket om Agrells liv och dikt.[1]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Samlade upplagor och urval[redigera | redigera wikitext]

Digitaliserade manuskript[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] ”Alfhild Agrell”. Libris. http://libris.kb.se/hitlist?f=simp&q=alfhild+agrell&r=&m=50&s=rc&t=v&d=libris&p=2. Läst 17 juli 2014. 
  2. ^ Räddad. Östgötsteatern. http://www.ostgotateatern.se/forestallningar/presentation/spets-raeddad. Läst 17 juli 2014. 
  3. ^ ”Alfhild Agrell”. Dramaten. http://www.dramaten.se/Medverkande/Rollboken/Person/299/. Läst 17 juli 2014. 
  4. ^ Mirja Unge fick Alfhildpriset”. Svenska Dagbladet. 27 maj 2008. http://www.svd.se/kultur/mirja-unge-fick-alfhildpriset_1296603.svd. Läst 17 juli 2014. 
  5. ^ ”Alfhild Agrell”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=3369267. Läst 17 juli 2014. 
  6. ^ ”Alfhild Agrell-salen i Härnösand invigd”. Mittuniversitetet. 5 oktober 2011. http://www.miun.se/Bloggportalen/rektorsblogg/Dates/2011/10/Alfhild-Agrell-salen-i-Harnosand-invigd/. Läst 17 juli 2014. 
  7. ^ ”Alfhild Agrell-sällskapet”. Alfhild Agrell-sällskapet. http://alfhildagrell.se/historik.html. Läst 17 juli 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lundström, Nils Styrbjörn (1924). Svenska kvinnor i offentlig verksamhet: porträtt och biografier. Uppsala. Libris 31455 
  • Nordin Hennel, Ingeborg (1981). Dömd och glömd: en studie i Alfhild Agrells liv och dikt. Umeå studies in the humanities, 0345-0155 ; 38. Umeå: Univ.-bibl. Libris 7615345. ISBN 91-7174-072-4 
  • Nordin Hennel, Ingeborg (2014). Alfhild Agrell : rebell, humorist, berättare. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 68. Umeå: Atrium. Libris 14739778. ISBN 978-91-86095-43-7 
  • Österberg, Carin; Lewenhaupt, Inga; Wahlberg, Anna Greta (1990). Svenska kvinnor: föregångare nyskapare. Lund: Signum. Libris 7767574. ISBN 91-87896-03-6 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bakom maskerna: det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare = Behind the masks : the concealed message in novels by female Swedish authors of the 1880s. Karlstad: Centrum för språk och litteratur, Högsk. 1997. Libris 8364780. ISBN 91-630-5234-2 
  • Dalhede, Christina (1985). En metodiskt inriktad studie över: "En lektion: konversation i en akt af Alfhild Agrell. Fru Ellen Hartman tillegnad". Göteborg: Univ., Litteraturvet. inst. Libris 9218725 
  • Dalhede, Christina (1983). Det moderna genombrottet i Alfhild Agrells drama "Räddad": en studie i ett dramas struktur och funktion samt en komparation med Ibsens drama "Ett dukkehjem". [Göteborg, Univ.. Libris 9219543 
  • Johanson, Klara (1905). ”Alfhild Agrell: en skiss [med två bilder]”. Ord & bild (Print) 1905(14),: sid. 446-450 : ill.. 0030-4492. ISSN 0030-4492. http://runeberg.org/ordochbild/1905/0488.html.  Libris 10635577
  • Nordin-Hennel, Ingeborg (1993). ”Strid är sanning, frid är lögn: om Alfhild Agrell och Anne Charlotte Edgren Leffler”. Nordisk kvinnolitteraturhistoria / redaktion: Elisabeth Møller Jensen (huvudredaktör) .... Bd 2 / redaktion: Inger-Lise Hjordt-Vetlesen ... (Höganäs : Wiken, 1993): sid. 512-527 : ill..  Libris 2209101
  • Rahm, Jessica (1997). ”Vit som liljan, röd som synden: en omtolkning av Alfhild Agrells roman Guds drömmare”. Bakom maskerna (Karlstad : Centrum för språk och litteratur, Högsk., cop. 1997): sid. 95-127.  Libris 2528437
  • Torell, Örjan (2014). "Alfhild Agrells eget verkliga Norrland". eProvins 8 januari 2014 http://eprovins.se/index.php/portratt/672-alfhild-agrells-eget-verkliga-norrland
  • Werkmäster, Barbro (1978). ”I livet”. Författarnas litteraturhistoria 2 (Stockholm, 1978): sid. 109-120.  Libris 9233394
  • Williams, Anna (1997). ”Kvinna och åttitalsförfattare: Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler och Alfhild Agrell i litteraturhistorien”. Bakom maskerna (Karlstad : Centrum för språk och litteratur, Högsk., cop. 1997): sid. 19-46.  Libris 2528434
  • Wirmark, Margareta (2000). Noras systrar: nordisk dramatik och teater 1879-99. Stockholm: Carlsson. Libris 8372268. ISBN 91-7203-905-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]