Alfred Hahn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Alfred Edvard Adolf Hahn, född 11 februari 1841 i Kumla, död 8 november 1920 i Örebro, var en svensk fabrikör, verksam i Örebro.

Alfred Hahn, Örebro.
Den här bilen, som Alfred Hahn ägde i början på 1900-talet, finns nu på Tekniska museet, i Stockholm. Modellen heter Parisienne "Victoria Combination" och tillverkades i Paris 1899. Den registrerades 1908 som en T21.
Alfred Hahn med sin familj på gården till sitt hus Engelbrektsgatan 24, Örebro, år 1897, samma år som huset köptes av fabrikören. Här fanns verkstaden för tillverkning av symaskiner och velocipeder. Från vänster ses Carl Gustaf Widlund, senior, fru Augusta Hahn, född Widlund (syster till senior), Alfred Hahn och sonen Riohard.
Flygfoto över Örebro från början av 1920-talet. Till höger om mitten av bilden syns längan med huset som bröderna Alfred och Anton Hahn byggde år 1868 och som kallades Stora Mobacken innan stadsplanen var färdig. Egnahemmet fick senare adressen Nygatan 66 i Örebro. Det huset revs senare på 1920-talet.

Tillsammans med sin yngre bror Anton Hahn (1846-1929), som var fabrikör och riksdagsman, har Alfred Hahn skrivits in i Örebro stads historia som föregångare på symaskinernas område. Han hade symaskins- och cykelaffär på Engelbrektsgatan 24 i Örebro. I sin verkstad både sålde han symaskiner och cyklar, och utförde reparationer på dessa. Titeln fabrikör är en äldre yrkestitel för en person som äger, förestår eller driver en fabrik och användes framför allt under 1800-talet och början av 1900-talet, då många fabriker och industrianläggningar var enskilt ägda eller familjeägda.

Alfred Hahn blev inte minst känd för att han blev den förste körkortsinnehavaren i Sverige, utfärdat den 26 maj 1902. Han ägde tillsammans med brodern Anton Hahn en bil, som användes som transportmedel i Örebro och runtom i örebrotrakten. Bilen registrerades 1908 som T 21. Fordonet skänktes till Tekniska museet 1926 tillsammans med det äldsta i Sverige kända "tillståndet att framföra automobil", utfärdat i Örebro för Alfred Hahn och denna bil.

Alfred Hahn var gift med Augusta Widlund (1847-1925), de hade gift sig omkring 1874. Makarna Hahn var driftiga och hustrun Augusta Hahn drev en egen skjortfabrik med flera anställda. Augusta Hahn var en tre år äldre syster till en läderhandlare i Örebro, Carl Widlund (1850-1902), och faster till dennes son, den kände damastvävaren Carl Widlund (1887-1968) på godset Tranjerdstorp i Karlstad. Carl Widlund senior ägde två gårdar i Örebro, Engelbrektsgatan No. 8 och 10, och han drev grosshandel i skor, läder och skomakeritillbehör. Alfred och Augusta Hahn hade en son, Richard Hahn (1878-1898), som emellertid dog i 20-årsåldern. Alfred Hahn köpte 1897 fastigheten i hörnet av Engelbrektsgatan 24 och Trädgårdsgatan 2, och där bodde familjen. Här fanns också tillverkningen av symaskiner och velocipeder.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alfred Hahn var son till Otto Edvard Hahn (1806-1874), en fanjunkare och sergeant från Asker (Askers församling) i Närke i Örebro län, [1] Fadern, Otto Edvard Hahn var född 18 augusti 1806 i Ronneby i Blekinge, och var stationsföreståndare i Kumla i Örebro län. Modern, Kristina Lovisa Hahn, född Falk (1810-1874), var också född i Blekinge. De blev föräldrar till fem barn. Bröderna Alfred, född 1841, och Anton, född 1946, var nummer ett och tre i syskonskaran. De övriga syskonen var systern Vendla Hildegard Maria Hahn, född 1843, brodern Otto Svante Mathias Hahn, född 1850, död 1927 i Lowell, Middlesex, MA, USA, och systern Cecilia Lovisa Kristina Hahn, född 1853. Alla de fem barnen var födda i Kumla. [2]

Till Amerika i början på 1860-talet[redigera | redigera wikitext]

En Singer symaskin av äldre modell.

Alfred Hahn reste i 20-årsåldern i början på 1860-talet till Amerika för att arbeta och studera amerikansk teknik.[3] Alfred Hahn hade redan arbetat i tre år i Amerika vid olika amerikanska maskinverkstäder, då även den yngre brodern Anton kom efter honom till Amerika. Båda bröderna återvände sedan till Sverige år 1867. Den yngre brodern Anton hade haft anställning i Singers symaskinsfabrik. The Singer Company var ett amerikanskt företag som tillverkade symaskiner, som hade grundats på 1850-talet av Isaac Merrit Singer. [4] [5]

Bröderna ingick kompanjonskap och började driva symaskinstillverkning i Örebro[redigera | redigera wikitext]

Med sitt gemensamma intresse för mekanik och maskiner och sitt amerikanska kunnande blev bröderna Hahn förgrundsfigurer på flera områden. Hemma i Örebro ingick de båda bröderna kompanjonskap och startade 1868 egen tillverkning av symaskiner vid Stora Mobacken i Örebro.

Symaskinstillverkning vid gården Stora Mobacken[redigera | redigera wikitext]

Gården Stora Mobacken, senare med adress Nygatan 66, nästan i hörnet av Mogatan. Här startade bröderna Hahn sin symaskinstillverkning år 1868. Stora Mobacken bestod av åtta rum och en lägre förrådslänga. Till symaskinsfabrikationen behövdes stora ytor och driften av maskinerna sköttes av en oxe. På Stora Mobacken fortsatte tillverkningen till i början på 1880-talet. Byggnaden revs på 1920-talet.

Området kallades Stora Mobacken innan stadsplanen med gatunamn blev färdig, senare fick området adress Nygatan 66, och låg nästan i hörnet av Mogatan. Egnahemmet, som var en ett hus och en verkstad, byggdes av bröderna Alfred och Anton Hahn. Bröderna Hahns hus som de byggde 1868 i Stora Mobacken bestod av inte mindre än åtta rum och en lägre förrådslänga. Det behövdes stora ytor för symaskinsfabrikationen och driften av maskinerna sköttes enbart av en oxe. Symaskinstillverkningen som de drev vid Stora Mobacken låg i utkanten av dåtidens Örebro.

Stora Mobacken och Lilla Mobacken[redigera | redigera wikitext]

I nuvarande centrala Örebro fortsatte en väg ner mot Lilla Mobacken (Mogatan 4) och Stora Mobacken (Nygatan 66), som låg kring nuvarande Mogatan och vidare till Lilläng i hörnet av Nygatan och Rådmansgatan. Förmodligen fortsatte leden sedan mot Anton Hahns Anneberg utefter Almbyvägen. Stora Mobacken fick senare adressen Nygatan 66. Flera kända hus låg vid Nygatan. På Nygatan 51 uppförde arkitekt Adolf Kjellström sitt originella hem i engelsk stil år 1879. Adolf Kjellström var också lektor vid Tekniska läroverket i Örebro. Flera inflytelserika män i dåtidens Örebro följde Adolf Kjellströms exempel att bygga ståtliga bostadshus strax i utkanten av staden. Snett emot Adolf Kjellströms hus, på Nygatan 54, uppförde disponent Carl Theodor Gustafsson på 1910-talet ett ännu pampigare palats. Carl Theodor Gustafsson var disponent och direktör vid Nya Skofabriken Örnen AB i Örebro. Numera är palatset i Socialförvaltningens ägo.

Lilla Mobacken (Mogatan 4) eller Kallingska Gården, som den ofta hette, låg utefter Mogatan. Det var tidigare en gård som var ett gatuhus i Örebro landsförsamling och utgjorde ett par kåkar. Kallingska gården, med adressen på Mogatan 17, fanns kvar ända fram till mitten av 1980-talet.[6]

Första pris för en symaskin vid Örebro slöjdutställning[redigera | redigera wikitext]

Det amerikanska symaskinsföretaget Singer symaskiner hade redan i slutet av 1850-talet börjat införa symaskiner i Sverige, men detta var i symaskinens tidiga tillverkning i Sverige, och Singer hade ännu knappt börjat marknadsföra sina maskiner i Sverige. Flera återförsäljare har funnits genom åren. I Sverige fanns det flera symaskinstillverkare, en av dem var Alfred & Anton Hahn i Örebro. År 1878 fick bröderna Hahn första priset för en symaskin vid Örebro slöjdutställning. Efter cirka tio års kompanjonskap flyttade brodern Anton en del av verksamheten till gården Anneberg, Engelbrektsgatan 64.

Bröderna separerade sin verksamhet och Anton flyttade till Anneberg[redigera | redigera wikitext]

År 1877 separerade bröderna sin verksamhet på Stora Mobacken, då Anton flyttade en del av verksamheten till gården Anneberg', med adress Engelbrektsgatan 64. Där byggdes en verkstadslokal och där tillverkade Anton förutom symaskiner, även diverse jordbruksredskap, bland annat plogar och årder, och utförde cykelreparationer. Till sin hjälp hade han tre arbetare, två borrmaskiner och en svarvmaskin och driften bestod av en liten elmotor på tre häftkrafter.

1890 såldes jordbruksredskapsdelen[redigera | redigera wikitext]

Redan 1890 såldes jordbruksredskapsdelen till firman AB Andrew Hollingworth & Co., antagligen i samband med att Anton Hahn fick sina förtroendeuppdrag. Chef för Andrew Hollingworth & Co i Örebro var överstelöjtnant Carl Vogel. Före 1897 drev han firman i Nikolai församlingshem, Örebro.

Senare kom Anton att ha många förtroendeuppdrag, han var medlem av stadsfullmäktige 1882-1920, han var riksdagsman i andra kammaren 1891-1896 och i första kammaren 1912-1914. Anton avled 1929. Huset vid Anneberg stod kvar till slutet av 1960-talet.

Alfred fortsatte verkstaden vid Stora Mobacken[redigera | redigera wikitext]

Alfred fortsatte att driva verkstaden vid Stora Mobacken till i början på 1880-talet, då han flyttade till Drottninggatan 21. Stora Mobacken, huset med de åtta rummen och förrådslängan, och verkstaden fanns kvar till mitten på 1920-talet, då det revs.

Alfred flyttade verksamheten till Drottninggatan 21[redigera | redigera wikitext]

Efter separationen av verksamheten hade Alfred fortsatt att driva sin verkstad vid Stora Mobacken tills han i början av 1880-talet lämnade Stora Mobacken och flyttade till Drottninggatan 21, där han sålde symaskiner och cyklar, samt utförde reparationer av dessa.

Köp av fastigheten vid Engelbrektsgatan 24[redigera | redigera wikitext]

Svartån vid Vasabron
Svartån vid Stora Holmen och Örebro kanal 1903, nära Hamnbron
Kanslibron i Örebro 1903. Örebro stadsarkiv / Bernhard Hakelier

En tredje adress för Alfred Hahn blev sedan Engelbrektsgatan 24 i hörnet av Trädgårdsgatan 2. Där drev han sin firma, som sysselsatte tre personer. 1897 hade Alfred Hahn köpt fastigheten på Engelbrektsgatan 24/Trädgårdsgatan 2. Här fanns verkstaden för tillverkning av symaskiner och velocipeder. Velociped är ett ålderdomligt ord för cykel eller bicykel. Efter år 1900 fanns verkstad och butikslokal i fastigheten Engelbrektsgatan 24, där han också bodde med sin familj. Alfred fortsatte att sälja och reparera symaskiner och velocipeder.

Alfred Hahn ägde också en liten sufflettförsedd motorbåt, som i många år låg i Svartån alldeles nedanför fabrikörens hus. På lördagarna, som var torgdagar med mycket folk som rörde sig på torget fick han enligt biltillståndet, som utfärdades 1902, inte köra inom staden. Då tog han istället sin båt och tuffade iväg till sommarstället Ekeby, som ägdes av brodern Anton. Ekeby låg öster om Örebro utmed Hjälmarens södra sida.

Köp av sommarstället Reträtten[redigera | redigera wikitext]

Bild från Sörbybacken, på förkastningsbranten strax intill Reträtten. Örebro med Nikolaikyrkan i bakgrunden.

I mars-april 1901 ingav Anton Hahn handlingar om en förslagsskiss med ritningar till en sommarvilla i Reträtten till Magnus Dahlander (1862-1951), som var stadsarkitekt i Örebro 1899-1914.

Specialritningar: fönster och dörrar, salsspisel, skorsten, väv, 4 st. Förslagsskiss till sommarvilla. Reträtten är ett område som är beläget 2 km söder om Örebro centrum, vid förkastningsbranten söder om staden. Området ligger norr om Glomman och söder om Gustavsviks golfbana. Området var från början en del av Södra Kungsladugårdens utmark. Södra Kungsladugården låg ungefär där Gustavsviks camping ligger idag. Drottning Kristina överlät i mitten av 1600-talet nyttjanderätten till Örebro stad, och det kom därefter att nyttjas av stadens innevånare. Reträtten fick sitt namn av krigsrådet Andersson, som under tjänstgöring i Svensk-franska kriget 1805-1810 tjänat ihop en förmögenhet. Efter hemkomsten från kriget byggde han en bostad åt sig och sin maka på sluttningen söder om Örebro. Eftersom han pensionerat sig, kallade han sitt ställe "Reträtten". Reträtten brann ner i samband med en skogsbrand 1826, men platsen har sedan dess varit förknippad med namnet. Naturreservatet Reträtten bildades 2010. Sommarro, Örebro är ett större grönområde, numera kulturreservat, i stadsdelen, Adolfsberg. Sommarro gränsar till Lugnets idrottsplats, liksom genomfartsleden Glomman, Stenbackevägen och Hagalundsvägen.[7] [8] [9]

Magnus Dahlander (1862-1951) var stadsarkitekt i Örebro mellan 1899 och 1914. Stadsarkitekttjänsten hade varit obesatt sedan 1872 och Dahlander var den förste stadsarkitekten i Örebro som inte löd under någon annan myndighet än byggnadsnämnden.[10] [11]

Intresse för bilar[redigera | redigera wikitext]

En tidig quadricycle-modell för två från 1886.
Världsutställningen i New York 1853.
1899 Modell "Victoria Combination". Från början var den utrustad med en cylinder De Dion motor, på 1910-talet utrustades den med en extra cylinder ovanpå den andra för att öka kraften. Bilen ägdes av örebrofabrikören Alfred Hahn.
de Dion-Bouton quadricycle, bilen som registrerades 1908 som T 21 på fabrikör Alfred Hahn finns sedan 1926 på Tekniska museet i Stockholm.
Ford Quadricycle är Henry Fords första bilkonstruktion från 1896 och som bara tillverkades i ett exemplar.

Bröderna tycks ha haft ett nära samarbete och umgänge livet igenom, mycket beroende på gemensamma intressen. De var inte bara pionjärer när det gällde symaskiner i Sverige, utan även vad gällde intresse för bilar. Bröderna Hahn hade redan tidigt efter hemkomsten från Amerika på 1860-talet konstruerat ett ångdrivet fordon som kanske kan rubriceras som Sveriges första bil. På 1890-talet kom de första bilarna till Sverige.[12]

Quadricykel[redigera | redigera wikitext]

En De Dion-Bouton år 1905.

En Quadricykel är en fyrhjulig cykel. Quadricykel är ursprungligen en benämning på ett fyrhjuligt pedaldrivet fordon, dvs icke motordrivet, på samma sätt som den konventionella cykeln kallas bicycle (tvåhjulig cykel) på engelska. Det första nu kända exemplaret av en quadricykel visades på en världsutställning i New York år 1853. Henry Fords första bilkonstruktion kallades för Ford Quadricycle. Den är en tvåcylindrig karosslös bil med cykelhjul, försedd med en motor på fyra hästkrafter. Ford sålde bilen 1896 till Charles Aunley från Detroit för 200 dollar. Några år senare köpte han tillbaka vagnen, som nu står på Fords museum i Detroit.

I maj 1902 utfärdades det förmodligen första körkortet till fabrikör Alfred Hahn i Örebro, som därmed får tillstånd "att använda en mindre så kallad Automobilvagn". Alfred Hahns bil, som nu finns på Tekniska museet i Stockholm, är en de Dion-Bouton quadricycle, som tillverkades av [[:de:Société Parisienne |E. Couturier et Cie Société Parisienne]] år 1899 och importerades av Hahn till Örebro. Bilen registrerades 1908 som T 21 på fabrikör Alfred E. Hahn i Örebro. Fordornet skänktes 1926 tillsammans med det äldsta i Sverige kända ”tillståndet att framföra automobil” utfärdat i Örebro 1902 för Alfred Hahn och denna bil. Polisen i Örebro lär ha förbjudit bröderna all trafik på stadens gator. Orsaken var att de inte skulle skrämma hästar i sken och förorsaka olyckor. På landsvägsfärder väckte detta åkdon ett enormt uppseende.

Bilmodellen Parisienne "Victoria Combination"[redigera | redigera wikitext]

Den franska företaget E. Couturier et Cie Société Parisienne i Paris började 1899 bygga mindre bilar. De första modellen hette Parisienne Victoria Combination. Tillverkningen av denna bil var baserad på De Dion-Boutonmotorn.

De Dion-motorn var monterad över framaxeln. Motorns samtliga manöverreglage var placerade på styrspaken. Bilen byggdes i bara ca 400 exemplar under två år. Från början var bilen utrustad med en cylinder De Dion motor, men på 1910-talet monterades den med en extra motorcykelcylinder ovanpå den ursprungliga cylindern med gemensam vevstake och tätning mellan cylindrarna. Fläktkylning behövdes nu för den nya två-cylindriga motorn som lätt blev överhettad. Så fläktkylning med rundrem av läder tillkom också. Likaså tillkom magnettändning och ny förgasare samt huven av plåt över motorn.

Motor från biltillverkaren De Dion-Bouton[redigera | redigera wikitext]

E. Couturier et Cie Société Parisienne i Paris tillverkade till en början två- och trehjuliga cyklar. 1899 började så tillverkningen av denna bil i modellen "Victoria Combination", som var baserad på De Dion-Boutonmotorn. Modellen utvecklades, och biltypen fick god reklam vid flera långdistanstävlingar som den deltog i. År 1900 körde en Parisienne en 25 mil lång tävling med medelhastigheten 30 km/timme, vilket var ett bra resultat med tanke på den bräckliga konstruktionen.

Société Parisienne var en fransk biltillverkare i Paris som var verksam åren 1899-1903. Parisienne "Victoria Combination" var tillverkad efter en beprövad princip med en dragande enhet fram, en tvåcylindrig "motorhäst", och en hästvagn, som drog ett ledat hästvagnsliknande lätt släp. Motorn på framaxeln var monterad till den lilla vagnen med en led. [13] [14] [15] [16] [17] [18]

Exempel på "Victoria Combination" kan för närvarande visas i "Musée Automobile de Vendée" i Talmont-Saint-Hilaire, Frankrike,[19] och på "Tekniska Museet" i Stockholm.[20]

Bilen användes som transportmedel i Örebro och trakten däromkring av de båda bröderna Alfred och Anton Hahn. Brodern Anton Hahn var efter studiebesöket i USA verksam som symaskinsfabrikör i Örebro och han drev dessutom verkstad för jordbruksmaskiner. Senare blev brodern senare stadsfullmäktige, landstingsman och riksdagsman med mera.

Alfred Hahn innehade det äldsta kända "körkortet" i Sverige.[21] [22]


Det första körkortet i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Följande dokument betraktas som det första utfärdade "körkortet" i Sverige:

"Utdrag ur protokollet, hållet hos Magistraten i Örebro, å Rådhuset, den 26 Maj 1902. § 40 S.D. Fabrikören Alfred Hahn ingaf denna ansökning: 'Hos Magistraten i Örebro Anhåller undertecknad höfligast om tillstånd att inom staden och omnejd få för egen räkning använda en mindre så kallad Automobilvagn. Örebro den 12 Maj 1902 Wördsamt Alfred Hahn '.

Efter föredragning af ansökningen och sedan sökande upplyst, att maskinen som framdrifva vagnen, eldades med bensin, fann Magistraten skäligt att tillsvidare till ansökningen lemna bifall, under villkor att sökande vid åkningen, (som ej finge ega rum å torgdagar), [tillagd bisats] iakttaga största försigtighet, att sökanden ställde sig till efterrät-telser gällande föreskrifter angående veloicipedåkning i staden och att sökanden uppvisade för stadsfiskalen detta protokollsutdrag; Hvilket afsades

In fidem G Hagberg Lösen 3 kr"

Nikolai församlingshem på Vasagatan 14 i Örebro, 1903, då huset hade köpts av Carl Vogel, som i huset drev maskinfirman AB Andrew Hollingworth & Co.. På husets gavel kan man tydligt se firmans namn textat på väggen. Bildkälla: Örebro stadsarkiv/Bernhard Hakelier.

I Sveriges bilhistoria nämndes länge Alfred Hahn som första körkortsinnehavare i landet. Tillståndet att framföra en automobilvagn utfärdades den 26 maj 1902. Nu har man emellertid hittat en ännu tidigare ansökan från 1899 från en annan örebroare, Carl Vogel, chef för AB Andrew Hollingworth & Co., det vill säga en man som fanns i den närmaste kretsen kring bröderna Hahn. Bröderna Hahns intresse för bilar hade ju väckts i den tidiga ungdomen.[23] Örebro stads magistrat sade ja. Detta förstås utan några som helst körövningar, eller uppkörning. Dåvarande borgmästaren Carl Schneider uppmanade Vogel att köra försiktigt och ta hänsyn till velocipedförordningen. Han fick köra alla dagar i veckan – utom torgdagar (notera ordet torgdagar, inte torsdagar). Torgdagar riskerade han annars att skrämma livet ur folk och fä. På den tiden gjordes Örebros gator osäkra av häst- och vagnekipage plus en och annan vinglig cykel. "Sjelfgående" vagnar hade folk i gemen bara hört talas om. Men överstelöjtnant Vogel hade faktiskt kollat in den nya tidens transportmedel redan 1894 när han tjänstgjorde vid regementet på Sannahed där ”Pellerins margarinbil” dök upp på odyssén genom landet.

Örebro kan skryta med att de två första körkorten i Sverige utfärdades här. Men förarna fick inte köra automobil när det var torgdagar för då kunde hästarna skena. Allra först att få körtillstånd var överstelöjtnant Carl Vogel, dåvarande chef för AB Andrew Hollingworth & Co. i Örebro. Det var den 15 maj 1899.

Brodern Anton Hahn kom i unga år till Örebro, där han anställdes vid Köping-Hults järnvägsverkstad. Då kom han i kontakt med Andrew Hollingworth & Co., som grundades i Örebro 1862 av den år 1855 till Sverige inflyttade engelska ingenjören Andrew Hollingworth. Denne Hollingworth deltog bland annat i byggnationen av Sveriges första järnväg, Köping-Hults Järnväg. Firman sålde även maskiner, redskap och verktyg för lantbruk, verkstäder etc. samt hade specialiserat sig på vatten- och värmeledningsbranschen och maskinförnödenheter i allmänhet. Köping-Hults Järnväg var Sveriges första allmänna, normalspåriga järnväg med lokomotivdrift. Den var också den första järnvägsträckan och järnvägsbolag i Sverige som behandlats av riksdagen. Troligen var det därför som brodern Anton Hahn kom i kontakt med riksdagen och blev riksdagsledamot i Andra kammaren 1891.

Överstelöjtnant Carl Vogel, eller "Kalle Fågel" som han kallades bland vänner och bekanta, var den första personen i Sverige som fick tillstånd att framföra automobil. Hans körtillstånd utfärdades den 15 maj 1899. Anledningen var att Carl Vogel var en av de drivande krafterna bakom genomförandet av en stor Lantbruks- och industriutställning i Örebro 1899 och han ville gärna "puttra omkring" i en automobil i samband med evenemanget. Körkortet var giltigt alla dagar i veckan utom torghandelsdagarna, på lördagarna. Då ansågs risken vara stor att han med sin automobil skulle skrämma "folk och fä från vettet".

Carl Vogel var i första hand militär, men precis som många andra av högre rang, deltog han flitigt i andra uppdrag. Carl Vogel var mest känd som chef för AB Andrew Hollingworth & Co. i Örebro innan han 1898 trädde in som en av delägarna till projektet Marks Tegelbruk. Carl Vogel avled 1911 och efterlämnade en förmögenhet på 349.287 kr, en ansenlig summa för den tiden.[24]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fanjunkare (i artilleriet heter det styckjunkare) var i Sverige en underofficersgrad som infördes 1806. Graden blev 1833 högsta underofficersgraden i den indelta armén, och 1837 i den värvade armén. Sergeant är en militär grad i Sverige över korpral och under Förste sergeant. En sergeant kan vara en soldat med specialitet eller gruppchef.
  2. ^ Anfäder till Alfred och Anton Hahn. Fadern Otto Edvard Hahns föräldrar var Nils Jakob Hahn, född 23 december 1778 i Ronneby och hans hustru Kristina Maria Bokgard, född 1 januari 1784 i Ronneby och död okänt. Nils Jakob Hahn var son till Nils Adolf Hahn, född 1746 i Tving och död 1810 i Ronneby och hans hustru Elisabet Stenberg, född okänt, död 1824. Nils Adolf Hahn var son till Nils Hahn, född 1708 i Karlskrona och död 30 augusti 1783 och hans hustru Cecilia Dorothea Lychovia, född 1714 i Tving och döpt 15 mars 1714, död 1755.
  3. ^ Teknik, från grekiska téchnē (τέχνη) som betyder "konst", "skicklighet" eller "hantverk", är metoder att minska behovet av fysisk eller psykisk belastning och öka levnadsstandarden i vid mening.
  4. ^ Singers förra huvudkontor på Manhattan, Singer Building, var då det öppnade 1908 världens högsta hus. Bolagets nuvarande säte är La Vergne utanför Nashville.
  5. ^ Singer Sewing Machines 160th Anniversary. 1851-2011, The SINGER brand is celebrating its 160th anniversary!
  6. ^ Lägenhetsnamn och gatuadresser i Örebro 1901-1902. "Lägenheter vilka genom nya stadsplaneindelningen erhållit gatuadresser." Enligt Birger Larssons arkiv på Örebro stadsarkiv (PS:029), Örebro stadsarkiv 2010-06-17.
  7. ^ Arkiv Magnus Dahlander Enligt handlingar i Magnus Dahlanders arkiv, i Säters kommun, Kommunarkivet, finns det byggnadsakter med handlingar från hans Örebroperiod. Där finns ansökan, väv, 6 st., specialritningar angående fönster och dörrar, salsspisel, skorsten, väv, 4 st. Volymerna 90-203 deponerade i Örebro Stadsarkiv från.1997. Volym 178, 1901, Reträtten, Fabrikör A Hahn. Ritning till sommarvilla, mars/april 1901, väv, 6 st. Specialritningar: fönster och dörrar, salsspisel, skorsten, väv, 4 st.
  8. ^ Volym 178, 1901, Reträtten, Fabrikör A Hahn. Ritning till sommarvilla, mars/april 1901, väv, 6 st. Förslagsskiss till sommarvilla.
  9. ^ KulturNav: Dahlander, Magnus
  10. ^ Arkivförteckning, Magnus Dahlanders personarkiv, Örebro stadsarkiv. Magnus Dahlanders personarkiv omfattar hans verksamhetstid 1899-1914, handlingarna omfattar åren 1844-1934. Historiken digitaliserad 2011-03-30.
  11. ^ Hoffmanska arkivet (PS:028), Örebro stadsarkiv. Fabrikör A. Hahn i Volym 43, Örebro stadsarkiv. Historiken digitaliserad 2011-03-29.
  12. ^ Ford quadricycle specifications.
  13. ^ Jämför med De Dion-axel. En De Dion-axel är en typ av hjulupphängning för bilar. Det är en sofistikerad typ av icke-individuell hjulupphängning och en betydande förbättring jämfört med en stel hjulaxel eller pendelaxel. De Dion-axeln har kardanknutar både vid hjulnaven och vid differentialväxeln och använder ett odelat rör för att hålla hjulen parallella.
  14. ^ Jämför med De Dion bakaxel. En bakaxel är det bakre hjulparet på ett fyrhjuligt motorfordon. En bakaxel behöver alltså inte nödvändigtvis ha formen av en axel utan kan vara uppbyggd på många olika sätt. Ett fordon med fler än två axlar kan ha flera bakaxlar, de benämns då främre respektive bakre bakaxel. En speciell typ av drivande bakaxel är De Dion-axeln, vilken förenar fördelarna med en stel axel och en delad axel.
  15. ^ Bilder på fordon etc. på Tekniska Museet, Stockholm.
  16. ^ Category:1899 automobiles
  17. ^ 1899.JPG Parisienne 1899.
  18. ^ Motorfordon från Paris.
  19. ^ [1] in Talmont-Saint-Hilaire.]
  20. ^ Société Parisienne
  21. ^ Europeana, Explore Europé’s cultural collection
  22. ^ Världens äldsta bil, artikel i Classic motor, publicerad 2011-09-24. Artikeltexten lyder: "I oktober säljs världens äldsta bil, en de Dion-Bouton Et Trépardoux från 1884. Den här bilen är den äldsta kända i privat ägo som fortfarande går att köra för egen maskin och det finns inga tveksamheter om dess ursprung. Bilen byggdes 1884 av markis Jules-Albert de Dion tillsammans med Georges Buton och Charles-Armand Trépardoux. De döpte bilen till "La Marquise" (Markisinnan) efter de Dions mamma."
  23. ^ Gustaf Blomquists ovanligt nyttiga och innehållsrika Handbok för resande i Örebro 1883 var tillkommen med lantbruksmötet och industriutställningen samma år i sikte, men ger de senare bara en sida i slutet av boken. Se Örebroutställningen 1883.
  24. ^ Marks Tegelbruk 1898-1960 Marks Tegelbruk kom att bli den största producenten av tegelprodukter i Örebro. Initiativet att bygga tegelbruket togs 1897 av Överstelöjtnant Carl Vogel, Direktör Frans Bäckström, Godsägare Robert Wieslander och Grosshandlare Gustav Gyllander. De fem herrarna köpte mark av Kronolänsman Adolf Konrad Gevert och hade rådgivande hjälp av Ingenjör Nils Fredriksson. Bygget kommer igång under våren 1898 och sysselsätter 150-180 personer, vilket var en förhållandevis stor arbetsstyrka på den tiden. Tegelbruket blev hela 153 meter långt och mot skyn pekade en 50 meter hög skorsten. I november 1898 står brännugnarna färdiga och i slutet av december ligger också taket på plats.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]