Alfred Jules Ayer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sir Alfred Jules Ayer, född 29 oktober 1910, död 27 juni 1989, var en brittisk filosof som gjort sig känd för böckerna "Language, Truth, and Logic" och "The Problem of Knowledge". Han ansågs vara den logiska positivismens främste representant i Storbritannien och hans huvudintressen låg således i språk, epistemologi och vetenskapsteori.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ayer föddes in i en välbärgad familj. Hans mor var av holländsk-judisk härkomst och hans far var schweizisk calvinist. Han växte upp i St John's Wood, London och utbildades i de humanistiska ämnena på Eton College. Han tjänstgjorde sedan i militären under andra världskriget där han för en tid arbetade i underrättelsetjänsten. Han var känd för att vara en mycket social och charmig person som tyckte om att dansa ute i Londonds nattklubbar. Han var gift fyra gånger och var vän till bl.a. Isaiah Berlin och Stuart Hampshire.

Ayer var ateist hela sitt liv och följde i Bertrand Russells fotspår genom att debattera religion med bland andra den jesuitiske akademikern Frederick Copleston.

Ayer var tätt förknippad med den brittiska humanistiska rörelsen, föreläste flera gånger i USA och tjänstgjorde dessutom som gästprofessor på "Bard College" år 1987. På en fest i USA som hölls samma år av modedesignern Fernando Sanchez, konfronterade den då 77-åriga Ayer boxaren Mike Tyson som sägs ha trakasserat modellen Naomi Campbell. När Ayer beordrade Tyson att sluta ska boxaren på ett hotfullt vis sagt: "Vet du vem jag är? Jag är världsmästare i tungvikt", varefter Ayer ska ha svarat: "Och jag är f.d. Professor i Logik. Vi är båda mycket duktiga på våra områden. Jag föreslår att vi talar om det här som rationella män". Ayer och Tyson ska då ha börjat konversera medan Naomi Campbell slank undan.

Strax innan sin död 1989 fick han en hel del publicitet efter att ha erfarit en nära-dödenupplevelse. Detta har av många misstolkats som en indikation på att han vandrat ifrån sin livslånga religiösa skepticism. Om upplevelsen ska Ayer ha sagt: "den försvagade aningen min övertygelse att min död... blir mitt slut, även om jag fortsätter hoppas att den blir det". Bara några dagar sedan tog han tillbaka uttalandet och sade: "Vad jag borde sagt var att mina upplevelser har försvagats, inte min tro att det inte finns något liv efter döden, utan min inflexibla attityd till den tron".

Filosofiska arbeten[redigera | redigera wikitext]

Ayer är mest känd för sin verifikationsprincip, så som den formulerats i boken Language, Truth, and Logic från 1936. Han började skriva boken redan vid 23 års ålder och den publicerades när han var 26. Ayers filosofiska idéer var djupt influerade av de som kom från Wienkretsen samt historiska empirister såsom David Hume. Boken ses idag som en klassiker i 1900-talets analytiska filosofitradition och läses i ofta i samband med filosofistudier runt om i världen.

I vissa hänseenden kan Ayer ses som den filosofiska efterföljaren till Bertrand Russell, och han skrev också två böcker om honom: Russell and Moore: The Analytic Heritage från 1971 och Russell från 1972. Han har också skrivit en introduktionsbok till David Humes filosofi.

År 1972-73 gav Ayer Giffordföreläsningarna vid St Andrews universitet som sedan skulle publiceras som The Central Questions of Philosophy. Han vidhöll fortfarande de åsikter han hade gemensamt med de logiska positivisterna, dvs. att merparten av det som traditionellt sätt kallas för "filosofi" var frågor som inte kan bedömas som sanna eller falska, detta inkluderade främst metafysiken, teologin och estetiken som således är meningslösa att tala om. Detta gjorde honom impopulär på många av Englands filosofiinstitutioner.

I "The Concept of a Person and Other Essays" från 1963 framförde Ayer stor kritik till Wittgensteins senare språkfilosofi så som den formulerades i Filosofiska undersökningar.

Ayers "sense-datateori" i Foundations of Empirical Knowledge mottog en idag ganska känd kritik från en annan Oxfordsfilosof vid namn J.L. Austin i boken Sense and Sensibilia. Ayer besvarade denna kritiken i sin essä "Has Austin Refuted the Sense-data Theory?", som kan läsas i Metaphysics and Common Sense (1969).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]