Alfred Rosenberg

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Alfred Rosenberg, 1941
Alfred Rosenberg, 1935
Alfred Rosenberg efter avrättningen (16 oktober 1946)

Alfred Rosenberg, född 12 januari 1893 i Reval (nuvarande Tallinn), Estland, död (avrättad) 16 oktober 1946 i Nürnberg, Tyskland, var en tysk nazistisk ideolog och politiker.

Innehåll

[redigera] Biografi

Rosenberg gick i tyskspråkig skola och började senare att studera arkitektur och teknik i Riga i Lettland. När första världskrigets oro drabbade området, flyttades universitetet till Moskva, där han 1918 erhöll sitt arkitektdiplom. Rosenberg hade sålunda personlig erfarenhet av bolsjevikiskt styre. Rosenberg kunde dock inte tänka sig att stanna i ett land, där kommunismen fått fäste, och flydde till Paris. Han kom senare till München, där han umgicks i ultranationella kretsar. 1919 träffade han Dietrich Eckart och sedan Adolf Hitler, och blev medlem i Tyska arbetarepartiet (det blivande Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet) senare samma år. Rosenberg formulerade ett flertal av nazistpartiets ideologiska teorier och framstod med tiden som partiets filosof.

Rosenberg, som 1923 hade utsetts till chefredaktör för den nazistiska tidningen Völkischer Beobachter, deltog samma år i Hitlers ölkällarkupp, men undkom åtal. Rosenberg utsågs av Hitler att leda nazistpartiet, medan Hitler själv avtjänade sitt fängelsestraff. 1930 publicerade Rosenberg sitt rasideologiska verk Der Mythus des zwanzigsten Jahrhunderts, som särskilt behandlar den ariska rasens överlägsenhet. När Hitler kom till makten i slutet av januari 1933, utnämndes Rosenberg till chef för NSDAP:s avdelning för utrikesärenden.

[redigera] Rosenbergs filosofi

Titeln av Rosenbergs bok anknyter till Chamberlains Grundlagen des 19. Jahrhunderts. Orden "myt" och "religion" används alternativt och hans nya religion är "Mythus des Blutes", myten om det nordiska blodet, en arisk religion som skall ersätta kristendomen. Liksom hos Gobineau och Chamberlain är det rasen, rassjälen, som är den avgörande faktorn i historien och det är den ariska, germanska rasen som är framtidens hopp. Äran och plikten, inte kärleken och medlidandet är de dygder som kännetecknar den nordiska rasen. Den judiska lögnen, romerska kyrkans maktanspråk och den liberala krämarandan måste ersättas av den tyska vikingadrömmen. Rosenberg utvecklar idén om den korporativa führerstaten som skall bygga på rasen och på en nationell socialism. I motsats till den gängse nationalsocialistiska propagandan hävdar han att det inte är familjen som är grundcellen i en stat, utan att den sammanhållande kittet är ett Männerbund, horden, släktens män som sluter sig i ett förbund till statens försvar.

Myten såldes i stora upplagor men Rosenberg åtnjöt inget större anseende inom partiledningen, varken som tänkare eller som politiker. Goebbels kallade honom hånfullt Reichsphilosopher och Hitler talade om honom som "en smalspårig balt som tänker fruktansvärt krångligt".[1]

[redigera] Andra världskriget

1940 bildades Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg, som hade i uppgift att plundra de av Nazityskland erövrade områdena på konstskatter. När det tyska fälttåget mot Sovjetunionen, Operation Barbarossa, hade inletts sommaren 1941, utsågs Rosenberg till riksminister för de ockuperade områdena i öster. Detta innebar att han bar det yttersta ansvaret för vad som skedde inom denna region, som bl.a. inbegrep Baltikum, Vitryssland och Ukraina. Rosenberg kom inte att avancera inom den nazistiska hierarkin, utan spelade en tämligen undanskymd politisk roll. Vid Tysklands sammanbrott i maj 1945 arresterades han av allierade styrkor.

[redigera] Nürnbergprocessen

I november 1945 ställdes Rosenberg inför rätta inför den Internationella Militärtribunalen i Nürnberg, och överväldigande bevis framlades mot honom. Det framkom, att han hade lagt fram förslag om mordgisslan, vilken vanligtvis bestod av judar. Han hade även haft kännedom om deportationer och förintelseläger. Rosenberg hävdade dock, att ansvaret för behandlingen av den judiska befolkningen i området hade legat hos den tyske rikskommissarien i Ukraina, Erich Koch. Rosenberg försökte därtill göra gällande, att han själv hade gjort allt för att förhindra inhuman behandling av den ryska civilbefolkningen. Rosenbergs försvarsadvokat försökte förgäves påvisa att hans klient inte hade haft kontroll över de illdåd som begåtts i de östliga territorierna. Han hävdade att ansvaret hade legat på Himmler, Bormann och Koch.

Domstolen i Nürnberg förklarade Rosenberg skyldig enligt samtliga fyra åtalspunkter (planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten) och dömde honom till döden genom hängning. Rosenberg avrättades natten till den 16 oktober 1946.

[redigera] Noter

  1. ^ Kramár, Leo, Rasismens ideologer, sid. 252-270, Norstedts 2000

[redigera] Källor

  • Davidson, Eugene, The Trial of the Germans. New York 1967.
  • Kramár, Leo, Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler, sid. 252-270, Norsstedts 2000
  • Stufen zum Galgen. Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke 1999. ISBN 3-86189-088-7
  • Tusa, Ann & Tusa, John, Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda 1987. ISBN 91-582-1070-9

[redigera] Fördjupningslitteratur

  • Cecil, Robert, The Myth of the Master Race: Alfred Rosenberg and Nazi ideology. London: Batsford 1972. ISBN 0-7134-1121-X

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Skapa en bok