Allactaga euphratica
| Allactaga euphratica Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hoppmöss Dipodidae |
| Släkte | Hästspringråttor Allactaga |
| Art | Allactaga euphratica |
| Vetenskapligt namn | |
| § Allactaga euphratica | |
| Auktor | Thomas, 1881 |
| Synonymer | |
| Scarturus euphratica[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Allactaga euphratica[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Thomas 1881. Allactaga euphratica ingår i släktet hästspringråttor och familjen hoppmöss.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Nyare avhandlingar listar arten i släktet Scarturus.[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Arten blir 23 till 31 cm lång (huvud och bål) och har en 14,5 till 19,5 cm lång svans. Liksom hos andra hästspringråttor förekommer stora bakre extremiteter med stora fötter (5 till 6 cm lång) och små främre extremiteter. Vikten är ungefär 36 g. Allactaga euphratica har 2,7 till 4,2 cm långa och smala öron. Vid öronens öppningar finns hårtofsar så att ingen sand tränger in. Beroende på jordarten som förekommer i utbredningsområde är pälsen på ovansidan rödbrun, svartbrun eller sandfärgad. Undersidan är hos alla populationer vitaktig och morrhåren är väl utvecklade. I bergstrakter är pälsfärgen ofta mörkare än i låglandet. Vid svansens spets finns en tofs med svarta och vita avsnitt.[7]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Denna gnagare förekommer i västra Asien från södra Turkiet till norra Saudiarabien. Arten vistas främst i låglandet och når i bergstrakter 2650 meter över havet. Habitatet utgörs av torra stäpper och halvöknar. Dessutom besöks jordbruksmark.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Individerna är aktiva på natten och vilar på dagen i underjordiska bon. Allactaga euphratica går vanligen långsam på marken. När den känner sig hotad kan den hoppa snabb iväg med höga skutt. Liksom hos andra medlemmar av samma släkte förekommer enkla tillfälliga bon och bon som används under längre tider. I kallare områden håller arten från oktober till februari vinterdvala.[7]
Födan utgörs främst av växtdelar som frön, rötter och rotfrukter. Arten täcker vätskebehovet med födan men individer i fångenskap drack även vatten. Däremot föredrog de melonens kärnor istället för den mjuka melonen.[7]
Honor har tre eller fler kullar per år och föder upp till nio ungar per kull.[1] Ungarna föds blinda och de öppnar sina ögon efter cirka två veckor.[7]
Hot[redigera | redigera wikitext]
Det största hotet är omvandlingen av det ursprungliga landskapet till jordbruksmark. I Jordanien förändrades mellan 1985 och 2005 ungefär 50 procent av det lämpliga habitatet till odlingsmark. I Turkiet ökar odling av bomull. Allactaga euphratica jagas regionalt för köttets skull. Köttets säljs bland annat för uppfödning av rovfåglar. Året 2019 uppskattades att hela beståndet är stort. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig (LC).[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Dando, T. & Kennerley, R. 2019 Scarturus euphratica . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 mars 2023.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (2005) , website Allactaga euphratica, Mammal Species of the World
- ^ (2001) , website, 2000 IUCN Red List of Threatened Species
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/allactaga+euphratica/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] S. Hodgson (16 april 2004). ”Euphrates jerboa” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Allactaga_euphratica/. Läst 5 januari 2016.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Allactaga euphratica.
|