Allan Mann

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Allan Mann
Allan Mann (1939)
Allan Mann som artonåring 1939 när han anmälde sig frivillig i finska vinterkriget.
Information
Född 5 maj 1921
Töreboda, Sverige
Död 5 december 2005 (84 år)
Stockholm, Sverige
I tjänst för Finland (1939-1940)
Norge (1940-51)
England (vk2)
Sverige (1939-1984)
Tjänstetid 1939-1984
Grad Kapten
Slag/krig Andra världskriget
Utmärkelser Se bild
Övrigt arbete Norska krigskolen, Norska signalregementet, Gymnastiklärare och närstridsinstruktör vid Militärhögskolan Karlberg (1951-1984)

Allan Gustav Bertil Mann, född 5 maj 1921 i Töreboda, Västra Götalands län, död 5 december 2005, var en svensk militär (kapten). Mann började sin karriär som frivillig i finska vinterkriget år 1939. Allan Mann blev den mest dekorerade svensken i andra världskriget[1] och omtalas som en av Sveriges mest kända officerare i modern tid.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Frivillig i Vinterkriget[redigera | redigera wikitext]

År 1939 när Allan Mann var 18 år gammal och nybliven juniormästare i brottning anmälde han sig som en av 9 000 svenska frivilliga i finska vinterkriget. Vid den tiden hade Mann inte ens hunnit mönstra i Sverige. Mann stationerades vid Sallafronten i östra Lappland som en del av Svenska frivilligkåren,[3] där han tjänstgjorde som ordonnans.

På norsk sida 1940[redigera | redigera wikitext]

Tyskland anföll Norge den 9 april 1940 befann sig Mann i Stockholm.[3] Tillsammans med andra svenska och norska Finlandsfrivilliga tog han sig till Norge och kom den 12 april till Kongsvinger.[4][5] De frivilliga fortsatte att bära finsk uniform och fick bara byta till norsk när de gick ut i strid.[4] Mann deltog i striderna vid Skarnes där han tjänstgjorde under löjtnant Einar Gamst som han kände sedan tiden i Finland.[4] De norska styrkorna blev pressade norrut och Mann deltog i striderna i Østerdalen och norrut till Røros, tills de norska styrkorna gav upp motståndet mot inkräktarna den 3 maj.[3][4]

Tillsammans med andra frivilliga tog sig Mann genom Sverige för att fortsätta kampen i Nordnorge. Färden gick i civila kläder för att undgå internering i Sverige.[3] Mann tog sig till Haparanda vid gränsen mot Finland och därefter vidare över till Rovaniemi i finska Lappland. Därifrån gick turen till Petsamo, som då var finskt, och vidare med båt över Kirkenes till Tromsø.[3] Därifrån tog man sig vidare till Narvik där norska och allierade styrkor mötte tyskarna. Mann kom den 19 maj till Gratangen.[4] Han införlivades i andra bataljonen av 15:e infanteriregementet och deltog i erövringen av Narvik den 28 maj.[6] Den 6–7 juni var Mann en del en avdelning bestående av både norska och polska styrkor från Den självständiga Podhale (Höglands) brigaden och medlemmar ur den franska Främlingslegionen, som ryckte fram längst Malmbanan mellan Narvik och Kiruna för att bedriva upprensningarbeten.[6][3] Här träffades han av granatsplitter i magen och sårades. Mann klarade trots allt att frakta en fransk legionär, som var skadad i foten och inte kunde gå, på släde över fjället till säkerhet i Sverige.[4][6] Efter 19 timmar var de framme. Mann var medvetslös av blodförlust när han hittades av de svenska gränsstyrkorna. Den franska regeringen belönade honom med Hederslegionen.[1]

Hemlig kurir[redigera | redigera wikitext]

Från Sverige fortsatte Mann sin insats för Norge som hemlig kurir i Värmland, ett område som var viktig for trafiken av flyktingar ut från Norge och för förbindelsen mellan Oslo och Stockholm.[7] Mann genomförde 52 kuriruppdrag mellan Norge och Sverige,[7] och deltog därmed i utbyggnaden av viktiga förnödenhetslinjer för den norska motståndsrörelsen som kunde föra in vapen, ammunition och pengar.[4]

Kompani Linge[redigera | redigera wikitext]

Mann tog han sig över till Storbritannien, där han som en av tre svenskar gick med i Norwegian Independent Company No. 1,[4] senare känt som Kompani Linge. Han utbildades till kommandosoldat med mål att operera i ockuperade områden.[3] Från 1943 gjorde han uniformerad tjänst i Special Operations Executive.[8] Enligt en källa deltog han i den uppmärksammade räden i Dieppe i augusti 1942.[1]

I november 1944 flögs Mann till Luleå där norska polistrupper hade fått en bas uppsatt.[9] I januari 1945 flögs Mann in över Norge och släppt i fallskärm över Finnmarksvidda.[7] Han deltog där i en operation under Bernt Balchens befäl, som hade avsikt att sätta in norska polistrupper från baser i norra Sverige efter att tyska trupper dragit sig tillbaka. Från januari till april sattes två kompanier och en bataljon norska polistrupper upp i Finnmark, samt ett fältsjukhus. Mann fungerade som underrättelseofficer i operationen.[7]

Den 5 maj 1945 reste Mann med tåg från Stockholm till Arvika och vidare till Norge dit han kom fram under segerdagen den 8 maj.[7]

Efter kriget[redigera | redigera wikitext]

Allan Manns krigsdekorationer, från vänster till höger 1:a raden: Norska St Olavs-medaljen med eklöv, Hederslegionens riddartecken, franska krigskorset med palmblad, brittiska Military Medal. 2:a raden: Norska deltagermedaljen med rosett, finska krigsminnesmedaljen, finska Lapplands krigsmedalj, brittiska 1939-1945 Star (Battle of Britain). 3:e raden: Norska Försvarsmedaljen med eklöv, Finlands svenska frivilligkorset, Svenska Norgefrivilliga, FN:s Cypernmedalj.

Efter andra världskriget fortsatte Mann att tjänstgöra i det norska försvaret, där han också genomförde militär utbildning. Han tjänstgjorde även i Tysklandsbrigaden.[3] År 1951 kom Mann tillbaka till Sverige efter först blivit kapten i norska armén.[1] Under senare år arbetade han som idrotts- och närstridslärare vid Krigsskolan Karlberg.[1] År 1956 utnämndes han till värnpliktig kapten och blev 1967 kapten i pansartruppernas reserv och avgick 1984 med pension från Karlberg.

Mann medverkade till det 1970 på Vestre gravlund i Oslo restes ett minnesmärke över de 96 svenskar som dödades för Norges sak under andre världskriget.[10]

Mann avled den 5 december 2005 och begravning skedde i Solna kyrka den 11 januari 2006. Norges ambassadör, Finlands och Frankrikes militärattachéer var med som sina länders representanter samt flera högre svenska officerare.[1]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Mann anses som den mest dekorerade svensken under andra världskriget.[1] Han tilldelades norska St Olavs-medaljen med eklöv och norska Deltagermedaljen med rosett och diplom. 1985 tilldelades han norska Försvarsmedaljen med eklöv.[3] Mann utnämndes till riddare av franska Hederslegionen och tilldelades Krigskorset med palmblad. Från Storbritannien dekorerades han med Military Medal och 1939–1945 Star. För insatsen under Vinterkriget tilldelades han finska Krigsminnesmedaljen med svärd och spänne, finsk-svenska Frivilligkorset och finska Lapplands krigsmedalj. Han bar också FN-medaljen för det svenska FN-deltagandet i UNFICYPCypern.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Lidén, Svante (14 januari 2006). ”Hjältesoldaten stupade till slut”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article345345.ab. Läst 23 november 2008. 
  2. ^ Gyllenhaal & Westberg 2004, s. 189
  3. ^ [a b c d e f g h i] Fyhn, Morten (12 januari 1985). ”Svensken som gjorde alt for Norge” (på norska). Aftenposten: s. 22. 
  4. ^ [a b c d e f g h] Stanghelle, Harald (7 april 1990). ”Svensken” (på norska). Nordlys: s. 41. 
  5. ^ Gyllenhaal & Westberg 2004, ss. 190–191
  6. ^ [a b c] Gyllenhaal & Westberg 2004, s. 191
  7. ^ [a b c d e] Klang, Ingvar & Modin, Sven-Åke & Dyegård, Carl Henrik (5 februari 2007). ”Beredskapsperioden ur ett värmländskt perspektiv”. Oslo Militære Samfund. http://www.oslomilsamfund.no/oms_arkiv/2007/2007-02-05%20Klang.html. Läst 20 mars 2010. 
  8. ^ Gyllenhaal & Westberg 2004, s. 190
  9. ^ Gyllenhaal & Westberg 2004, s. 192
  10. ^ Gyllenhaal & Westberg 2004, s. 225

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gyllenhaal, Lars; Westberg, Lennart (2006). Svenskar i krig 1914-1945. Militärhistorisk storpocket. Lund: Historiska media. Libris 10142348. ISBN 91-85377-98-8 (korr.)