Allhjulsdrift

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Allhjulsdrift betyder att ett fordon har drivning på alla hjulen. Benämningen fyrhjulsdrift är vanlig när det gäller till exempel en personbil.

Skiss över en bil med frontmotor och fyrhjulsdrift.
Subaru har fyrhjulsdrift som standard på alla sina personbilsmodeller utom miljöbilen Justy som är framhjulsdriven.
En modern dumper har oftast sexhjulsdrift
Amerikansk militärlastbil med 6-hjulsdrift

Typer av allhjulsdrift[redigera | redigera wikitext]

Allhjulsdrift kan vara antingen urkopplingsbar eller permanent inkopplad.

Ett fordon med permanent inkopplad allhjulsdrift, och som normalt körs på torr asfalt, måste ha någon typ av slirkoppling eller differentialväxel mellan framaxel och bakaxel, annars kommer de ingående komponenterna ett utsättas för kraftigt slitage. Ett exempel på sådant fordon är Lada Niva där man även kan låsa mellandiffen ett annat exempel är jeep. För ett fordon som huvudsakligen körs i terräng eller på halt underlag kommer hjulen att slira något mot underlaget och sådan anordning är därför ej nödvändig.

Den vanligaste formen av allhjulsdrift för personbilar innehåller en slirkoppling, en viskokoppling eller en haldexkoppling, som fördelar det drivande momentet mellan fram- och bakaxel.

På en del exklusivare personbilar med drivning på fyra hjul sitter en torsendifferential mellan axlarna.

För terrängbilar används ofta en separat fördelningsväxellåda med vilken man kopplar in eller ur allhjulsdriften beroende på körförhållanden.

Sexhjulsdrift[redigera | redigera wikitext]

På vissa militärfordon förekommer även sexhjulsdrift eller 6x6. Det är lastbilar med boggibakaxel som har drivning på både fram- och bakaxlarna. Vid vanlig körning driver endast ena bakaxeln. Den andra bakaxeln och framaxeln kopplas in via ett reglage bredvid växelspaken. Militära terrängbilar från bland annat Volvo brukar kunna ha 6x6. Vissa entreprenad- och skogsmaskiner har konstant sexhjulsdrift. Dumper, skotare, skördare och väghyvel kan nämnas som exempel.

Åttahjulsdrift[redigera | redigera wikitext]

Fordon med 4 axlar kan ha åttahjulsdrift eller 8x8. Detta förekommer i princip bara hos militära terrängfordon.

Drivsystem för fyrhjulsdrivna personbilar[redigera | redigera wikitext]

Manuell inkoppling[redigera | redigera wikitext]

Detta system användes till exempel i Toyota Tercel 4WD och i 1980-talsmodeller av Subaru. I grunden är bilen framhjulsdriven med längsplacerad motor, men växellådan har ett uttag även bakåt, som är inkopplingsbart med en extra växelspak. Det ger då kraft till bakaxeln, och i vissa modeller finns även en lågväxel som manövreras med samma spak. Subaru använde i vissa fall en knapp på växelspaken för att koppla in fyrhjulsdriften.

Fördelen med detta system är att det är enkelt att tillverka och inte har så många känsliga delar. Nackdelen är att det saknar mittdifferential, och därför ökar bränsleförbrukning och däcksslitage om man kör med fyrhjulsdriften inkopplad.

Ett liknande system används hos Suzuki Mitsubishi med flera skillnaden att de bilarna har konstant drivning på bakhjulen och urkopplingsbar på framhjulen.

Viskokoppling[redigera | redigera wikitext]

System med viskokoppling har alltid fyrhjulsdriften inkopplad, men i stort sett hela kraften driver normalt framhjulen. Först i situationer när något av drivhjulen börjar slira griper viskokopplingen in och överför mer kraft till bakhjulen. Oftast är systemet monterat i bilar som i grunden har konstruerats för framhjulsdrift och har tvärställd motor.

Fördelen jämfört med ett rent mekaniskt inkopplingsbart system är att man kan ha fyrhjulsdriften inkopplad hela tiden, och det passar därför bättre för bilar som körs i vardagstrafik. Det är också en enkel konstruktion, som normalt sett håller hela bilens livstid. Nackdelen med system som har viskokoppling är att de i vissa fall reagerar ganska trögt och därför inte hinner med när slirning uppstår.