Skogsalm

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Alm)
Hoppa till: navigering, sök
Skogsalm
Status i Sverige: Sårbar[1]
 Ulmus glabra 'Pendula'
Ulmus glabra 'Pendula'
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Almväxter
Ulmaceae
Släkte Almsläktet
Ulmus
Art Skogsalm
U. glabra
Vetenskapligt namn
§ Ulmus glabra
Auktor Huds., 1762
Hitta fler artiklar om växter med
Skogsalm

Skogsalm, i dagligt tal alm (Ulmus glabra) är en art i familjen almväxter. Arten förekommer naturligt i större delen av Europa och österut till Centralasien, Turkiet, Syrien och Iran. I Norden finns skogsalmen över en stor del av fastlandet, i Norge upp i Nordlanden, i Sverige till Ångermanland och sydligaste Lappland eller ungefär så långt som hasseln går, och även i södra Finland.

Den växer på skogsängar, lövskogsklädda bergväggar m.m. men är inte vanlig. Ju längre mot norr, desto sällsyntare är den och till slut anträffas endast enstaka träd som en liten kvarleva från en varmare tidsperiod, som uthärdar nutidens klimat på den branta sydsidan av några norrländska berg. I vilt tillstånd har den mycket anspråkslösare dimensioner än det planterade trädet. I våra parker och alléer blir almen sannolikt högst av alla träd, upp till över 30 meter, men inte så väldig i bredd och massa, som till exempel lönnen och linden.

Den ger mycket skugga genom att grenarna och deras kvistar utbreder sig i vågräta plan och även genom att de tvåsidigt ordnade bladen är ställda vågrätt i tät bladmosaik (likt boken). Vid starkt solsken viker det sig dock likt ett V för att minska avdunstningen. Dess löv är mycket sträva att ta på.

Skogsalmen blommar mycket rikt på bar kvist, redan i april och maj och är vindblommig liksom huvuddelen av de nordiska skogarnas trädvegetation. Almfrukten är en virvelfrukt med mycket bred kanthinna. När de faller från träden ser det nästan ut som att det ligger slantar på marken som virvlar runt så till den grad att de utan vidare blåser in i bottenvåningen på hus.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Två underarter erkänns; subsp. glabra och ssp. montana, bergalm. Den senare är mer lågväxt och har jämnt avsmalnande blad med trubbigare tänder. Andra namnsorter av skogsalm är Ulmus glabra 'Camperdownii', hängalm och Ulmus glabra 'Exoniensis', pyramidalm.

Almsjuka[redigera | redigera wikitext]

På senare år har stora bestånd av alm dukat under för almsjukan i södra Sverige och på kontinenten. Almsjukan är en svampsjukdom som sprids via angrepp från almsplintborre.


Användning[redigera | redigera wikitext]

Stammen ger ett mycket starkt, vackert ådrigt, möbelvirke. Virke av Alm har även använts som material till bl a segelfartygs och kanalpråmars bottenplankor, särskilt i Storbritannien. Mot slutet av 1860-talet hade ett typiskt kompositbyggt fartyg, dvs träfartyg byggt på järnspant, en köl av alm – oftast i mycket grov storlek, upp till 16 tum i fyrkant. Även bordläggningen var ofta av alm. Det berömda klipperskeppet Cutty Sark har som ett exempel en bordläggning av alm upp till däcksbalkarna för övre däck och ovanför det bordläggning av teak[2].

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”alm - Ulmus glabra”. Artfakta. ArtDatabanken. http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/SpeciesFact.aspx?TaxonId=223246. Läst 17 maj 2010. 
  2. ^ Rollof, Yngve: "Träslag i äldre skepps- och båtbygge", Marinarkeologisk tidskrift 1980:4 http://www.marinarkeologi.info/MT/1980/mt_1980_4__119.pdf

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]