Alma Mahler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alma Schindler (senare Mahler) före 1899

Alma Mahler (ibland Mahler-Werfel), född Schindler 31 augusti 1879 i Wien, död 11 december 1964 i Wien, var en österrikisk tonsättare och konstnär, känd bland annat för sina äktenskap med Gustav Mahler, Walter Gropius och Franz Werfel.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Alma var dotter till målaren Emil Jakob Schindler. Familjen hade ett stort umgänge av konstnärer, vetenskapsmän och författare och både Gustav Klimt, Sigmund Freud och Richard Strauss hörde till kretsen. Alma studerade komposition och förförde sin lärare Alexander von Zemlinsky. Den utvalde blev dock Gustav Mahler, som hon mötte i november 1901. Den erotiska och personliga kemin var ögonblicklig och året därpå gifte de sig; i Alma fann Mahler en hustru som både förstod hans musik och kände stark tillgivenhet för honom. Hon födde honom två döttrar. Maria Anna (f. 1902, d. 1907 i scharlakansfeber) och Anna (f.1904, d. 1988). Omkring 1910 inledde Alma en förbindelse med arkitekten Walter Gropius; när detta kom till makens kännedom blev resultatet en allvarlig kris. Alma och Gustav lappade ihop äktenskapet, men Alma fortsatte i hemlighet att ha kontakt med Gropius och 1915, några år efter Mahlers död 1911, gifte de sig. Hon födde honom en dotter, Manon, som ärvde sin mors livfullhet, charm och konstnärliga begåvning; genom en ödets ironi skulle även Manon oväntat dö ung. Hon rycktes bort av polio 1935. (Alban Bergs Violinkonsert med inskriften Till minnet av en ängel (1935) är tillägnat Manons minne.)

Alma Mahler och Gropius skilde sig 1920 och hon hade då redan inlett en förbindelse med författaren Franz Werfel. De gifte sig först 1929, ett äktenskap som kom att bli hennes längsta och varade till Werfels död 1945 (de hade då emigrerat undan nazismen till USA). Efter kriget återvände Alma till hemstaden Wien; hon skrev sina memoarer Lebensrückblick och kom att bli en viktig länk i den renässans för Gustav Mahlers musik som var på gång. Efter stort motstånd övertygade hon sig själv om det riktiga i att stödja Deryck Cookes projekt att skapa en uppförandeversion av Mahlers tionde symfoni, ett mycket kontroversiellt företag.

Besjungen av Tom Lehrer.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]