Alsing Andersen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Alsing Andersen vid Socialistiska internationalens Råd i Haifa, 1960.

Alsing Andersen, född den 5 februari 1893 i Köpenhamn, död den 5 december 1962, var dansk politiker och minister. Han var son till rådman och folketingsledamot Fredrik Andersen, som han efterträdde inom ledningen för Socialdemokraterne.

År 1917 tog han akademisk examen med engelska som huvudämne och samma år blev han Staunings sekreterare, då denne hade behov av en språkkunnig medarbetare som kunde stödja honom i hans internationella arbete som under första världskriget fick en framträdande plats i danska socialdemokratins politik.

Alsing Andersen blev invald i Folketinget för Socialdemokraterna den 24 april 1929 och var försvarsminister åren 1935 – 1940. Efter andra världskriget blev han kritiserad för det svaga motståndet mot den tyska invasionen den 9 april 1940. Denna kritik var dock inte helt berättigad eftersom besluten främst kom från Stauning och utrikesminister P. Munch. Andersen blev utnämnd till utrikesminister i november 1947, men satt på den posten endast tio dagar på grund av stort folkligt motstånd mot hans kritik av motståndsrörelsen under kriget.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia
Socialdemokraternes partiledare

Pio (1871-1872) Würtz (1872-1873) Klein (1874-1875) Pio (1875-1877) Hørdum (1877) Meyer (1878) Wiegell (1878-1879) Hørdum (1880-1882) P. Knudsen (1882-1910) Stauning (1910-1939) Hedtoft (1939-1941) Andersen (1941-1945) Hedtoft (1945-1955) Hansen (1955-1960) Kampmann (1960-1962) Krag (1962-1972) Jørgensen (1972-1987) Auken (1987-1992) Nyrup Rasmussen (1992-2002) Lykketoft (2002-2005) Thorning-Schmidt (2005–)