Anatomiska termer för läge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Anatomiska riktningar hos en känguru.

Standardiserade anatomiska termer för läge används inom humananatomi och zootomi, eller mer generellt för bilateria (djur med bilateral symmetri), för att beskriva exempelvis organs position och orientering i rummet och i relation till andra delar av kroppen. Vanligen utgår man från den anatomiska grundställningen, i människans fall, den upprätta ställningen med blicken riktad framåt, armarna hängande längs med kroppen med handflatorna riktade framåt och fötterna placerade så att de vidrör varandra. Ofta används latinska eller medicinarlatinska termer.

Axialskelettet[redigera | redigera wikitext]

I axialskelettet hos djur (huvud, hals, bål och svans) anges riktningar längs med tre mot varandra vinkelräta plan:

Hos djur[redigera | redigera wikitext]

  1. Djurets medianplan (medius, "i mitten") delar kroppen i två spegelvända delar. Ofta används istället sagittalplan (sagitta, "pil", sagitallis, "i pilens riktning", dvs framåt) som är orienterat parallellt med medianplanet. Om median- och sagittalplan sammanfaller, talar man om midsagittalplan.
  2. Djurets dorsalplan (dorsum, "rygg") är orienterat parallellt med ryggraden och vinkelrätt mot medianplanet.
  3. Djurets transversalplan ställs vinkelrätt mot de två andra och följer vanligen gravitationsaxeln.

Riktningar anges längs med skärningen mellan dessa plan:

  1. I skärningen mellan medianplan och dorsalplan, från huvudet till svansen eller stjärten, anges en riktning som kraniell (mot kraniet) eller kaudal (cauda, "svans") respektive sakral (orienterad mot korsbenet (os sacrum)). Inuti huvudet anges en riktning som rostral (rostrum, "snabel") respektive kaudal.
  2. I skärningen mellan medianplan och transversalplan, från ryggen till magen, anges en riktning som dorsal (dorsum, "rygg") respektive ventral (venter, "buk").
  3. I skärningen mellan dorsalplan och transversalplan, från vänster till höger, anges riktningar till respektive från djurets symmetriaxel. In mot mitten anges som medial och ut mot sidan som lateral (latus, "bred", "sida"). Man kan också ange något som finns på båda sidorna som kolateralt eller kalla organ placerade till höger som dexter och de till vänster som sinister.

Hos människan[redigera | redigera wikitext]

Olika anatomiska plan hos människa: A = transversalplanet, B = dorsalplanet/frontalplanet, C = medianplanet

Människans uppresta ställning och sättet som planen definieras på gör att planens orientering relativt underlaget är annorlunda i människans anatomi.

  1. Medianplanet delar människan i två spegelvända halvor, precis som hos djuren.
  2. Dorsalplanet följer fortfarande ryggraden vinkelrätt med medianplanet, men, eftersom det delar människan i en främre och en bakre del, talar man vanligen istället om ett frontalplan (frons, "panna"). Frontalplanet="Jumping Jack"-planet
  3. Transversalplanet, fortfarande vinkelrätt mot de två andra, delar människan i en övre och en undre del. Det kallas ibland horisontalplanet.

Riktningar i människans kropp anges följaktligen som:

  1. I skärningen mellan medianplan och frontalplan, från huvudet till fötterna, som kraniell respektive kaudal eller vertikal.
  2. I skärningen mellan medianplan och transversalplan, från ryggen till magen, som dorsal respektive ventral, frontal respektive parietal, eller sagittal. Sagittalplanet="Skidåkningsplanet"
  3. I skärningen mellan frontalplan och transversalplan, höger-vänster, som medial (mot mitten) respektive lateral (mot sidorna) eller transversell.

Liksom för djur ovan, anges även för människor, där man utgår från den människa/kropp som beskrives (och ej utifrån den som ser den beskrivna människan/kroppen), att organ placerade till höger (hö) är lokaliserade dexter (dx) och de till vänster (vä) är lokaliserade sinister (sin). Jämför detta med heraldisk höger och heraldisk vänster.

Extremiteterna[redigera | redigera wikitext]

I de övre respektive nedre extremiteterna (hos människan armar och ben) anges riktningar istället vanligen relativt extremitetens rot (skuldra och höft) respektive fria ände (händerna och fötterna). En riktning mot kroppens symmetriaxel anges som proximal och en riktning mot ändorganet som distal.

Övre/främre extremiteten[redigera | redigera wikitext]

I handen och underarmen, eller motsvarande delar hos djuren, används två lokala huvudriktningar:

  1. En riktning mot handflatan anges som palmar (palma manus, "handflata") och en riktning mot handryggen som dorsal (dorsum manus, "handrygg").
  2. En riktning mot lillfingrets sida anges som ulnar (ulna, "armbågsben") och en riktning mot tumsidan som radial (radius, "strålben").

Sådant som är relaterat till båda sidorna kallas radioulnart.

Nedre/bakre extremiteten[redigera | redigera wikitext]

I foten och underbenet, eller motsvarande delar hos djuren, används istället:

  1. En riktning mot fotsulan anges som plantar (planta pedis, "fotsula"). I benet anges ett motsatt läge som proximalt och i foten som dorsal (dorsum pedis, "fotrygg").
  2. I foten anges ett läge mot stortåsida som tibial (tibia, "skenben") och en riktning mot lilltåns sida som fibular (fibula, "vadben") eller peroneal (peroneus, av grekiska perone, "vadben").

Relativt ytan[redigera | redigera wikitext]

Organ som ligger djupt i kroppen kallas profunda och de ytligt placerade superficiella alternativt interna respektive externa. Vad gäller de inre organen avser viskeral sådant som är associerat med ett organ och parietal sådant som hör till kroppsväggen.

Allmänna begrepp[redigera | redigera wikitext]

  • Verticalis: Lodrät
  • Horizontalis: Vågrät
  • Medianus: Som ligger i mitten (i kroppens mittlinje)
  • Coronalis: Som har samband med en krans eller krona
  • Sagittalis: Som hör samman med skjutriktningen på en pil
  • Dexter: Höger
  • Sinister: Vänster
  • Intermedius: Som ligger mitt emellan
  • Medialis: Som ligger åt mitten (kroppens mittlinje) till
  • Lateralis: Belägen åt sidan (bort från kroppens mittlinje)
  • Anterior: Främre
  • Posterior: Bakre
  • Ventralis: Belägen mot buken (framåt). Används om bålen och dess delar
  • Dorsalis: Belägen mot ryggen (bakåt). Används om bålen och dess delar
  • Frontalis: Som hör samman med pannan, parallellt med pannan
  • Occipitalis: Som hör samman med bakhuvudet eller nacken
  • Superior: Övre
  • Inferior: Undre
  • Cranialis: Som hör till skallen, belägen å huvudet till (uppåt)
  • Caudalis: Som hör till svansen, beläge åt svansen till (nedåt)
  • Rostralis: Som hör samman med en näbbliknande anatomisk bildning, belägen åt huvudet till
  • Apicalis: Som hör samman med en spets, belägen åt spetsen till
  • Basalis: Som hör till basis (boten grunden), belägen nedtill eller undertill
  • Basilaris: Som hör till skallbasen
  • Medius: Mitterst, mellerst
  • Transversus: Tvärgående
  • Transversalis: Som har ett tvärgående förlopp
  • Longitudinalis: Som har ett längsgående förlopp
  • Axialis: Som är belägen i, eller rör sig längs en (tänkt) axel som tillhör axis (2:a halskotan)
  • Externus: Yttre
  • Internus: Inre
  • Luminalis: Som hör till hål, håligheter eller kanal i organ (lumen)
  • Superficalis: Ytlig, belägen på ytan
  • Profundus: Djup, djupt liggande
  • Proximalis: Som ligger närmast bålen (används inom extremiteterna)
  • Distalis: Som ligger perifert åt handen eller foten till (används inom extremiteterna)
  • Centralis: Som är belägen i mittpunkten
  • Periphericus; peripheralis: Som är belägen långt åt mittpunkten
  • Radialis: Som hör samman med strålbenet. Läge i riktning mot tumsidan
  • Ulnaris: Som hör samman med armbågsbenet. Läge i riktning mot lillfingersidan

Termer för rörelse[redigera | redigera wikitext]

Termerna används även inom kinesiologi.

  • flexion = böjning
  • extension = sträckning
  • abduktion = extremiteten förs ut från kroppen
  • adduktion = extremiteten förs in mot kroppen
  • inåtrotation = inåtrotation av en kroppsdel
  • utåtrotation = utåtrotation av en kroppsdel
  • palmarflexion = handen böjs mot handflatan
  • plantarflexion = foten böjs mot fotsulan
  • dorsalflexion = hand eller fot böjs mot hand eller fotrygg
  • supination = handen vänds/ vrids uppåt eller fot vrids utåt
  • pronation = handen vänds/ vrids neråt eller fot vrids inåt
  • ulnarflexion = böjning av handen mot lillfingret till
  • radialflexion = böjning av handen åt tummen till
  • lateralflexion = sidoböjning
  • ipsilateralt = skeenden som sammanfaller på samma sida av kroppen
  • kontralateralt = skeenden som uppträder på motsatt sida av kroppen

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]